Paulo Coelho
Boken handlar om en fåraherde som bestämmer sig för att lämna allting bakom sig och leta efter en skatt han har haft drömmar om. Den som hjälper honom på den här resan är en alkemist med en kunskap inte många har. Denna fåraherde lär sig hur han ska använda sig av erfarenheter han har fått under sitt liv i sitt sökande efter sina drömmars skatt.
Under resans gång lär sig inte bara denna fåraherde, men även oss läsare, att man inte borde ge upp på sina drömmar. Hur man ska alltid försöka ha ett öppet sinne. Att man ska försöka se allting omkring sig. Men också att man borde försöka lyssna djupt inom sig själv och även lita på sig själv. Att så länge som man inte ger upp så når man alltid fram till sitt mål. Hur även om man egentligen inte har erfarenheten i just ett visst område så finns det alltid ett sätt att använda sig av andra erfarenheter man har samlat på sig. Hur man ska försöka hitta det positiva i det negativa. För att även om en situation ser hopplös ut kan även den ge möjligheter.
Det finns inte mycket att säga om själva handlingen. Det finns intensiva tillfällen, ja, men oftast så kände jag alltid ett viss lugn när jag läste. Jag känner att boken inte kanske ska läsas just för sin handling, men för vad texten innebär. Boken känns som att den är skriven för att vara en tankesättare. Inte för att man ska sitta i ett hörn fastklistrad på grund av handlingen. Även efter att ha sagt just så, så fanns det tillfällen som man inte ville lägga ifrån sig boken just för att man ville veta hur våran huvudperson skulle kunna ta sig förbi ännu ett hinder. Som är i vägen för hans mål. Men i grund, som tidigare sagt, så är berättelsen en tankeställare. Även om boken inte utspelar sig i den nutida världen, så finns det fortfarande saker som man kan lära sig av fåraherdens färd. På det mer spirituella planet.
Petra
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
Åh, det där är nog en av de böcker jag tyckt sämst om under hela mitt läsliv!
SvaraRadera