Den fräcka kråkan - Ulf Nilsson & Eva Eriksson

Den fräcka kråkan
Ulf Nilsson & Eva Eriksson
Isbn 91 48 51176 5
1985

En sann berättelse om Skånes värsta kråka

Ja, den här boken är till åren kommen. Den finns i bokhandelns antikvariska del, en trappa upp i det lilla huset vid Lilla torget i Norrtälje.

Boken handlar om en plats i Skåne, som har djur, natur och fantastiska vidder. Den vackra skånegården är vackert illustrerad med lada, hönshus, ladugård, kor, grisar, höns och annat som hör bondgården till. Ja, också med barnen och deras förehavanden, förstås.

Författaren berättar, i jag-form, utifrån ett av barnens perspektiv, och då det yngsta av de båda. Jag tolkar det som en liten pojke. Man kan känna lyckan i berättelsen när de båda barnen kalasar på bären i körsbärsträdet, ligger under trädet och njuter av sommaren.

Plötsligt kommer kråka flygandes och stämningen förändras. Alla småfåglar som förut kvittrat så glatt blev plötsligt tysta, rädda. Barnet, jaget, var också rädd, men ville tänka att kråkan var snäll. Cilla, kusinen, tänkte inte så. Hon sa att den var dum och att de skulle jaga bort den, de skulle kasta sten på den. Jaget var inte så bra på det, men Cilla jobbade hårt på saken. Kråkan blev ändå inte riktigt missnöjd, eftersom Cilla inte träffade vare sig med sten eller vattenslangen på det sätt hon tänkt sig.

Cilla och jaget bråkade med kråkan. Jaget ville inte riktigt, men hängde på ändå. Till slut hamnade kråkan i ett riktigt bryderi. Den trasslade in sig så att barnen trodde att den dött. Då drabbades de av eftertankens kranka blekhet och undrade om det fanns fru och barn till kråkan i ett bo där strax intill. Tänk om, tänk om.

Då började de vårda den istället för att jaga den. Plötsligt visade den sig levande igen. Det blev en lycka både för Cilla och jaget.

Barnen lärde sig något på vägen, som t ex att man inte kan äga sitt träd och att också andra måste få vara där. Och att också kråkan får lov att vara där.

Kråkor frågar inte om lov. De bara kommer. Och så får det förstås vara.

Illustrationerna i boken följer texten, men lägger också till. Den får oss att känna mer. Rädsla, sorg, lycka, omsorg, buset, ilskan, oljudet, kacklet, kvittret och mycket annat kan förnimmas i berättelsen. Ja, kanske också dofterna av korna, grisarna och hönsen?

Ja, de lärde sig något under resans gång, de båda barnen.

A..