Abigél. Magda Szabo.

Abigél. Magda Szabo. 

Bokhandlerskan är förtjust i författaren, berättelsen och förlaget. Alla Nilsson förlags böcker har en vacker form, är njutning att läsa, begrunda och hålla i. De gör mig lycklig. 

Förlaget har tidigare givit ut t ex Dörren och Izas ballad av Szabo. Det är berättelser med relationer, tidsmarkörer och underliggande berättelser som tål att funderas över. De skapade ordentligt med hjärnskav i våra fantastiska bokcirklar. 

I Abigél möter vi en flicka i sin ungdoms dagar. Vi möter henne i en orolig tid, andra världskriget, där hennes far sänder henne till ett välbevakat internat för att skydda henne och honom från faror, hot och förtvivlan. Han räknar inte med att hon ska obstruera, men glömmer att hon är ett barn som inte ser hela bilden. 

Barnen på internatet är hårt hållna, men barn är barn. Hur ska man kunna veta och förstå om man inte får hela bilden berättad för sig? Kärlek och längtan efter löjtnanten och generalen präglar både hennes inre längtan och hennes ord till kamraterna. Det behöver inte vara samma, för om man ska skydda någon kan lögnen vara nödvändig. Problemet med att inte veta vem man kan lita på och vem som behöver skydd kan ge ödesdigra konsekvenser, både för barn och vuxna. 

Internatet är religiöst och har många regler. Det är förstås för ordningens skull reglerna finns, men det är svårt för flickan som inte förstår vidden av situationen. Ett svar på frågorna om varför kan hjälpa, men de uteblir. Det är tydligt att hon egentligen kan vara en riktig stjärna, bara hon själv vill och förstår. Istället blir det många regelbrott och därpå följande straff. 

Normen. Vi talar ofta om tiden, platsen och normen när vi talar om litteraturen. Hur ser normen ut här, för den här flickan, tiden och platsen. Det är krig, Ungern, motståndsrörelser och nazism, vilka normer råder för henne och den plats hon är på? Är det annat för de andra, för att de är något annat, tex jude? Hon är älskad av sin far. Hon har levt ett rikt och fritt liv och blir nu strikt hållen utan något eget, vare sig fysiska ting eller fria tankar. Allt är schemalagt och strikt. Det finns skäl till det, men vad gör det med henne? 

Vännerna. Vännerna är barnen i klassen. När man sviker sina vänner kan straffet bli hårt. Oförsonlighet och förlåtelse är svårt, kräver mycket av båda parter. Det gäller att få upp ögonen och se den andres perspektiv. När man utesluter någon ur gemenskapen, vilken det än må vara, krävs ett särskilt öga för att inse hur det skadar en medmänniska. Det är något att tänka på när man är trångsynt eller bara prioriterar ditt eget spår. Även det egna påverkar andra. 

Hur ska man veta vem man kan lita på? Kanske kan man inte det, kanske behöver man alltid vara misstänksam? Hur går det ihop för ett barn? 

Vad är en trygg plats och vem bestämmer över vem och vad? Kan rektorn sätta sig emot militären eller den religiösa ledaren? Står han för sitt ord, hur långt sträcker sig hans heder när det blåser hårda vindar nära. Vad är heder när oron för sin egen säkerhet blir tydliga, hoten uttalande, särskilt när man inte tycker om föremålet i fråga? 

Materialism. Det egna, det vackra, det ljuva. Varför är de egna tingen så viktigt? Var och en vill ha det vackra, kanske smink, kanske ett nattlinne eller en prydnad. Vad händer i oss när vi inte får, när det tas ifrån oss? Varför är det så viktigt att ta bort sakerna,det vackra och ljuva, från barnen. Vad gör asketismen med en människa? Och vad gör den med barnet som inte själv fått välja?

Kärlek, stolthet och tro. Barnen leker med tanken kring vilka lärare som tycker om varandra, vem som ska gifta sig med vem och hur det ska bli sen. Regelsystemen är viktiga, även i det hänseenden. Det ska visa sig att kärlek inte är vad man kan tro, att stolthet och tro får vävas samman och att man tillsammans kan bli något annat än det man var från början. 

Szabo skriver om livet på ett strängt internat. Hon skriver om en ung flicka, om judarna, om hårda regelstrukturer och makt. Hon skriver också om motstånd och rädsla, och onödig död. Kanske skriver hon också om hur det var i Ungern i stort, inte bara på skolan? Hur strikt och förbjudet är livet? Är rektorn, skolans regler och situationen egentligen en omskrivning av Ungern i stort? Är det det diktatur, motstånd och makt hon skriver om egentligen?

Någon i samtalsgrupper säger att boken kan läsas av ungdomar. Ja, om man (bara) läser den ur barnets perspektiv. För vuxna kan den också läsas med tidens, motståndets och landets perspektiv där krig, nazism, motstånd, religion och rädsla är tydligt. Det finns fler bottnar än det som ter sig tydligast här. Sett ur det perspektivet kan man kanske inte sätter den i händerna på de yngsta ungdomarna. Eller också gör man det. Läsvana unga från 18 år, kanske?

Magda Szabo väver berättelser om människor, händelser och liv. Tiden, motståndet, kriget, oron, reglerna, kärleken, vikten av att tro på saker som inte går att tro på och mycket annat finns väl beskrivet här. 

Magda Szabo är en författare att tycka om, tänker jag. Särskilt för mig som tycker om att fundera kring historiska skeenden, relationer med människor där var och en har olika egenskaper och tankar. Vi alla är sådana, olika, och det är nyttigt att läsa om olikheterna. Det är ett bra sätt att lära sig mer om andra. Ja, och om historiska skeenden, förstås. 

Magda Szabo rekommenderas, ja.

A..

#miljömagasinet #magdaszabo #historiensvingslag #ungern #abigel #dörren #izasballad #nilssonförlag #andravärldskriget  #roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs