Rolf - Malin Lindroth

Rolf.
Malin Lindroth.

Rolf är Komvuxvikarie, snart 60 år och bor ovanför Safiren Livs. Inatt har han dödat en flicka. Nu väntar han på polisen som ska komma och förlösa honom från hans brott. Och från hans ensamhet.

I Rolf tecknar Malin Lindroth ett porträtt av en man i en flock av män, de obetydliga männen i beiga vinterjackor som varje morgon står och väntar i busskuren. Det är en tillvaro i tystnad och anonymitet, i avsaknad av nära relationer.

Rolf är en mörk och underhållande roman som fortsätter och utvidgar den granskning av samhällets normer som Lindroth inledde med Nuckan. Men det är också en mångbottnad roman, om ett människoöde i all sin komplexitet.

*** ***

Malin Lindroth skrev Nuckan häromåret. Det var en fin liten berättelse om livet; frustrationen, glädjen, insikten och annat kring relationerna som gjort henne till det hon är. Den är läsvärd, i allra hösta grad.

Nu har jag hennes nya bok Rolf i min hand.

Malin Lindroth skriver vackra texter, jag gillar hennes sätt att skriva på. Okonstlat, men ändå väldigt intressant. Enkelt. Inga märkliga ord som kräver mer än lagom av oss läsare. Av språket, alltså. Av innehållet krävs verkligen mer.

Hon skriver om ensamhet och viktig vardaglighet. Hur Rolf och hans vänner har det, ensamvargarna som längtar efter gemenskap, kärlek och tillhörighet.

Vem förstår vilka vi är? Vem förstår vilka de är? Vem är en ensamvarg, egentligen?

Jag tycker om Rolf. Rolf, som person, är inte min typ, men en människa att se, försöka förstå. Tycker om kanske är fel ord. Han gör mig lätt leende men samtidigt ledsen. Han har det ganska bra i livet, han njuter sitt sällskap även om de är lite omaka. Eller kanske ska jag säga att han borde kunna ha det bra. Kanske konstrar han till det, men kanske är det så vi gör?

Det är inte upp till mig eller dig att döma, eller hur? Rolf får ju leva sitt liv. Han får göra som han vill, men hur går det för honom?  

Jag tänker på kärlek, udda kärlek och destruktiv kärlek. Vad gör kärleken med oss? Vad gör människan mitt emot oss med oss, med vårt inre? Vad gör vi själva mot oss?

Rolf är uppenbart destruktiv; hur hade han kunnat låta bli relationen? Han behöver den själv, inte bara hon. Han behöver också Adrian, fast han verkar ha svårt att erkänna det. Kanske gäller samma sak för Adrian? När passerar vi gränsen och vad går sen att reparera? Är det när eller för att vi inte förstår vad den andre tänker, för att vi inte försöker förstå ordentligt, som det blir så trassligt i en relation - eller i oss själva? Hur spelar vår stolthet in i spelet?

Ja, vi kan fundera kring destruktivitet, kärlek, ensamhet och kanske om när vi tror att vi gör rätt men det utvecklas till något helt tokigt. Eller är det fel, när de är lyckliga tillsammans? Får man göra vad som helst i tanken på lycka, i tanken om att man då tillfredsställer den andre i relationen - ja, sig själv också, kanske? När passerar man gränsen för fel och hur kan man sen backa och rätta? Hur långt kan man sjunka? När och varför tappar man sina spärrar?

Rolf och Pinkie är två unika individer. Spännande. Unika. Obegripliga. Tillsammans. Och kanske är de helt andra individer när de är tillsammans jämfört med annars? Kommer de till sin rätt då?

Vi kan tala om ångest, egen och andras. Rolfs och Pinkies kanske triggas av varandra. Varför är vissa människor som ett gift i kroppen? Är giftet ett giftigt gift eller en drivkraft? Är det förälskelse? Varför blir vi annars så irrationella ibland?

Rolf säger att han har dödat en flicka. Har han det?

Säg mig. Hur tänker du när du läser om Rolf och hans längtan?

A..

#Rolf #malinlindroth #nuckan #norstedts #relationer #ångest #omakapar #roslagensbokhandel #bokvalsbordet #bokcirkel #välkommentillbokhandeln #norrtälje #springtillsdustupar #roslagsleden #roslagsbro #morgonpromenad #mednäsanienbok