Susanna Alakoskis Bomullsängeln är den första delen av en serie om kvinnor i Finland/Sverige. I Bomullsängeln börjar hon sin berättelse i slutet av 1800-talet och vandrar nästan 50 år in på 1900-talet. Hon skriver med en stor detaljrikedom och ger oss kunskap om hur det var att leva som fattig kvinna i den här tiden. Jag njuter, förfasas, svär och gläds. Vasa, Finland, är huvudspelplatsen men också landsbygden, krig, fattigdom, bomullsfabriken och mycket annat. Hon skriver om strävsamma och hjälpsamma människor, som gör sitt allra bästa i livet. Hon har verkligen forskat och ger oss en stark känsla för den tiden, den platsen och de människorna.
Min Jin Lee har skrivit Pachinko. Den handlar om Japans annektering av Korea. Ja, också den från slutet av 1800-talet men går så långt som till 1980-talet. Den följer en koreansk familj, som försöker anpassa sig till det japanska samhället, eller kanske försöker de bara leva ett så bra liv som möjligt. I den här boken får vi en fin släktberättelse, kärlek, förtvivlan, strävsamma kvinnor och män och frågan om hur många år - hur många generationer - det tar innan man är en del av ett samhälle. Boken är lärorik och vacker. Läsningen kan appliceras på dagens flyktingsituationer, hur människor lever och anpassar sig och hur hopplöst det ibland kan vara, hur man än försöker.
Tara Westovers - Allt jag fått lära mig är skrämmande men hoppfull läsning. Även med den sämsta utgångspunkten går det att få rätsida på livet. Det här är en biografi, lättläst och fängslande, som berättar om Tara som levt i en stor familj, mormonskt och med en del mental ohälsa i familjen. Vi har läst och talat om maskrosbarn, överlevnadsmöjligheter, skuld, psykisk ohälsa, möjligheten att ta sig ur familjens strukturer, vikten av utbildning, möten med människor som ser, förståelse från andra och mycket mer. Familjen är mormonsk, men kanske är det den mentala ohälsan som gör de värsta skadorna här. Vi talar om samhällets ansvar och låtsas lite och säger; - det kan inte hända här. Nja, säger vi sen, vi ser på varandra och säger; - jo, det kan det. Ja, det händer liknande saker också här.
Jag hoppas att gymnasieskolorna och vuxenutbildningen sätter både Bomullsängeln, Pachinko och Allt jag fått lära mig i händerna på sina elever. Det finns mycket att lära av och samtala om kring dessa böcker.
Mänskliga relationer är också något att lära sig av. De finns hos oss alla och man kan verkligen utmana sig själv genom läsningen. I den (relativt milda) boken Agathe av Anne Cathrine Bomann ser vi en karaktärsutveckling hos en man som står i begrepp att gå i pension. Den är lättläst, men om man läser den två gånger så upptäcker man plötsligt nya saker. Jag tycker att det är en underbar bok, lätt, men ändå tuff. Vilka är vi egentligen och vart är vi på väg? Hur ser vi på vår omgivningen och är det en korrekt bild? Kan vi lära oss mer i mötet med en annan person? När någon säger; - vad säger du om våldtäkten och någon annan inte betraktar det som en sådan, hur tänker vi då?
Låt oss avsluta dagens pockethyllevandring med Anne Youngson och Vi möts på museet. Det är en fin brevväxling mellan två främlingar som utvecklas till nya tankar om livet. Kan en brevväxling med en främling vända upp och ner på livet?
Ja, det finns så många härliga böcker i hyllorna. Det är en fröjd att välja, läsa, fundera och tala om berättelserna. Det är en fröjd att låta berättelsen vända i mitt inre och få mig att undra; hur blev det si, hur blev det så och hur hade jag gjort om det hade varit jag.
Att läsa är magi.
Anette Grinde
Publicerad i Mitt Roslagen nr 12/8 2020 (sid 18)
(upplaga 42000 kr) - nr 15/7 2020 - sid 18.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar