Att samtala är att lyssna, vara lyhörd och förstå sig själv.

Kontext.  En text är vacker, som poesi, men svår att förstå. Den beskriver en kontext vi inte känner igen, det gör det svårare för oss att förstå och bildsätta texten i vårt inre. Hur mycket behöver vi förstå av en författares kontext, för att förstå texten och skapa egna bilder? Hur mycket utgår förståelsen från oss själva, våra egna livsförutsättningar och egenskaper? Vad gör det med oss som läsare?

Att se bilder, karaktärerna. Vi ser få bilder i boken vi talar om, kan inte skapa så många bilder av karaktärerna. Vi pratar om vad vi behöver, när och hur - för att kunna skapa egna bilder av karaktärerna. Vi skapar bilder utifrån författarens beskrivningar av klädsel, färger, kropps- och minspel. Gör dessa bilder också att vi - med utgångspunkt från våra fördomar - tänker kring hur de är? Ja, kanske, om författaren inte ger oss det på annat sätt, behöver vi utgå från oss själva, vilket inkluderar våra egna fördomar, vår egen bild av sanningen och hur texten ser ut. 

Förståelse, förmåga. Någon läser mellan raderna och någon annan behöver tydliga ord - på raden - för förståelse. Någon blir kritisk till boken när det finns alternativ förståelse, när texten är öppen för alternativa tolkningar. Någon annan finner det utvecklande att det finns fler öppningar och möjligheter. 

Författarens beskrivning av karaktären. Beskriver författaren bara personen via klädsel eller också via egenskaper, handlingar och tankar? Styr våra egna fördomar eller har författaren lyckats plantera karaktärernas drag i oss? Hur har hen gjort det?

Recensioner. Några har läst recensioner, för att se hur andra har förstått. Läsarna undrar hur de har sett, det de har sett, hur deras tanke format just denna text. Vi försöker tala utifrån hur vi har sett bilden, inte utifrån hur en recensent sett den. När vi är helt villrådiga, kan ändå någon annans bild tydliggöra: det är det vi försöker åstadkomma i våra samtal. Att tydliggöra och möta våra bilder med de andras i gruppen.

Att samtala. Att samtala är att lyssna, vara lyhörd och förstå sig själv. I en grupp förstår vi väldigt olika och klarar att tala om ämnet - och förhålla oss till gruppen - väldigt olika. Att samverka i en grupp kräver också tolerans och respekt: för grupp, ämne och individer. 

Att samtala är rent livsnödvändigt, bildande och som föda som när vår hälsa. Samtal är lyx för själen, men också en nödvändighet för vår hälsa. 

A..