Är mor död
Vigdis Hjorth
Johanna lämnade Norge och klippte banden med sin familj. Hon har bott utomlands i tre decennier och kom inte ens hem till sin fars begravning. När hennes man plötsligt dör beslutar hon sig för att flytta tillbaka hem. Hon är nu en välkänd konstnär och har blivit erbjuden möjligheten att göra en stor retrospektiv utställning i sin hemstad. Men, vad finns kvar av relationerna hon lämnade för så länge sedan?
I Är mor död skildras Johannas försök att förstå och närma sig sin mor. Hon rannsakar också sina egna livsval. Vigdis Hjorth skärskådar i sin nya roman relationen mellan mor och dotter.
Är mor död
Vigdis Hjorth
Vi läser Är mor död i vår bokcirkel i bokhandeln i Norrtälje. Vi har tidigare läst Arv och miljö och Lärarinnan sång. Vigdis Hjorth är onekligen en kompetent författare som skriver om svåra frågor. Hon är modig. Stark. Kompetent. Tänkande. Kanske är de självbiografiska. Kanske spelar det ingen roll. Böckerna är romaner, inte biografier. Det är fiktion. De är fiktion som kan berätta om livet, hur det är eller kan vara. Det kan lära oss mer om varandra, våra steg på jorden. Hur vi är som människor. Någon, kanske du eller jag. Eller hon.
Hon bearbetar, känner in, vrider och vänder på ämnen om relationer. Det träffar oss olika. När vi läste Lärarinnans sång häromåret var det en grupp deltagare där flera av gruppmedlemmarna var lärare. Boken blev något annat för den som varit lärare än vad den blev för övriga. Gruppen reflekterade utifrån sig själva, tog till sig, led och njöt. Ja, vad hade jag gjort om det vore jag som satt i situationen? Det är alltid en viktig fråga i våra reflektioner och samtal. Vi vill försöka förstå.
I Är mor död reflekterar Vigdis Hjorth långsamt kring fråga efter fråga. Hon tänker kring hur syskonen har det och hur sakerna har uppkommit. Varför och hur skapar flera bilder som också kopplar till andra personer och situationer. Det kopplar till svårt men också till lyckliga tider. Kanske har vi alla både svåra och lyckliga tider i våra relationer.
Jag kan åka till Arne Bruns gate 22 och se var hon bor. Det skulle aldrig falla mig in.
Hon tänker, bearbetar, ser omöjligheterna men vill. Hon vill träffa sin mamma, försonas. Hon vill att mamman ska se henne, älska henne. Hon vill så gärna, för att det är så man ändå vill. En förälder är en förälder, som är en väldigt viktig del av livet. Det är nästan ohärdbart att inte vara sams, det tär inombords. Det är uppenbart så hos Vigdis Hjorth. Hon vill. Hon tänker. Hon försöker.
Jag skulle kunna åka till Arne Bruns gate 22 och stöta på henne, men det blir obehagligt när mamma inte är förberedd, för mig med.
Hon vill. Hon tänker. Hon försöker. Men, hon är inte hörd. Hur går det med förlåtelsen, hur går det med dömandet och hur går det med den viktiga försoningen, tänker jag. Hur lätt eller hur svårt är det? Är det dottern som bär hela bördan eller är det modern? Vem måste försöka först och hur blir det om den andra vägrar. Vigdis Hjorth vrider och vänder på frågorna. Det upphör inte, det ständiga tänkandet kring hur det blev och varför det blev. Eller hur man kan få det att upphöra. Antingen få sorgen över bristen i kontakten att upphöra eller att åstadkomma försoning i konflikten. Ja, kanske är båda varianterna försoning, antingen inom sig själv eller i gemenskapen. Båda är av vikt, förstås.
Hur förhåller sig systern till situationen mellan modern och dottern? Är hon en del i konflikten? Är hon försonande eller göder hon konflikten? Kan något som bara är mellan två bli större för att någon annan deltar, lyssnar eller lägger sig i?
Vigdis Hjorth minns sin barndom. Hon minns - skriver - med kärlek. Hon minns sin mamma och vill ha henne tillbaka. Hon minns en stark längtan efter kärlek. Berättelsen är ordfylld, kärleksfylld och händelsefylld. Det är känslostarkt svårt. Det breddar känslorna, historien och var hon befinner sig. Det gör ont, det är väldigt mänskligt och jag finner det väldigt intressant att läsa. Man skulle kunna säga att hon stalkar - förföljer - sin mamma. Jag tänker att hon gör det av längtan och kärlek. Hon vill så gärna se henne, träffa henne - få henne att se henne. Vad är vi utan vår mor?
Jag läser om föräldraskap som inte duger. Om en mor som låter barnet ta skulden och skammen. Jag tänker på alla (oss) som är oförmögna och gör fel, inte lyckas i allt och riskerar att skada och skadas. Det beror så mycket på hur vi är och mår, hur vi förmår. Ja, hur vi är skapta för de uppgifter som läggs i vår famn.
Vigdis Hjorth går igenom barndomens händelser, minnen och människor. Hon betraktar dem, försöker förstå. Jag tänker att reflektionen är viktig i all den sorg hon bär på, att det är som terapi att försöka rekapitulera sitt liv för att hela och kunna (försöka) gå vidare i livet. Hur klarar du att gå vidare från barndomens trauman eller längtan efter något viktigt som inte hörsammat?
Vad väcks hos dig i olika situationer? Hur tänker du på det? Var kommer det från?
Kommer Vigdis Hjorths mamma och syster att läsa boken? Eller blir det värre för att frågor lyfts i ett offentligt rum? Kommer de att förstå, försonas eller södra? Ja, det beror på var och ens vilja, egenskaper och ork. Hur tar man sig ur ett evighetslångt och tyst trauma? Kan allt som tigits om tas upp i ljuset, förstås och fås att luckras upp i ett försonande damm som sakta stiger av värmen i rummet?
Jag undrar varför det är så svårt att tala, känna sina känslor, respektera andra och varandras känslor - hitta ett acceptansläge - och förstå att vi alla är olika.
Hon vill. Längtar. Vill.
Vilken roll spelar det om en roman är eller har självbiografiska inslag? Läser vi annorlunda då?
Den här boken ska du läsa om du tycker om reflektioner och andra människor. Läs den om du är taggig med någon eller om någon annan är taggig med dig. Läs den om du är en människa som vill förstå hur någon annan har det och försöker. Eller kanske är det du som försöker?
Kanske berättar den något om livet. Det gör den för mig.
Riktigt bra, riktigt läsvärd, bra driv, bra språk - sägs det i våra bokcirklar. Läs, bara läs, säger bokhandlerskan i bokhandeln i Norrtälje.
Nu ska jag andas en stund. Reflektera över det jag läst. Sen ska jag läsa Karin Smirnoffs nya roman Sockerormen.
Jag önskar dig en finfin dag!
Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.
A..
#vigdishjorth #ärmordöd #arvochmiljö #roslagensbokhandel #norrtälje #enriktigbokhandel #visitnorrtälje #visitroslagen #miljömagasinet
Miljömagasinet fredag den 11 juni 2021.
(Text som ovan)
