Katja. Marion Brunet.

Katja. Marion Brunet. 

Min känsla när jag läser de första sidorna är en tvär man och en hämndlysten kvinna. Jag vet inte om det är så, hur eller om deras liv korsats tidigare. Hennes inre sjuder av vrede, inte värme. Sanningen visar sig sen, ja. 

Hur påverkar cancer oss, vad gör det med vårt inre, hur mår vi mentalt av väntan på döden? Är döden något att vara rädd för eller är det en befrielse? Kanske är det beroende av vad som händer under vägen? Vem möter vi, när och varför? Vad händer då, sen? 

Ja, hur skulle vi själva må? Hur har författaren beskrivit förloppet?

Ångest, hennes ångest växer under natten. Oförklarlig, men påtaglig. När dagen återkommer krävs att vi skakar av oss nattens mardrömmar. Hur ska vi annars klara livets dagar? Men, hur klarar vi dagarna utan att lägga mardrömmarna i öppen dager? Varför finns de, vad gör vi av dem?

Han skrattar. Hostar av ovanan. Hon ler. Grimaserar av ovanan. 

Jag tänker att ovilja, avsky och vrede blir något annat när man möter människan. Ja, när man lyckas se från ett annat håll. Om man tar sig utanför sin ram, den som är byggd av något hårt, känslomässigt negativt, kan man upptäcka nya saker. När man ser och lyssnar på andra lär man sig nytt. 

Vad gör hat med våra liv?

Tortyr. Jag undrar hur trauman går ur kroppen, om det någonsin går. Skador, psykisk och fysisk tortyr, rädsla - vad gör den med oss och hur påverkar den alla omkring oss?

Går det att föreställa sig hur tortyr påverkar människors liv?

Att veta. Misstolka, veta fel. Jag känner hur tårarna bränner bakom mina ögonlock. Gamlingen vet något annat, en annan sanning än den hon har fått presenterad. 

Att ändra sin sanning, se från ett annat håll: hur lätt eller hur svårt är det?

Jag tänker på sorg, angiveri och sanning, eller bristen på sanning. Varför vi gör som vi gör och hur mycket det skadar andra. Ja, jag tänker ofta på det, mänskliga trauman och våra egna sanningar. I det ingår ensamhet, sorg och mänsklig oförmåga, ja, tystnadens och oförmågans egna förbannade tolkningar. Hur präglas vi som människor, ja, det är svårt att veta. Vi präglas av det som händer i livet.

Det här är en vacker bok. 

Jag fylls av sorg och tårar, men också av värme. Marion Brunets bok Katja är fylld av känslor, framförallt kärlek. Ja, vrede, sorg och skuld, men framförallt kärlek.

Läs, bara läs.

A..

Ps. Låt mig också säga att jag älskar Elisabeth Grate bokförlag. För att det är bäst. 

#almapriset #elisabethgrate #mariabjörkman #katja #norrtälje #marionbrunet