Den siste teaterdirektören. Berättelsen om Benny Fredriksson. Johan Hilton.

Den siste teaterdirektören. 

Berättelsen om Benny Fredriksson.

Johan Hilton.

Jag läser en berättelse som gör ont i själen. Jag läser om en man, en människa som - med lust, glöd, kunskap och vilja - vill vara teaterdirektör. Och gjorde det därefter. Han ville och gjorde, åstadkom och skapade. 

Ville. Han finns inte mer. Drevet tog hans liv.

Att vara chef är något av det svåraste som finns. Det finns alltid människor som tycker och vill något annat. Ibland ska de hämnas, skada eller på annat sätt hävda sin rätt. Ibland lyckas de, ibland med sådan råge att det måste ses som ett livsavgörande felbeslut för varje person som i en eller annan form deltog i akten. Drevet är inte försumbart. Drev är människor som vill ont. De har viljan att att sätta på plats, markera, fälla, få bort eller skada. Det kan bli samma effekt med de som teg och tittade på, inte motsatte sig drevet. 

Jag slukas och förundras av berättelsen om Benny Fredriksson. Den ger mig en bild av en människa, mångfacetterad, lycklig, ångestfylld, driven och full av riktningar. En människa av kött och blod, som du och jag. 

Vi människor är perfekta, eller hur, och vi vet att vi aldrig ska kasta sten i glashus. De flesta av oss, i varje fall. 

Jag gläds åt läsningen av hans strävanden, han är som en maskros som idogt strävar vidare. Det han vill, gör han, åstadkommer. Han fostrar sig, när föräldrarna inte gör det. Han låter bli alkoholen, för att han inte vill gå i sin mors fotspår. Han vill möta Ann Sofie von Otter, ser till att det händer. Och vara teaterchef. Ja, det finns mer. Han driver sina spår, ja, hur ska man annars nå den framgång man önskar? 

Om inte drivna människor drev frågor framåt, skulle teater, konserter, litteratur och annan livsviktig kultur inte finnas. De som inte står där, högst upp i blåsten, vet inte hur det är. 

Den siste teaterdirektören, berättelsen om Benny Fredriksson, är en bok om teatermannen, den drivne, engagerade, kunnige. Han som såg till att saker blev gjorda, han som kunde, han som skapade ett fantastiskt hus och slukades av allt det magiska. Den berättar historien om Benny och hans arbetsliv. Oj, om vi kunde vara sådana! Den berättar också historien om människors avundsjuka, hämndbegär och hur man effektivt dödar andra genom drev. De offentliga avrättningarnas tid är inte över, även om de sker på andra sätt idag än på häxtiden eller inkvisitionen. 

Berättelserna varvas, om Bennys liv och om metoo, människors avsky och om Aftonbladets övergrepp. Drevet hade inte med Metoo och sexuella övergrepp att göra, man passade bara på att vinkla då. Man passade på och drev, utan möjlighet att försvara sig. Vad fanns att säga mot saker som inte var sanna i sammanhanget?

Johan Hilton har beskrivit en fantastisk människa, Benny Fredriksson stod för så mycket kraft, så mycket liv och så mycket kunskap. 

Läs boken. Den är välskriven, berättar om människors driv och teaterns förutsättningar och också om det vidriga drevet. Den berättar vad människor är kapabla till, både i livet, arbetsliv och i sin avsky. Och vad konsekvenserna kan bli av det. Läs, bara läs. 

Boken ligger på frontbordet (i soffan!) i bokhandeln. Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

#densisteteaterdirektören #bennyfredriksson #johanhilton 

 #roslagensbokhandel #Kulturtorget #Sensusstudieförbund 

#naturkultur  #läsbaraläs