”Under en stor del av sitt vuxna liv levde min mor i fattigdom och misär, kuvad och ibland rentav förnedrad av maskulint våld. Hennes tillvaro framstod som för alltid begränsad av klassförtryck och av kvinnoförtryck. Men så en dag, vid fyrtiofem års ålder, gjorde hon uppror mot det livet, flydde och började bit för bit skapa sig en frihet. Den här boken är berättelsen om hennes förvandling.”
Édouard Louis, en av de mest nyskapande och hyllade författarna i Frankrike idag, tecknar i "En kvinnas frigörelse" ett ömsint, inkännande porträtt av sin mor, av hennes vilja och förmåga att slå sig fri – och hans eget såriga förhållande till henne. En gripande berättelse om uppbrott och försoning.
En kvinnas frigörelse - Édouard Louis
Ja, det handlar kanske lika mycket om honom, sonen, som om henne, modern. Det handlar om förklaringar, samvete och vad som leder till vad. Det är förstås aldrig ett barns fel när saker slår fel, men kanske blir barnet också vuxet vad tiden lider. Det kan läka sår, även hos en förälder, kanske förutsatt att man talar om dem. Kanske är hela närkretsen ansvarig för hur en familj, föräldrar och barn blir och sluter sig samman? Jag vet inte vad som går att göra åt en bedrövlig situation, där alkohol, förödmjukelser, våld, fattigdom och social misär påverkar livet. Berättelsen är kort, men den känns i kropp och själ.
Men, hur ska man kunna tala om misären när man inte får tala om saken? Matpaket, fattigdom, våld i hemmet, ohälsa och homosexualitet är exempel på onämnbara ting. Hur ska man då kunna stå upp för sig själv när man inte har de basala värdena tryggade?
- Hur som helst var vi aldrig fina nog...
- Edouard Louis har tidigare skrivit Vem dödade min far?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar