Lärarinnans sång är ett psykologiskt drama om en kvinna som tvingas till självrannsakan. Hjorth avtäcker med stor precision vad som händer när slöjan dras av och en människa står inför sig själv, utan mask och kanske för första gången utan språk. ( = Natur & Kulturs beskrivning av Lärarinnans sång).
Arv och miljö - hennes tidigare roman - berörde frågan om en arvstvist i en familj - och hur vi förhåller oss till varandra. Vad får en mor och en far göra mot sina barn, varför händer det? Hur ställer sig barnen mot eller för varandra i en konflikt? Vem gynnar vad och varför? Ja, vi har tidigare läst Arv och miljö i bokcirklar i bokhandeln - med många utvecklande och spännande samtal och tankar i dess spår.
Vi läser nu Lärarinnans sång i en bokcirkel i bokhandeln. Vi ser nu fram emot läsning av Vigdis Hjorths nya roman. Vilka tankar och samtal får vi med oss därifrån, tro?
Hur ser skillnaden mellan vårt eget liv och lärande ut, egentligen? Lever vi som vi lär? Hur tänker vi själva ur det perspektivet? Står vi för våra värderingar, eller hycklar vi? Hur påverkar det egentligen vårt liv? Är det så vi vill ha det?
Jag intresserar mig inte för pjäserna och undervisningen, men väl för huvudkaraktärens reaktioner. Ja, pjäsen och undervisningen spelar roll, men kanske inte så som det förespeglas ur en utomstående konstnärs (filmarens) perspektiv.
Vad är det som händer och varför? Hur skulle jag påverkas om det var jag som satt i hennes situation? Hur gör vi när någon betraktar oss? Agerar vi annorlunda då? Byter vi riktning när vi börjar fundera över vad och varför vi gör som vi gör? Hur skulle vi själva agera om någon filmade oss över tid? Vad skulle vi då upptäcka om oss själva? Vad spelar roll i mig, omkring mig?
Hur utvecklas mina känslor om - av och om - människor jag möter? Är jag sann och ärlig - mot andra och mig själv? Är jag vad jag vill vara? Vad tänker jag om uteliggaren och tiggaren? Vad gör jag aktivt för dem? Är det min aktiva vilja eller min inre autopilot som agerar? Är jag konsekvent i min vilja att vara schyst mot andra eller är mitt liv, min egen tid av högre prioritet? Hur känner jag andra människor, förstår hur de är och har det? Hur är det att köpa ett par skor för mig? Hur är det för någon annan?
Om jag vore läraren i berättelsen, hur hade jag reagerat på informationen att jag begränsar eleverna? Kan vi göra oss fria från våra egen känslor i en utövning av våra yrken? Är det möjligt? Är en lärarroll inte bara en lärarroll, utan mänsklighet bakom? Är informationen verkligen sann?
Varför bryr hon sig så mycket om vad filmaren, studenten, säger och tycker, eller vad hon tror att han tycker? Gör vi så? Bryr oss alldeles särskilt om vad andra tycker? Är det för att vi inte bottnar i oss själva, är trygga i vad vi är och vad vi gör? Hur påverkas vi av andras ord? Hur påverkas andra av mina ord? Ja, jag ska inte låta mig filmas som han filmat henne. Jag funderar gärna över rätt och fel, begrundar vem jag är och varför, men inte till allmän beskådan där andra tar sig rätten att bedöma rätt och fel - eller där någon annan tar sig rätten att använda ett material för egna syften. Varför skulle jag inte göra det? Är det för att man då helt förlorar kontrollen?
Hur kan vi lita på andra? Kan vi lita på andra? Filmaren gör en film, för sitt, för sig, för att åstadkomma ett resultat. Behöver han tänka på personen han följer, behöver bilden vara sann eller kan han skruva den som han vill? Är det i sin ordning att skada, skruva, försköna eller fördärva? Är det i sin ordning att utsätta andra för vad som helst för sin egen saks skull? Är ett film eller konstprojekt ok att driva i vilken riktning man vill, hur det än träffar någon berörd, involverad?
Hur överlever vi själva våra livskriser? Vad står vi själva för? Hur ser vår egen sanning ut? Hur kommer vi ut på andra sidan, blir hela när livet krisar?
Vad kännetecknar en bra bok? Att jag upprörs, känslomässigt? Att jag blir arg, glad, ledsen, fundersam eller lär mig något nytt? Eller är det att läsningen passerar lugnt och sansat, i en värld av frid och frånvaro av konflikter, där hjärtat inte tar allvarsamma skutt?
Lärarinnans sång boken är inte fri från känslomässighet. Den vrider och vänder på frågor, hur man tänker, hur man reagerar och också hur lite vi vet om andra. Förutom att vi kanske också vet alltför lite om oss själva och våra egna reaktioner. Jag drar upp axlarna när jag läser, som att jag tar spjärn mot de svåra frågorna som dansar i mitt huvud.
Vem har rätt bild? Huvudkaraktären eller filmaren? Spelar det någon roll vems bild som är sann eller korrekt? Är filmarens bild - och det filmen berättar - lika? Är filmen filmarens verkliga bild eller bara ett verk?
Hur bearbetar människor sina trauman? Gör vi det genom att vårda andra, dyka in i en egen tystnad, låsa in oss helt och totalt eller sätter vi en taggtråd runt omkring oss för att hindra andra från att komma nära, känslomässigt nära?
Arv och miljö var en bra bokcirkelbok, där det fanns gott om ämnen att begrunda och diskutera. Det vill jag nog hävda att det finns också i Lärarinnans sång.
en dag hare, en dag and
en dag lögnare
en dag sann
mot ditt hjärta
nästa mot din smärta
A..
#lärarinnanssång #vigdishjorth #naturkultur #roslagensbokhandel #bokvalsbordet #bokcirkeln #bokhandeln #Norrtälje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar