Performance - Kajsa Grytt

 

2018 skrev Kajsa Grytt romanen Du lever i mig, om en man som sökte sin mor. 2020 är hon nu aktuell med Performance. Båda böckerna är utgivna på Natur och Kultur förlag. Här hittar du en recension av Du lever i mig.

Nu vänder vi oss till Performance; På ett berg ovanför Los Angeles, med utsikt över Stilla havet ska en ny spektakulär konstplats invigas. Den svenska konstnären Johanna har fått fria händer att skapa ett verk som blir det första att visas där. Hon kommer till Los Angeles med dubbla känslor. Det är ett mycket välbetalt uppdrag, men projektbeskrivningen är vag gör vad du vill. Vilka är miljardärsparet som gjort detta möjligt och vad vill de med sin investering?

Under några febriga veckor söker Johanna i West Lake och Glendale efter sitt tema med frågan går det att göra självständig konst på miljon-uppdrag? ringande i sitt inre. Gradvis inser hon att den dokumentära konst hon gör måste handla om uppdragsgivaren, och konstnärens möte med pengarna. Performance är en roman om konst, kapital och relationell handel. (Detta är förlagets beskrivning av boken).

Kajsa Grytt skriver med sitt språk, använder slang, eller kanske är språket lite slarvigt. Hon skriver om konstnärskap, att vara på scenen, att våga och huvudkaraktärens utövande. Skriver hon om sig själv? Spelar det någon roll? En författare måste förstås skriva om det hen känner till, utan att jag som läsare måste bedöma om hon skriver om sig själv eller om det bara är en hitte-på-karaktär. Huvudkaraktären Johanna är konstnär, just nu filmare. Hon filmar en dokumentär under rätt lösa omständigheter. Platsen är Los Angeles, USA, och dess omgivningar.

Hon besöker stranden, möter en surfaren, som hon fångas av. Hon är karaktären, såklart, inte Kajsa Grytt. Hon filmar, berättar, intervjuar och betraktar. Är detta Kajsa Grytts färd genom platsen? Är det hon som varit där, beskriver sin tid, sina dagar och sina händelser? Hur skriver man annars en bok? Hon försöker fånga surfarens känsla för havet, besattheten, behovet. Tycker vi att hon får med det i boken? Får hon med det i den film hon beskriver?

Kajsa Grytt gör Johanna till en person som är medveten om och nyttjar sin kropp. Hon visar och använder den, fysiskt, i möten med människor. Hon älskar och visar upp sig, använder sin kropp oblygt - och visst njuter hon av det? Hur tänker du och jag om det, det fysiska uppvisandet? Bryr vi oss om det, hur tänker vi om oss själva där? Är vi stolta eller ointresserade?

Beställaren - Jon - är pengakrass. "Jag exploaterar. Utan skrupler." Hans bättre hälft, Eva, håller honom inom ramen för det civiliserade. Det är ändå fint hur människor kompletterar varandra, eller hur? Hur kompletterar våra hälfter - bättre eller sämre - oss? Blir vi mer, bättre, tillsammans med någon som får oss att se det vi behöver se? Eller klarar vi den uppgiften själva?

Hur tänker Johanna att hon ska hålla sig självständig, på sin kant, för att inte hamna snett?

Uber. Ordet - marknadsföringen av det faktiska varumärket - ter sig viktigare än att hon åker taxi. Taxi är ett mer neutralt ord. Varumärket används igen och igen. Vad gör det med mig? Ja, just jag blir störd av just det, marknadsföringen av ett varumärke i romanen. Igen och igen. Hur påverkas du av det i din läsning?

Hur beskriver miljöerna allteftersom hon färdas i trakten. Hon vet inte hur filmen ska bli, men filmar samtal, möten, platser och händelser. Ser du miljöerna? Lär du känna henne och hennes känslor? Förstår du henne och hennes arbete? Hon tänker på och följer i kändisars spår - är det för att Kajsa Grytt är musiker själv, för att det är hennes intresseområdet? Kan vi se det som en beskrivning av platser och människor, nästan som ett reportage? Eller är det en roman, en klassisk roman?

Jag tänker kring språk och vilka ord vi använder. Svengelska kan påverka kretsen människor som vill läsa, eller som kan tycka om. Den som tycker att språket är viktigt kommer att tycka åt ett håll och den som växt in nya språkmöjligheter kommer att tycka åt ett annat. Om eller när vi inte förstår eller tycker om slang som används förändras vår känsla för boken, eller hur tänker du kring språk? Påverkar det vår känsla för boken? Påverkar det vår känsla för personen?

Hon talar med tjejen som går på heroin. Hon som till slut är glad att hon går på samma varor som sin mamma.

"Hur har du råd? Du kan väl inte tjäna så mycket på bokföring"
"Jag sa ju det. Eskort. Eller eskort. Jag horar"
"Men du har kvar ditt bokföringsjobb?"
"Än så länge".
"Vill du sluta? Kommer du att överleva?"

Vilka frågor kan man ställa till någon som är utsatt? Kan man ställa vilka frågor som helst för sakens skull, för att kunna få med något kletigt på film, som kan gynna en själv?

Vad innebär det att vara uppdragstagare? Att genomföra ett uppdrag, ta emot en beställning. Gör det mig fri? Säljer jag min själ? Vad förväntar sig köparen och vad vill jag med min konst? Kanske kan vi ställa oss frågan om vad konst är? Och vad den får kosta (i människors känslor och välmående)?

Kajsa Grytts karaktär Johanna är utmanar sin integritet, bestämmer sig för att det är hon, hennes vilja, hennes bild, som styr vad som ska med. Jon, uppdragsgivaren, och Eva, hans hustru, försöker påverka. Det styr hennes tankar, kanske också hennes handlingar, för hur är det att bli hotad? Var går gränserna?

Sheryl, ett utsatt objekt. Johanna, filmaren. Jon, uppdragsgivaren. Eva, uppdragsgivarens hustru. Mamman. Bob, mannen på stranden. Hur påverkas Johanna av personerna hon möter, hur påverkas hon av sina egna göranden och tankar? Hur utvecklas vi av det vi gör?

Jag läste Lärarinnans sång - Vigdis Hjort - nyligen. Där var det ombytta roller. Karaktären var objektet på filmen, där filmaren var den sekundära personen. Här är det filmaren som är huvudkaraktären. Det går förstås inte att göra en film och inte fånga det som fångas ska - men hur utnyttjar man de människor man filmar? Vad är rätt och fel? När blir rätt fel?

Vi bokcirklar i bokhandeln och jag letar ständigt bra bokcirkelböcker. Det är skavande romaner, biografier eller historieböcker. Det är normalt inte feelgood eller deckare, även om vi kanske ibland också kan behöva sådant. En bra bokcirkelbok - för mig - är en bok som innehåller många frågor, många varför eller varför inte, många hur eller ifrågasättanden om texten eller kanske frågor om realism i sammanhangen. Hur kan vi förstå? Vad kan vi lära oss?

En bokcirkelbok är inte i första hand en fundering om boken är bra eller dålig, utan snarare en fråga om vad vi kan samtala om och om vi kan lära oss mer.

A.. 




Miljömagasinet - nr 12 - 20 mars 2020

Använd gärna taggen #jagbokhandlar - t ex på instagram eller facebook - när du skriver om att du handlar i en fysisk bokhandel. Bokhandeln i Norrtälje - #roslagensbokhandel och andra fysiska bokhandlar/boklådor runt om i vårt land och i andra länder behöver verkligen ditt aktiva stöd. Hos Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje bidrar du också väldigt mycket genom att delta i en av våra bokcirklar. Det gör skillnad för butiken och dess överlevnadsmöjlighet. Det gör skillnad för kulturen i bygden och för de viktiga samtalets livskraft. Du gör skillnad genom att delta. 

Välkommen, varmt välkommen, till bokhandeln i Norrtälje. 



#roslagensbokhandel  #handlalokalt  #dinlokalabokhandel  #roslagensbokhandel  #performance  #kajsagrytt  #duleverimig  #naturkultur  #Norrtälje