Häromnyss talade vi om en kompetent författares misstag...

Häromnyss talade vi om en kompetent författares misstag eller hens aktiva val att inte lyfta viktiga frågor: att låta karaktärerna stå helt utanför allt av vikt, som tex feminism, rättvisa, yrkesval, självkänsla, metoo, känsloregister, vänskap, med mera. Alla i samtalsgruppen blev arga, vilket i och för sig leder till värdefulla samtalsämnen, men varför berättar hon historien så här? Vad är det här för kvinnor hon tecknar? De står inte för sig själva, för livet, för varandra och man kan undra om de har någon empati eller rättskänsla - ens för sig själva - i kroppen alls.

Vi undrar hur författarens val såg ut, hur hon tänkte. Och vad var hennes syfte. Hon hade väl ett syfte?

Innan läsning: ja, vi vill så gärna läsa henne. Hon har skrivit bra, tänkvärt, mm tidigare.

Efter läsning. Nej, tack. Nu väljer vi gärna annat. Varför publicerade förlaget detta?

När jag sovit på saken. Starka reaktioner är väldigt bra att tala om, fundera över. Även om författaren valt en märklig väg kan boken skapa mycket bra samtal.

Vad säger en 30-40 åring om berättelsen? Vad säger en man om berättelsen?

Vilket ansvar har en författare för val av sakfrågor? Ja, allt, förstås. Men, hen kan också - eller lika gärna - göra sina karaktärer till några som inte bryr sig om omgivning, vänskap, sig själva och vår tid. Slösar författaren bort viktiga frågor här, eller skrev hon på bästa möjliga sätt?

Vad skulle Stina Wollter säga om författarens val, frågar någon. Oj, ja, kanske att hen verkligen slösat bort sitt utrymme. Nej, vi lägger inte ord i annans mun. Men Stina, vad skulle du säga?

Vi ställer den här författarens skrivval i relation till tex Laestadius fantastisk närvarande och viktiga bok Stöld, vars ämne verkligen togs om hand av författaren. Man blir arg av båda böckerna, men på helt olika vis.

Ja, båda böckerna finns i butiken. Båda böckerna rör kvinnor, liv och allvar.

A..