I en by på colombianska Stilla havs-kusten lever 40-åriga Damaris sedan några år i en turbulent relation, märkt av parets ofrivilliga barnlöshet. En dag erbjuds Damaris att adoptera en valp, en händelse som kommer att förändra hennes liv och förståelse för moderskap, lojalitet, förräderi och ensamhet.
Pilar Quintana är född 1972 i Cali, Colombia. Hon debuterade 2003 och utsågs då till en av Sydamerikas främsta unga författare. Hon har tilldelats Alfaguarapriset och för Tiken vann hon brittiska PEN-priset och nominerades till National Book Award.
Översättare är Annkarin Thorburn.
Annakarin Pepita Thorburn är en spansk/svensk författare och översättare från spanska. Hon har även undervisat i litterär översättning vid Akademin Valand på Göteborgs universitet.
Tiken.
Det handlar om kärlek, längtan och liv. Kanske handlar det också om död och om vad var och en förmår. Och hur lätt onska kan slå över. Vad kan vi göra för att ondskan inte ska ta sig in i oss?
Det handlar om förluster. Liksom även om tiden och platsen. Det är en personlig historia, en sådan som skär i en.
Barnalängtan. Vad gör längtan med en relation och med en själv? Hur starkt och viktigt är det? Hur kan man påverka sin egen känsla? Kan jag, som inte varit i den situationen, förstå den som längtar efter barn? Kan jag förstå, innerst inne, vad det gör med en människas inre tankar?
Olycklig död i barndomen. Hennes kamrat dör. Det är inte hennes fel, men hon är där. De har gått dit tillsammans. Hon fick stryk, ordentligt med stryk, trots att det inte var hennes fel. Vad gör det med en människa, ett barn? Hur kan vi förlåta oss själva om omgivningen inte förlåter?
Modern dog av en förlupen kula. En annat nära och viktig av ett jaktskott. Slarv, vapen och olyckliga tillfälligheter påverkar livet. Tror vi på att det finns en gräns för olyckor eller kan det vara hur många som helst?
Fattigdom. Att bo i någon annans hus, hålla snyggt, vänta på lön som inte kommer men ändå se att det är bättre än ett eget hyresrum. Hur följer fattigdom hennes liv? Ser vi henne som lycklig eller är hon införlivad i fattigdomen?
Familjen till pojken som dog flyttade. De kom inte tillbaka. Någon kom alltid dit och skötte huset. Som tröst, uppgift eller ansvar. Hur lever man med sin sorg? Vad gör sorg med oss?
Tiken får inte vara i huset. Den kan förstöra något i pojkens rum. Också det ett trauma. Kärlek, vad är rätt, ansvar och förhållningssätt till djuret är olika för oss alla. Tiken blir något istället för barnet och maken. Är kärlek utbytbart?
Stormen drar över byn. Det regnar in. Hundarna drar iväg in i djungeln. Skallet tystnar. Maken är på havet som stormar. Hon oroar sig mest för tiken. Hur kan man förstå det? Hon tänker att han är van, kompetent uppgiften. Och att tiken inte är det. Oron och mardrömmarna är starka. Kärlek är en stark känsla, när man kan känna den. Varför tar den slut?
Efter regnet kommer myrorna, som ett tåg eller en arme från djungeln. De äter sig fram. Rensar huset på kackerlackor och tar dem med sig. Plötsligt är de borta igen. Det är tiken och maken också. Hon sitter där, uppkrupen i en plaststol i sin förtvivlan.
När maken kommer hem hjälper han henne att leta. Djungeln är brutal och hon sörjer. Han förstår, hjälper. Han har låtit henne hållas med tiken även om jag trott att han föraktade kärleken till djuret, att det var fel sätt att förhålla sig till hunden. Varför tänkte jag så om honom? Var det rättvist?
Kärleken till maken vaknar, de byter ord, värme och känslor med varandra tills hon tappar en kopp. Han säger något plumpt som skadar och förstör. Ord kan döda känslor på nolltid. Kärleken är onekligen skör. Varför tar man åt sig av plumpa kommentarer som egentligen bara är en brist hos den som säger den? Varför är man så känslig?
Människor som hamnar i havet kommer tillbaka. Havet återlämnar alltid kropparna. Inte kompletta, några delar saknade när havets djur har ätit på dem. De luktar ruttet, men de återlämnas av havet. Också djungeln återlämnar, åtminstone det levande, men kanske i ett slitet skick.
Kärleken. Kan den gå sönder? Vad är det som gör det? Vad är det som gör att hon tappar greppet, tappar orken, tappar sinnet och drar åt så hon förstör för sig själv? Kan man tvätta bort lukten av döden eller kommer den för alltid att finnas kvar? Är det bara hon som ser gamarna eller gör alla i byn det? Spökar samvetet, så att lukten och bilden för alltid kommer att plåga henne? Kommer hennes ögon att avslöja henne? Hur kommer hon att kunna leva med sig själv framledes? Kommer hon att kunna det eller kommer hon att ta sig till stupet för att gå samma väg som pojken vars gardiner tiken förstörde?
Hur påverkas läsaren av det som händer i en berättelse? Hur kommer det sig att vi påverkas så olika? Låt oss också fundera över våra egna reaktioner, utöver det vi undrar kring huvudkaraktärens göranden. Hur kan vi förstå henne?
Det handlar om kärlek, längtan och liv. Det handlar också om naturens krafter, havets och djungelns förutsättningar, fattigdom, rätt och fel och om när saker går överstyr. Man kan fråga sig varför det händer och vilka konsekvenser det ger. Livet är inte så väldigt lätt att leva, eller hur?
Författaren skriver med få ord. Fattigdom, känslor, situationer beskrivs med några enstaka ord, ofta beskrivs något viktigt i en liten bisats, men finns där tydligt. Vi ser bilderna framför oss, ibland så starkt att vi inte kan värja oss ifrån dem. Det kommer nära, påverkar oss och skrapa i vårt inre. Det här är en stark berättelse, den kräver ansträngning och närvaro. Den bör läsas med tanke, kanske är det en sådan bok man måste tala om för att fånga vidden av innehållet.
Vi har talat om den i bokcirkel. Nya frågor dyker upp och ett stort känsloregister visar sig hos deltagarna. Var går gränsen för ondskan? Hur förhåller vi oss till våra mordiska tankar? Vilka spärrar har vi inom oss och vilka måste vi arbeta med? Just den typen av frågeställningar vänds i flera riktningar i vårt samtal. Den finns kvar i flera av oss under natten och samtalet fortsätter nästa dag. Vad är det som gör att vi gör det vi gör, att eller när ondskan tar över, som ett plötsligt drag som vi inte han hindra? Ja, frågan tål att begrundas. Igen och igen.
Ja, hur kan vi förstå huvudkaraktären och hur kan man förklara och förstå varför saker händer? Hur kan vi, privilegierade människor, förstå den som lever i fattigdom, nära djungeln, i barnalängtan eller i skuld? Hur kan vi förstå, fullt ut, hur hon har det?
Anette Grinde
Bokhandlerskan i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar