Den som tar sig igenom en depression blir bra på att gå. Att gå och bara fortsätta gå. Att leva vidare trots depressionen som säger att livet är meningslöst, att solen är en hägring och att färger inte finns. Att gå är att leta efter vägen ut. Att fortsätta leta trots alla återvändsgränder, villospår och stängda dörrar. Att gå även fast stegen blir tyngre.
Mörkåren är ett försök att måla bilder av ångest, negativa tankespiraler och paralys. Och om vägen som ledde till att ångesten en dag var borta.
Jonas Åsberg är utbildningsledare och sjuksköterska i ambulanssjukvården. Mot den yrkesbakgrunden och med sina egna erfarenheter av en sjukdom, eller ett par, tar han spjärn i sin kamp för att försöka förstå sig själv.
Jonas använder fantasi och metaforer i sitt försök att måla bilder av depressioner, ångest och mörker. The black dog, den välanvända metaforen som beskriver depressionens väsen, byrackan som gestaltar den ovälkomne följeslagaren, den han försökt fly från, försökt lura och den han en dag kom att försonas med. Coll, den verkliga hunden, den trogne beskyddaren vandrar också med i hans berättelse. Verklig men också en metafor för trygghet och förtrolighet.
***
Vi pratar ofta om rörelse i min krets. Vi talar om det som en möjlighet, ett hjälpmedel för bättre hälsa som också inkluderar en bra psykisk hälsa. Någon talar om djup depression som blir bättre, mildare och utplanande mot ett gott liv när man tränar, rör sig, vandrar i skogen eller kommer ut i friska luften. Körsång sägs ha en liknande effekt. Ja, det finns fler och andra sätt, men rörelse är ett som bevisligen fungerar för många.
Just nu har många åkt Vasaloppet. Då talar det igen om att väldigt många färre drabbas av depression, som ingår i kretsen Vasaloppsåkare, jämfört med folk som inte åkt. Ja, jämfört med den som inte tränar, kanske är det riktiga budskapet.
Vi-artikel; https://vi.se/artikel/srwADm3V-a0j2LRwp-20550
Det finns också andra sätt att ta hand om sig själv på. En viktig sak är att orka, fånga sig själv, ta hjälp av andra omkring sig och också få hjälp som passar en själv. Vi talar återkommande i det i våra orossamtal, att hjälpen ur något mått måste vara personlig. Personlig, så att den passar just var och ens personlighet och problematik och så att den klickar rätt med de människor som är berörda. Det gör förstås allt hjälpande mycket svårare, men det är en unik individ som har drabbats och behöver hjälp. Det gäller både den som är direkt drabbad, men också den som finns i personens närhet. Anhöriga har det ofta tufft i sin ensamhet.
Anhöriga/närstående är en grupp att se och bistå i tider av tuffa förhållanden i familjen. Det gör vi t ex i samtal i bokhandeln. Ja, där är även den som har det tufft själv, genom beroende, ohälsa, destruktivitet med mera, välkommen. Vi är där för att lyssna till varandra. Just det är ofta en hjälp i sig.
Du som har intresse, är mitt i, nyligen lämnat, funderar över eller står strax intill en depression eller annan psykisk. Läs Mörkåren!
Hör av dig om du vill delta i våra samtal om livet.
A..
#Vimåstetalaompsykiskohälsa #Roslagensbokhandel #Mårkåren #JonasÅsberg #Aritonförlag #demokratiskasamtal #Norrtälje #orossamtal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar