Jag läser Testamente av Nina Wähä - för att den låg högt på vår prioriteringslista och för att en av våra bokcirkelgrupper valde den, just där, just då.
Jag börjar läsningen i långsam takt. Jag tänker att böcker ska läsas sammanhållet, långsamt och eftertänksamt. Ja, inte för långsamt så man inte kommer framåt, men inte hastigt. Och förstås inte med en mängd avbrott.
Wähä skriver långa kapitel. (Jag gillar korta kapitel). De innehåller många utvikningar och beskrivningar. Och många personer. Ja, det finns ett (bra) inledande avsnitt med en kort beskrivning över de människor som finns med. Tur det, men redan där kan man ana att livet inte är helt lätt.
Jag gillar. So far. Ja, inte att livet inte är lätt, men läsningen handlar om livet. Och fakta kvarstår - livet är inte lätt, det är förstås värre för somliga än för andra. Vi är verkligen olika personligheter, ja, verkligen så. Så också i Testamente.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar