Alfons Åberg (Barnlitteraturanalyser)

Barnlitteraturanalyser.

2008.
Maria Andersson & Elina Druker (red).

- "För vems barndom gestaltar egentligen barnlitteraturen? För ur vems synvinkel beskrivs den?", skriver redaktörerna av Barnlitteraturanalyser i inledningen, när de talar om sin ambition att lyfta fram något av den mångfald av barn och barndomar som finns i barnlitteraturen. Jag tänker att det är en viktig fråga att ställa sig; ja, för vem och ur vems/vilken synvikel skrivs det. Vem har makten över tanken och ordet? Vem vet bäst?

Kristin Hallberg har begrundat Alfons-berättelserna i det inledande kapitlet i boken. Hon har hittat stråken och finesserna, vridit och vänt på dem och begrundat. Det är många berättelser. Alfons har funnits länge och är en uppskattad figur.

När jag läser Hallbergs text tänker jag kring igenkänning. Gunilla Bergströms Alfons går på igenkänning där samma kläder och rekvisita finns i berättelserna. Igenkänning ger trygghet, eller hur?

Jag uppfattar av Hallbergs beskrivning - och utan att ha Alfonsböcker framför mig - att killar har killkläder, tjejer har tjejkläder och att killar part leker med bilar och traktorer och tjejer med dockor och annat "tjejigt". Väl uppdelat i (tidigare) traditionellt kill och tjej, alltså. I dagens läge kanske detta bör/kan leda till samtal om genusfrågor i läsningen med barnen. Eller få oss vuxna/äldre att tänka längre än kort. För visst är det så att vi är trögomvända i våra strukturer?

Kapitlet om Alfons Åberg och Hallbergs text kring Bergströms (författarens) verk för mina tankar till att böckernas budskap är viktigt att syna och reflektera över. Jag bör nog tänka mer i de termerna framöver, för ännu bättre böcker i bokhandeln. Vilka signaler sänder författaren när Alfons alltid har samma kläder på sig, när mamman är borta eller om pappan alltid har en pipa och en tidning inom räckhåll. Eller när man talar om att en tjej inte är en tjej, när killarna retar för att man leker med tjejer. Hur har hon tänkt och hur uppfattar läsaren signalen? Möts de på samma våglängd, läsaren och författaren? Har läsaren samma värderingar som författaren? Hur påverkar läsarens värderingar (som kanske inte är lika som författarens) samtalet med barnet?

Är Alfons Åberg fortfarande bra läsning för våra barn? Vad säger du, som vuxen? Vad säger barnet som läser eller lyssnar?

A..