Sara Stridsberg
Kärlekens Antarktis
2018
Albert Bonniers förlag
Ja, visst är det så att författare ska skriva. De ska inte ägna sig åt Svenska Akademien och dess energidränerande dumheter. De ska skriva, inte distraheras. Det verkar som om Sara Stridsberg håller med om detta (DN sept 2018).
Sara Stridsberg har format orden till förundrande poesi, hon följer berättelsen med vackra ord hur absurd den än kan te sig. Tänk ändå, att det finns människor som kan forma berättelsen så att det är en himmelskt vacker njutning även om ämnet är plågsamt. Det är som om berättelsen plötsligt, ändå, blir vacker.
Sara Stridsberg gör detta i Kärlekens Antarktis. Hon följer Innis (Kristinas) tankar genom tiden. Ja, hon följer henne från ett annorlunda perspektiv, nämligen den dödas, men ack, så vackert språk hon har.
Vi följer Inni och Shane och deras barn Valle och Solveig. Vi möter Innis bror Eskil och Innis föräldrar Raksha och Ivan. Vi möter också, lite flyktigt, Nanna som är en viktig vän i Innis liv. Vännen Sylvia följer Raksha i livet. Ja, vännerna är en smula flyktiga, syns i utkanten av berättelsen, men de finns där och är viktiga.
Den mördade kvinnan är prostituerad. Hon är missbrukare och lever med en missbrukare. Det är en känslofylld relation. Hennes föräldrar är också missbrukare i en missbrukarrelation. Det finns mycket trasigt i familjen, i relationerna och i människorna, men det finns så mycket känslor och beskrivningar av människors lycka och insikter. Varför gick det si och varför gick det så? Vad är det som är viktigast i livet?
Det filosofiska och existentiella samtalet i texten för oss till viktiga livsfrågor om hur vi har det. Känslorna, längtan och livsförutsättningarna som stakar ut vår väg i livet blir en ram som vi har att förhålla oss till - kan vi förlika oss med dem eller vill vi gå utanför ramen och inte följa det som vi har infostrats i? Kan vi bryta oss loss?
Det är tydligt att vi behöver en varm och omsorgsfull hand som följer vår väg, att kärleken är oerhört viktig för hela vår utveckling och existens. Vi är inget när vi inte tillhör något. Vi måste. Vara. I ett sammanhang. Det spelar sedan ingen roll om sammanhanget är destruktivt i någon annans ögon, ur någon eller något annan perspektiv - det viktiga för personen är att hitta sitt. Ibland lyckas vi. Ibland inte. Ibland leder till alldeles för korta liv att hitta sitt sammanhang - men det är ju kanske också ur någon annans perspektiv.
Kära Sara Stridsberg - ett innerligt tack till dig för denna bok. Jag älskar ditt språk, tycker om din berättelse som den är berättad och vill absolut läsa mer av dig. Tack!
Nu. Strax. Ja, om en vecka eller två. Ska vi tala om denna fantastiska bok i två av våra bokcirklar. Det ser vi verkligen fram emot. Så fint, så fint.
A..
NT.
DN.
Sara Stridsberg (i denna blogg)
Svt.
GPs recension håller jag definitivt inte med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar