De hemlösa katterna i Homs - Eva Nour

Samir växer upp i Homs i Syrien. Hans barndom är trygg, men som vuxen upplevera han regimens förtryck. Mer och mer, allteftersom. Som kartritare i militären blir han mot sin vilja delaktig i övergreppen mot civilbefolkningen, samtidigt som demonstrationer börjar äga rum runt om i landet. Samis flickvän Sarah är en av alla som deltar i protesterna. En dag får han ett sms från henne, som bara går att tolka på ett sätt: De skjuter mot oss.

De hemlösa katterna i Homs är en roman om revolutionens hopp och krigets fasor, en inifrånskildring av en stad i ruiner i efterdyningarna av den arabiska våren. Det är en berättelse om död och lidande, men också om liv och kärlek.

Eva Nour är en pseudonym. Författaren vill inte ge sig till känna. Hon vill berätta, men inte utsätta människor för onödiga risker. Hon skriver under pseudonym för att skydda den verkliga Samir, hans familj och de som finns runt omkring honom. De som finns kvar i Syrien. Eftersom det är uppenbart att berättelsen bygger på sanning, så kan det behövas. Rädslan för repressalier gör att de inte kan tala om saken öppet.

Samir, huvudpersonen i berättelsen, tvingas in i sin militärtjänst. Han blir kvar längre än tänkt och utsatt för uppgifter som får honom att se bilden på ett sätt än många andra. Han påverkas, vill inte falla in i våldet - han längtar efter friheten. En frihet som inte längre finns.

Hur är det att leva i ett land där varje tanke, handling och samtal kan leda till att du fängslas, misshandlas eller t o m avrättas? Vi har förstås svårt att föreställa oss detta, men vi vet att det finns.  Hur är det att leva i ett land där någon annan fängslas, misshandlas eller t o m avrättas om de inte får tag på mig? Där de då tar en närstående till mig istället. Går det ens att föreställa sig?

Jag läser De hemlösa katterna i Homs och tänker kring hur människorna i Homs (och i resten av Syrien) ställs mot mänsklighetens mest djävulska sidor, hur människor delas upp, ställs mot varandra - hatar och anger i rädslan för att åka dit själva. Vad skulle jag göra i en sådan situation? Vad skulle du göra?

När vet - förstår - man att loppet är kört, att man måste lämna en plats för att det är helt kört? Hur länge kan man vänta? Kämpa? Vad är livet värt? Vad är kampen mot våldet värt? Berättelsen sätter igång många tankar om vår existens - min - eller vår överlevnad. Hur har människor, ens några alls, kunnat överleva i Syrien under alla dessa våldsamma år? Hur länge vågade de kämpa för sin frihet, genom demonstrationerna, innan de insåg att inget hjälpte alls. Att de bara stod mot döden.

Hur skulle jag ha gjort? Hur långt skulle jag och min familj ha tagit oss? När, i vilket skede? Var/hur skulle jag och min familj ha blivit mottagen dit vi vänt oss?

De hemlösa katterna i Homs är inte en berättelse om katter. Det är en berättelse om människor som hamnat mitt i regimens fasansfulla krig mot sina egna medborgare. Det är en berättelse om Samir. Det är en berättelse som tål att läsas. Ja, det är en form av måste-läsning, tänker jag. En berättelse som beskriver det obeskrivbara.

En roman? Nja, snarare en berättelse om en man från Syrien. Hur livet kom att te sig när kriget kom.

Rekommenderad läsning, ja.

A..

Svd.

Sydsvenskan.

Hd.

Jahaja.

Borås tidning.
DN 20181101.