Min vän Percys magiska gymnastikskor

Ulf Stark
Min vän Percys magiska gymnastikskor.

Jaget i berättelsen är Ulf. Av baksidestexten framgår att berättelsen är självbiografisk.

Ja, livet är svårt när vi söker vänner, självförtroende, självinsikt och prövar oss fram genom livet. Det gäller att upptäcka misstagen så snart som möjligt, så att saker inte går överstyr. När är det dags att förstå att det har gått överstyr?

I den här berättelsen utforskar jaget - Ulf - livet och sig själv. Och kanske också frågan om vänskap.

Han omger sig med kamrater, storebror och föräldrar men är, som man kan tro att många är, utforskande på gränsen mot det förbjudna, hemlighetsfull och på en smula kant med verkligheten. De håller sig borta från de vuxna, utforskar livet och leker (ibland farliga) lekar. Någon utmanar mer än andra.

Familjekonstellationen hos Ulf är kärnfamiljen med mamma, pappa och en storebror. Hans pappa står för annat än "skräpkultur". Klassisk musik och böcker är ok, men absolut inte serietidningar. Väluppfostrat beteende står högt i kurs, ordentlighet är viktigt, men vad hjälper det när ungdomarna ska utforska livet? Familjekonstellationen hos Percy är liknanden, men de kommer från en annan samhällsklass.

Hemligheterna mot vuxenvärlden och storebror är många, som att han och hans kamrater förstår att de gör sådant de inte får men ändå vill. Han är inte heller helt bekväm med sin bror, men är ändå lojal ibland. Antagligen för att det annars blir värre - skvallra är inte bekvämt eftersom det kan ge konsekvenser. Man kan få stryk då, det är det inte värt.

Han beundrar Percy, men visst missförstår han honom? Och kanske är det så att Percy medvetet utnyttjar Ulf för egen vinning. 

Kanske tvingas de båda in i handlingar som de egentligen inte vill göra, eller hade gjort med någon annan. För att man längtar efter gemenskapen. Och också vill göra saker för och med den andre.

Ulf är också starkt fokuserad på att bli vän med Percy, så starkt att ha bryter pakten med sina kompisar (blodsbröder, som han tummat med). Han förlorar kompisarna (kanske tillfälligtvis), men verkar knappt märka detta i sitt fokus mot Percy. Percy och de magiska skorna är här allt som spelar roll. Hur får han betala för det sen, tro?

Percy visar sig vara en känslig pojke som längtar efter bekräftelse ock kärlek från sin far, men inte lyckas få den. Kanske tror han att några av Ulfs alla prylar kan hjälpa honom, när han förstår att Ulf gått på att Percys skor är magiska. Precis som Ulf tror att de magiska skorna ska hjälpa honom. Hjälper skorna? (Kan tron försätta berg?) Eller blir det bara värre? Behövs prylarna för verklighetsflykten?

Han umgås med killkompisar, men har också en tjejkompis som räddar honom ur en knipa och som han kan öva att pussas. (Percy lärde honom hur man gör). Det är tydligt att hon är något annat än grabbgänget. Han gillar henne, men erkänner inte för resten att så är fallet. Varför, kan man undra. Kanske för att det inte passar i det grabbiga, upptrissade, händelseutvecklingen som bekantskapen med Percy leder till.

Ulf klarar sig undan sina allt mer upptrappade och utmanande odrägligheter (på gränsen till brottsligheter?) med hjälp av tillfälligheter, tystnad (lögner?) och missförstånd. Och kanske också för att han har en mor som tror på bättring och en övergående livsfas. Ja, till slut förstår också Ulf att situationen har gått överstyr. Det har verkligen gått för långt och nu får det räcka.  Ja, Ulf fattar detta själv. Det kommer smygande och till slut är det dags att ändra spår.

Har han gjort allt detta för att imponera på Percy? Percy verkar ändå inte gilla läget, han blir mer och mer obekväm ju större "busen" blir. Ulfs mamma ter sig vara en klok figur. Hon finns tydligt vid hans sida. Hon agerar som om hon inte ser, men det tror jag förstås bestämt att hon gör.

Ulf och Percy kommer att hitta ner till lugnare personligheter och vänskapen fördjupas, eller hur? Det blir bra, ja. Visst finns det hopp om att det blir gott folk av dessa glin också? 

A..