Gittan-triologin (Barnlitteraturanalyser)

Barnlitteraturanalyser 
Maria Andersson & Elina Druker (red)

Kavat men känslosam - Den komplexa bilderboksflickan i Pija Lindenbaums Gittan-triologin - av Mia Österlund

Jag reflekterar, i mig själv, över rubriken; Kavat men känslosam. Meningen berättar för mig att det är positivt att vara kavat - och negativt att vara känslosam. Om rubriken i stället hade varit Kavat och känslosam, så hade den - i mig - känns mer som två positiva ting. Ligger detta bara i betraktarens öga, tro? Eller tänkte Mia Österlund - med rubrikens men - att det är negativt att vara känslosam? Tänk, att ett litet men, kan skava i mig så.

Mia Österlund analyserar Gittan-böckerna utifrån text och bild. Hon tittar t ex på flickans agerande, omgivningen och hur detta utvecklas under bokens gång. Är berättelserna en verklig lek eller en fantasi? I leken ser vi utveckling, maktspel och identitet, skriver Österlund. Hon skriver också att gestaltningen av leken är ett kännetecken för barnlitteraturen, som också visar barnets möjlighet att inneha makt.

När jag tänker kring maktfrågorna öppnar sig många riktningar. Makt kan missbrukas men också skapa goda riktningar i viktiga frågor. Tas på allvar, som i att vara till god nytta - både i den stora helheten och för personen själv. Vi alla, stora som små, hanterar maktfrågorna på olika sätt utifrån våra personligheter, livserfarenheter och arv/miljöfrågor.  Hur utövar - eller övar - vi i maktsituationer om/när vi är kavata eller om/när vi är känslosamma? Kan vi vara både kavata och känslosamma samtidigt, eller är det två olika situationer?

Mia Österlund talar om den inre och yttre verkligheten, där den inre gestaltas i bilderbokens bildmaterial. Hon beskriver att barnet inte bara leker för att det är lustfyllt, utan också för att bearbeta konflikter och experimentera med sin identitet. Här går min tanke till en av bokhandelns bokcirklar, där vi häromsistens talade om konflikthantering och om att sätta sig på den andres stol. Vår egen - stor som liten - hantering av konflikter påverkar våra liv, tänker jag. Ju mer vi tänker kring dessa och ser vår egen del och kanske får hjälp att hantera/diskutera dessa, desto bättre lyckas vi i fredsfrågorna både inom oss och mellan oss. Blir vi bättre på att hantera den inre verkligheten med åren, tro? Njae, kanske blir det bara svårare och större.

Mia Österlund skriver att Gittan och gråvargarna är en sagotravesti på Rödluvan och vargen.  Jag tolkar det som att roller och figurer byter plats och situationerna kastas om. Vargen och flickan i Gittan och gråvargarna spelar alltså andra roller än vad de gör i Rödluvan och vargen. Bilden blir därmed en annan i de båda sagorna trots att de har samma figurer som bas; en skog, en flicka och vargen eller vargarna. Maktsituationen förändras, blir en annan och sagan blir därmed också något helt annat.

A..