6 december 2025. Lördagspoesi. Tema: kaffe är gott. Jag tänker att dessa poeter är magi. Arne, Eva, Charlie, Katarina, Helena och Stina läser sina texter. Ja, några sjunger också. De fyller rummet med sina tankar om livet, kärleken och det som är gott. Jag förundras över människors kraft, deras vilja och framföranden. De reflekterar länge och mycket, är i sitt bästa och med andra som vill tillsammans. Jag tackar för alla er som står på scenen, läser, sjunger, lyssnar och gläds. Det är gemenskap och glädje. Tack också till bokhandeln, för att vi får vara där.
Nästa programpunkt skedde på Lisas bistro, där vi talade om klimat och allmänna kommunikationer, politiken och betendemönster. Vikten, hur man når framgång, vad som behövs och hur rättvisa ser ut. Ibland tänker jag att det är oerhört intressant att lyssna på flera, men också att det ibland bara krävs två eller tre och längre samtalstid. Eller två och två, två och två, och sen två och två igen. Politiken kräver samråd, många olika samråd, från många olika håll. Vad behöver vi och hur får man det till beslutsfattande rum? Ja, vi behöver ändrade narrativ, skapa förändrade insikter, förståelse för vad vi önskar och resonemang kring de olika sätt som behövs för framåtsyftande handling.
Jag tänker på mannen som blev förbannad på att andra formade en ram och vägrade delta mer. Jag är rätt säker på att just han skulle kunna vara bra i en klimatdiskussion där han fick forma sin tanke. Bra eller bäst vore om han gjorde det, själv eller med andra, och lämnade in den som ett medborgarförslag - även om de andras ram samtidigt pågår och kanske ser annorlunda ut. Hans ram kan göra skillnad, men vi kanske inte får se den för att han surar. Det vore dumt.
Vi avslutade dagen med att Stina & Ove spelade och sjöng julsånger. Helena agerade inkastare. Det var en bra uppgift för henne, hon gjorde det väldigt bra. Publiken sjöng med, stampade takten och det svängde skönt i rummet.
Lisas bistro är en bra plats att vara på - både för samtal, gott att äta och dricka och för julsånger en lördag i december. Vi tackar för det.
Jag lämnade platsen. Jag noterade att det var fyra minuter tills bussen gick. Jag sprang. Jag hann.
A..
SR - filosofiska rummet. Jag upprörs av en del av detta radioprogram och borde skriva en artikel för att bearbeta mina tankar. Hur ska jag nu kunna somna?
Jag kan också behöva bearbeta frågan om hur vi förstår vilken tid, känsla och insats var och en gör för sina uppgifter - och inte i första hand behöver kritisera de engagerade personerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar