Vi läste Kukum häromåret. Vi läste om ursprungsbefolkning i Kanada som utsattes för kolonialismens fasor, för vita män som visste bättre och skadade innuernas kultur och levnadssätt. Det gav oss många tankar, samtal och vi förfasades över folken som skadats av den vite mannens övergrepp världen över. Vi läser om det igen och igen och undrar hur det kunnat fortgå, ja, ännu gör.
Qimmik är hundar, inuiternas hundar. Historien går igen. Den vita mannen tvingar in människor i läger, bort från deras levnadssätt och dödar deras hundar. Det är hundar som är en viktig del av inuiternas familjer och hela deras levnadssätt. De kan inte röra sig, de kan inte jaga och de kan inte leva utan hundarna - som är deras familjer. När jag läser berättelsen Qimmik sörjer jag, jag mår illa inombords över alla övergrepp som sker och har skett i historisk tid.
Elisabeth Grate bokförlag ger ut böcker översatta från franska. Det är ofta böcker som berättar om människor som far illa, men ändå tar sig framåt. Det är våld, utsatthet, övergrepp, men också med en mycket stor dos kärlek. Kärlek i berättelserna och hos de författare som anstränger sig för att förmedla händelserna som världen behöver veta. Den här författaren - Michel Jean - lyfter innuerna och inuiterna - Kanadas ursprungsbefolkning och gör den känd för oss. Utan Michel Jean (författaren), Annalena Sund Aillet (översättaren) och Elisabeth Grate bokförlag skulle väldigt många berättelser inte nå oss. Vi skulle vara fattigare - som i mindre bildade - om de inte gav oss dessa viktiga verk.
Jag tackar dem. Igen och igen. Och är återigen tacksam över att ha tillbringat tid och tanke tillsammans med Elisabeth Grates utgivning genom Qimmik.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar