En fråga att ställa sig är varför man blir förbannad, vad som triggar inombords. Ja, det är förstås vi, vårt liv och där vi är just nu, men ändå. Någon blir ledsen, någon arg och någon känner ingenting. Varför reagerar vi så olika på vår läsning? Kan vi utröna varför? Eller vill vi inte, för att det är smärtsamt?
Karaktärerna talade inte med varandra, de trodde kanske att de visade omsorg eller att de gjorde det bästa för den andra, men ack nej, ack nej. Blev de olyckliga, nästan alla, för att de inte kunde tala med varandra? Varför är det så svårt?
Hur visar vi omsorg om vi inte säger hur vi vill ha det eller önskar? Eller om någon inte vill tala, svara eller lyssna? Vad är omsorg egentligen? Är karaktärerna omsorgsfulla eller är de bara egotrippade? Vad säger du?
Magda Szabo berättar historien om en familj, med mor, far, dotter, svärson och liv för dem alla. De lever var för sig men också tillsammans, de hör ihop men är egna individer. De har helt olika egenskaper, kommer från olika generationer och har olika bagage i sin ryggsäck. De har levt i olika tid, men också tillsammans. Vår generations historia präglar oss, men vi behöver också leva här och nu och förstå både den gamla och den nya tiden och vad de för med sig för var och en. Vilket ansvar har en dotter för sin mor? Hur ser det ut? Vilket ansvar har en mor för sin dotter? Och, hur ser ansvaret ut för dem själva, dottern för sig och modern för sig. Ser ansvaret olika ut i Ungern, i Asien eller i Sverige? I berättelsen kan man bli arg på dottern, men vad har hon i sitt bagage och hur ser hennes tilldelade egenskaper ut? Jag kan bli arg på både modern och dottern, men tycker också ohyggligt synd om båda.
Vad tycker vi om en bok vars karaktärer gör oss riktigt förbannade?
Vill du läsa en författare som skrapar under din känsloyta, så läs Magda Szabo. Var beredd på pulsökningen! Hon har också skrivit Dörren, som var en berättelse med karaktärer som heter duga. Ungersk, olika generationer, historia, stat, landsbygd och stad. Ja, jösses, kan man säga om både Izas ballad och Dörren.
Karaktärerna talade inte med varandra, de trodde kanske att de visade omsorg eller att de gjorde det bästa för den andra, men ack nej, ack nej. Blev de olyckliga, nästan alla, för att de inte kunde tala med varandra? Varför är det så svårt?
Hur visar vi omsorg om vi inte säger hur vi vill ha det eller önskar? Eller om någon inte vill tala, svara eller lyssna? Vad är omsorg egentligen? Är karaktärerna omsorgsfulla eller är de bara egotrippade? Vad säger du?
Magda Szabo berättar historien om en familj, med mor, far, dotter, svärson och liv för dem alla. De lever var för sig men också tillsammans, de hör ihop men är egna individer. De har helt olika egenskaper, kommer från olika generationer och har olika bagage i sin ryggsäck. De har levt i olika tid, men också tillsammans. Vår generations historia präglar oss, men vi behöver också leva här och nu och förstå både den gamla och den nya tiden och vad de för med sig för var och en. Vilket ansvar har en dotter för sin mor? Hur ser det ut? Vilket ansvar har en mor för sin dotter? Och, hur ser ansvaret ut för dem själva, dottern för sig och modern för sig. Ser ansvaret olika ut i Ungern, i Asien eller i Sverige? I berättelsen kan man bli arg på dottern, men vad har hon i sitt bagage och hur ser hennes tilldelade egenskaper ut? Jag kan bli arg på både modern och dottern, men tycker också ohyggligt synd om båda.
Vad tycker vi om en bok vars karaktärer gör oss riktigt förbannade?
Vill du läsa en författare som skrapar under din känsloyta, så läs Magda Szabo. Var beredd på pulsökningen! Hon har också skrivit Dörren, som var en berättelse med karaktärer som heter duga. Ungersk, olika generationer, historia, stat, landsbygd och stad. Ja, jösses, kan man säga om både Izas ballad och Dörren.
Å andra sidan kanske den inte påverkar dig alls. För du har annat bagage och egenskaper än den som blir upprörd. Hur är det med sånt där, egentligen?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar