Kvinnor som pratar - Miriam Toews

Kvinnor som pratar är en skakande berättelse baserad på verkliga händelser bland mennoniter (en strikt hållen gren av kristendomen vars mest kända del är amish) i Bolivia. I den isolerade mennonitkolonin drogas och våldtas under flera år byns kvinnor om nätterna.

Många av kvinnorna tror att de blivit överfallna av demoner och deras vittnesmål avfärdas som kvinnlig hysteri. 

Nu samlas kvinnorna till rådslag om de ska stanna och förlåta eller ge sig av ut i en för dem okänd omvärld, de som inte tillåtits lära sig läsa och enbart pratar lågtyska i ett spansktalande land.

Författare; Miriam Toews

Översättare; Erik Andersson

Vi möter August Epp. Han är präglad av den uppväxtmiljö han kommer ifrån. Han är förälskad i Ona, en av kvinnorna i mennonitkolonin. Han är uppväxt på platsen, har lämnat den, men sen återvänt igen. Han bidrar till kvinnornas möte, genom att föra anteckningar om vad som händer i mötet. Varför får han vara där? Ja, kanske för att kvinnorna inte betraktar honom som en riktig man.

Kvinnorna kan inte läsa eller skriva, men prata kan de. De samtalar mycket och länge om vad de ska göra och varför. Kvinnorna ska avgöra om de ska lämna platsen eller stanna kvar. De vill veta hur de ska göra innan männen kommer tillbaka från stan, där de befinner sig för att de har arresterats med anledning av överfallen. De ska gemensamt besluta vad de ska göra. Det innebär t ex att de i samförstånd ska diskutera sig fram till en lösning, att de ska göra det i enlighet med sin tro och att de inte ska skada någon på vägen. 

Jag kommer på mig med att le, åtminstone inledningsvis, för hur ska de kunna avgöra detta när de inte ens kan enas om vad de egentligen ska enas om. De diskuterar vad som är vad, vad som är deras lott, om de är djur eller om de kan komma till himlen oavsett vad de gör. Hela situationen blir absurd; hur kan man ens diskutera om man inte har ett eget värde, om männen avgör allt som är på kvinnornas lott? 

Vad innebär det att vara mennonit, att bo i kolonin och att inte kunna lämna platsen för att man saknar alla rättigheter, utbildning, språk och resurser? 

Ja, det är saker de talar om, sin kunskap och sina rättigheter, för att fatta sitt beslut. De vrider och vänder på frågorna, som också handlar om tro. Vad är tro, egentligen? Kanske är det första gången de talar om tro och tolkningen av texter och vad det innebär, eftersom tolkningen av texterna och tron är kopplat till männen. Det är männen som kan läsa och det är männen som tolkar. Nu måste de även fundera kring männen och deras roll. De talar om männen, barnen och kvinnorna. De talar om sysslorna, t ex om att en man inte är en duglig man om han inte är bonde. De talar om hur pojkarna ska kunna lära sig att umgås med flickor och kvinnor om de inte får möta dem? Vad händer med pojkarna (de som lämnas kvar för att de passerat åldersstrecket) om flickorna och kvinnorna lämnar kolonin? 

Kvinnornas blir osams, men samsas och talar vidare. De manar till lugn och gemensamhet i beslutet, de vrider och vänder på invändningarna och pratar vidare igen. Det finns klokskap i gruppen och ju mer de samtalar desto mer når de framåt och så småningom kan de fatta ett beslut. De där samtalen är säkerligen alldeles förbjudna om männen skulle veta, då skulle kvinnorna hamna i trubbel. Här är männen i staden, fängslade eller på jakt efter pengar för att lösa ut dem. 

Vad är tro när livet hänger på en skör tråd, kan man undra. Vilken uppfattning har vi om andra när vi lever tankemässigt trångt och otillåtande? Ja, vi är produkter av det sammanhang vi lever i, men är också tänkande varelser. Tro är viktigt, här och hos många, men när tänker vi i andra banor? När vi utsätts för ett övermått av våld eller andra typer av övergrepp är det uppenbart att något vaknar inom oss. Det gör det här. Kvinnorna vaknar, säger ifrån. 

• Hur många samhällen, jorden runt, förtrycker kvinnor och flickor? 
• Trots förtrycket blir flickor och pojkar förälskade i varandra, upptäcker sina kroppar och låter det ske. En ungdom är en ungdom, trots bakgrund, religion eller annat. Är pojkarnas sexuella utveckling farlig? 
• Vad är synd och hur kan man ställa sig utanför regelsystem som männen tolkat? "Det är ju Guds ord. " Eller är det männens ord? Det är bara männen som kan läsa. Har de då också vetorätt på all tolkning? 
• Hur mycket mod krävs för att kvinnorna ska kunna bryta sig loss? Vad krävs? 
• Vilken kunskap krävs av kvinnorna och vad kommer de att möta om de lämnar kolonin? 
• Kvinnorna är starka. De kan inte läsa eller skriva, men de är starka och kan resonera sig fram till en viktig lösning. 
• Hur kan männen i församlingen vara så vidriga, göra de övergrepp som det berättas om? Vem är medskyldig? Vem ansvarar för gasen som används vid övergreppen? 
• Är det stöld att ta med sig sina egna pengar? 
• Varför tillåts en man föra anteckningar över samtalet? 
• Hur svårt är det att anmäla ett övergrepp när allt ska förlåtas?
• Hur svårt är det att anmäla ett övergrepp när det är viktigt att kvinnan är orörd innan giftermålet? 

August antecknar. Det är hans uppdrag. Det är också tydligt att han inte motsätter sig kvinnornas samtal, att han vill dem väl. En del i det är förstås kärleken till en av kvinnorna i rummet, men ändå. Han vill dem väl. Kvinnorna kommer inte kunna läsa anteckningarna, men de är viktiga för samtalet. Som ett vittne eller en dokumentation om hur samtalet gått. För att det nu är kvinnorna som styr samtalet, det är deras liv och deras beslut. 

Kvinnor som pratar är ett rådslag mellan kvinnor. En man antecknar, men det är kvinnorna som pratar, argumenterar och fattar beslut. De måste, tillsammans.

Jag förundras, förskräcks och fascineras. Jösses, vilka grupper som finns i världen, så olika vi lever och tänker. Och, jösses vad vi kommer framåt med samtal. De gör kvinnorna här, minsann. 

Må frid råda i samhället. Må frid råda bland kvinnorna som pratar. 

Berättelsen är både plågsam och vacker. 

Kvinnor som pratar  - rekommenderas, ja! 

Läs, bara läs! 

A.. 

• Artikel i BBC News Bolivia; https://www.bbc.com/news/stories-48265703
• Mennoniterna är en protestantisk, anabaptistisk frikyrka som har sin bakgrund i den radikala reformationen under 1500-talet. Namnet har man fått efter den frisiske predikanten Menno Simons. Ursprungligen användes ordet mennonit som ett öknamn av utomstående, men det kom med tiden att användas av de troende själva. (Wikipedia)

#kvinnorsompratar  #miriamtoews. #ramusförlag #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #sensusnorrtälje #kulturiroslagen #kulturtorget #samtalgörskillnad