Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje: Mitt Roslagen; Demokrati, diktatur och ickevåld (Ett år i Belarus)

torsdag 7 oktober 2021

Mitt Roslagen; Demokrati, diktatur och ickevåld (Ett år i Belarus)

Den här boken - Ett år i Belarus - kommer vi att tala om i bokcirklar och i ett demokratiskt samtal i bokhandeln (2/11-21). Kanske blir samtalen olika, för att vi är olika eller tänker olika. Ja, för att vi har olika fokus och tanke i vår läsning. Oavsett, så ser jag fram emot samtalen.

Jag påbörjar min läsning med redaktörernas förord. Jag inser, känner, att det här är viktigt att läsa och reflektera över. Det är svårt att sätta sig in i hur andra har det, de som lever i en diktatur. De som inte har frihet att tala, skriva, demonstrera, skapa liv och samtala med varandra och de som möts av oförsonligt våld lever under helt andra livsbetingelser än vi. Mänskliga rättigheter är verkligen något att värna om.

"Först blev det för farligt att delta i massmanifestationer i stadskärnorna, sedan att anordna poesiuppläsningar på gården ute i det egna bostadsområdet. Nu är det för farligt att hänga upp vit-röd-vit tvätt på den egna balkongen - det räknas som ett brott mot landets möteslagar."

Den här boken består av berättelser från olika håll. Aktivister, författare, poeter - vanliga människor - som berättar lugnt och stillsamt om något som har hänt. Om tiden för valet och konsekvenserna därefter. Det är tydligt att vi behöver se det här, läsa om det och hitta vägar att inspirera och stärka människorna i Belarus. De idkar ickevåld, låt oss också göra det.

Presidentvalet den 9 augusti 2020 gick inte som tänkt. Det gav mycket stora konsekvenser för människorna i landet. Död, våld och förtvivlan har skett därefter. Låt oss lyssna.

Kort efter presidentvalet uppstod en spontan manifestation, den var mild och lugn. Den satte tonen för folkets rörelser. Statsmakten bidade sin tid just där och strax senare drog de åt sina tumskruvar. De fängslade, de slog, de torterade, de hämtade, de tvingade människor till tystnad och hindrade alla former av demonstrationer, manifestationer, kulturyttringar eller andra samtal. De fängslade varje person, varje typ av händelse som på något sätt kan tolkas som ett agerande mot staten och den självutnämnde presidenten (ej vald).

Staten har sin milis, sina myndighetspersoner. De är rädda, gömda bakom sina masker och uniformer. De utövar kraftigt våld mot alla de andra. Vilka är människorna som slår, som tillhör statsmaktens milis? Ja, det är människor som gått i mellanstadiet och förskolan tillsammans med dem som de nu misshandlar och fängslar. Det är någons son eller dotter, någons mor eller far. Det är människor utan skrupler eller kanske är det människor som är hotade och rädda för vad makten annars skulle göra mot dem? Hur kommer det sig att samhället blir sådant? Hur kommer det sig att de ställer upp på statens våld?

En grupp kvinnor samlas - klädda i vitt och med blommor i händerna - för att kräva ett stopp på våldet. Först fungerar det, ingen blir slagen, ingen blir gripen, men sen vänder staten sig mot dem. Det vita och röda, de vita kläderna, blommorna, färgerna, är inte tillåtet. Det förbjuds. Det blir ett skäl till fängslande. Våld och fängslande. Hur långt kan en stat gå? När har människan passerat sina yttre gränser? Vad kan hända då?

Människor hänger vita & röda flaggor i fönstren, eller vit-röd tvätt på balkongen. Staten fängslar människorna. Tar sig in, knackar på, kräver att de följer med till fängelset. Vad gör det med människorna som bor där? Vad gör det med tryggheten i samhället när vem som helst kan bli fängslad när som helst, för vad som helst?

Någon går ut för att köpa bröd eller yoghurt. Det är inte säkert att hon kommer tillbaka. Ett möte med någon, fel ord eller fel klädsel kan leda till ett fängslande. Hur kan man leva under sådana betingelser? Hur skulle du göra?

Ett stort sportevenemang, internationellt, ska genomföras i Belarus. Idrottsförbundet ser inte problematiken och vill inte flytta. Hör sport och politik ihop? Vem ansvarar för världens väl? Till slut, efter hårda ord och påtryckning från världen flyttades evenemanget. Varför tog det så lång tid? Är det rimligt att inte se bortom matchen? Vem ansvarar för att mänskliga rättigheter följs världen över?

Vad händer när staten stänger ner internet och människorna inte längre når varandra? Ja, någon öppnar en annan kommunikationsväg (Telegram) som gör det möjligt för folket att kommunicera. Enskilda personer gör stordåd i enskilda kriser. Det är enormt, men också farligt för de som gör. Vad kan staten göra för att hindra? Ja, i Belarus drog sig staten inte för att preja ner ett civilt plan med oskyldiga människor. Hade de kunnat skjuta ner det också?

Ett år i Belarus är fylld av viktiga berättelser av författare, poeter, journalister, översättare och krönikörer. Människorna möts för att sprida ord och kultur. De möts på bakgårdarna, de möts på stadens torg, de möts på alla de platser det bara är möjligt - och staten fångar och hindrar.

Jag har läst boken, placerat minst 30 gula lappar i kanten. Varje lapp representerar något i texten som jag har reagerat särskilt på, som vi gärna kan tala om när vi möts. Å andra sidan är det inte jag som ska tala, styra. Det är deltagarnas tankar som ska lyftas. Hur många anteckningar, känslor och gula lappar har de markerat i sin marginal när de läst? Ja, det återstår att se. Jag ser fram emot dessa samtal.

Anette Grinde