Lördag 12 september 2020 kl 1400.
Poeter läser egna texter; Erik, Catarina, Carina och Torbjörn.
Kläder efter väder.
Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.
#roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt #demokratiskasamtal #magiskasamtal #vimåsteprata #roslagenssparbanksstiftelser #demokrati #sensusnorrtälje #kultur #kulturiroslagen
2011 kom Och i Wienerwald står träden kvar, om en pojke som levde i Sverige under kriget, åtskild från sina föräldrar i Wien. Boken riktade också ljuset mot Ikea-grundaren Ingvar Kamprads nazistiska förflutna.
1947 från 2016 är en krönika över ett år där vår samtid formades, och Orden som formade Sverige (2018) är en exposé över svenska ord, uttryck, talesätt, värderingar.
Elisabeth Åsbrink har nominerats till Augustpriset tre gånger och vunnit det en gång, för Och i Wienerwald står träden kvar.
Nu - 2020 - kom romanen Övergivenheten, där Åsbrink utforskar sin och sin familjs historia. Vem är hon, varför?
#övergivenheten #elisabethåsbrink #polarisbokförlag
#bokvalsbordet #bokcirkeln #magiskasamtal #roslagensbokhandel #norrtälje #skattkammare #enriktigbokhandel #välkommentillbokhandeln
Grossman studerade filosofi och drama vid Hebreiska universitetet i Jerusalem. Han arbetade som korrespondent för Kol Israel, var en av programledarna i Cat in a Sack, ett barnprogram som sändes från 1970 till 1984. Tillsammans med Dani Eldar var han också värd för radioprogrammet Stutz.
I augusti 2006 dödades hans 20-årige son Uri av en missil under en militäroperation i södra Libanon.
Bibliografi (utgivet på svenska) - enligt wikipedia
Jag öppnar sakta boken. Lägger handen vid den, bläddrar sakta framåt. Omslaget är lite strävt. Är berättelsen det också, tro?
Elisabeth Åsbrink börjar med att förklara varför hon skriver. Behöver man det för läsningen, tänker jag? Eller är det hennes sätt, bara? Det gör inget och det förklarar. Då är det bra, eller hur? Måste saker vara bra, kan jag inte bara läsa utan att lägga värde som bra/dåligt? Ja, det kan man undra. Det finns ju så mycket mer än så.
Jag läser vidare. Funderar över Rita, hur det var att leva 1949, vara hemmafru, längta och göra, fylla sina dagar. Jag undrar över skammen, varför någon alls måste skämmas över händelser eller situationer i livet. Ja, jag skäms också över saker i livet, men visst är det väl ändå alldeles onödigt. Särskild när man egentligen inte har åstadkommit det själv. Varför insisterar sinnet på att skämmas?
Rita är hemmafru. Hennes syster Mabel arbetar som växeltelefonist. De har en nära relation, följer varandra, talar ofta. Åsbrink beskriver platserna, relationerna, människorna så att jag kan se dem framför mig. Jag njuter av språket. Det är enkelt rakt och målande.
Rita tänker kring sin dotter Sally. Rita försvarar henne när Mabel frågar och ifrågasätter dotterns val, men hon tänker själv att det är skönt att dottern har flyttat. Konflikter, ifrågasättanden och hårdheten är borta ur hushållet när Sally inte är där. Jag ler en aning när jag läser och undrar hur vi får tänka om våra barn. Ja, vad som helst, kanske, men visst älskar vi dem med de fel och brister vi har givit dem? Eller fel och brister, förresten, är inte våra barn alldeles fulländade? De kommer ju från oss!
Jag tänker på Elisabeth Åsbrinks karaktärer. De är sammansatta, som vi alla, av olika delar. Några är vackra (inombords), några trasiga, några bär sår och några bär lycka. Eller något av allt, som vi alla. Samma sak gäller utsidan. Vi visar, döljer, tror saker om oss själva som kanske inte är och upptäcker nya sidor när vi minst anar det. Det som är vackert ibland är sjaskigt ibland. Lär vi någonsin känna varandra eller oss själva? Ändrar det sig när nya frågor, händelser och möten uppstår? Jag ler, njuter och tänker att livet är svårt men att läsningen är njutbar.
Karaktärer är en sak och livet omständigheter något annat. Vad händer i livets lotteri när kofferten och reskassan försvinner, språket är obegripligt och slummen blir det enda alternativet? Hur rakryggad står jag då inför livet och allt vad det bjuder. Vem kan välja sin egen livsväg? Är vi kaxiga nog att tro att vi kan det eller förstår vi att livet ibland kan slå krokben på oss? Emilia - Ritas mor - låste till slut ute oduglingen Georg - Ritas far - och tog saken i egna händer. Ja, alla barnen också, som inte var få.
Christina Göbel födde Elisabeth Kathrine Emilia Borman, som födde Rita Gertrude Blitz. Familjen Blitz fick byta namn till Bliss för att försöka undvika hatet som florerade. Hur lever man i hatet? Hur anpassar man sig till ett sådant liv? Vad händer om man vägrar anpassningen?
När vi bokcirklar talar vi ofta om långa meningar och långa beskrivningar. Hur ser du på långa beskrivningar, med många detaljer och många exempel? Vad händer med din läsning? Kan kortare meningar förenkla läsningen, göra en beskrivning begripligare? Eller är det helt ok med en mening som omfattar en halv sidas text? Jag irriteras inte, jag njuter. Och undrar hur jag och andra tänker kring detta. Kanske också om eller hur vi tänker olika.
Skam, sorg och bitterhet är resultatet av människors förväntningar. Som i sin tur bygger på historia, traditioner och hur samhället ser ut. Hon kan inte gifta sig för att hans mamma skulle vägra om hon fick veta. För att de är en egen sort, där hon inte skulle duga. Så hon ljuger sig igenom livet, år efter år. Skäms och ljuger. Gömmer sanningen. Ett frieri-nej skadar onekligen relationen. Den överlever, men skadar. Vad hade hänt om hon inte behövt leva med skammen? Om kärleken fått blomstra med hedern i behåll. Han tyckte sig behålla sin, på bekostnad av Ritas. Var det så? Eller hade han ingen egen heder? Vad är heder?
Så gör inte en jude. Vi löser inte problem genom att skapa nya. Vi orsakar inte bråk.
Sallys far vägrar stå till hennes försvar och Rita, hennes mor, står vid hans sida. Hon tycker sig inte kunna annat. Hur skadas vi i livet när våra bundsförvanter inte står vid vår sida? När vi lämnas ensamma utan hjälp och försvar. Vad gör det med oss?
K, som i Katherine, älskar sin mor. Hon håller henne levande, smyger, älskar, vet och förstår. Hon är allt. De är allt tillsammans. Här går mina tankar till vad vi gör med barnen. Vad vi utsätter dem för. Kanske vet och förstår vi inte känsligheten, vare sig hos oss själva eller den andre. Rädslan, vad den gör med oss. Eller kärleken. Mamman och barnet, eller tvärtom. Det kan aldrig vara barnets fel, men ändå. Man kan undra hur man ska kunna förstå livet.
Jag tänker igen och igen att nyckeln till vårt välmående är samtal och förståelse. Och att vi brister där. Igen och igen. Kanske alla, eller nästan alla. Inklusive jag själv. Samtal är viktigt, men är det möjligt att komma i mål?
Och så har vi föräldrakonflikter som drabbar barnen. Som leder till att de inte får träffa den andre parten, för att någon känner sig sviken. Krig i relationen, skrik, lojalitet, advokater och ord som kommer till ytan och förklaras långt, långt senare. Har vi rätt att lägga fram fel ord i en konflikt, till ett barns skada men för egen vinst? Är det en vinst? Hur ofta sker det i skilsmässokonflikter? K längtade efter fadern, men fick inte träffa honom. Modern var sviken. Indirekt straffades barnet. Vem ser vad och varför?
Katherine längtar efter sin familj, sin egen grupp eller flock, men Sally har stängt den ute. Hon är arg, ledsen, besviken och förmår inte lösa situationen. K förstår inte om eller hur hon kan släppa in det Sally motat bort. Skulle hon kunna utan att skada relationen med Sally, sin mamma? Skulle hon kunna utan att skada sig själv.
Berättelsen gör ont. Jag läser att den är självbiografisk, det är Elisabeth Åsbrinks undran och sorg som berättas. Den rör människor i Elisabeth Åsbrinks släktled. Hennes. Hur påverkas vi av människors sorg, levnadsöden, tidigare generationers sorg och sånt vi inte lyckats lösa? Hur förs den vidare till kommande led?
Karaktären Katherine undrar, frågar och forskar. Hon får svar, några svar, ja, en del av bilden. Hon hittar gravar, människor och berättelser. Hur spelar det roll för hennes fortsatta liv? Skapar det mer eller mindre? Ja, antagligen mer, men också en väldigt stor sorg över mänskligheten och dess förskräcklighet.
Tillförsikt, förlåtelse och förståelse bygger på kunskap, att vi vet vad som hänt. I nästa tanke funderar jag över religion och mänsklighetens ondska. Hur kan vi förstå och förlåta de fasor som har hänt mot människor i religionens tecken? Hur kan vi förstå den rädsla som följer i dess spår?
A..
#övergivenheten #elisabethåsbrink #polarisbokförlag #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt #ettlevanderoslagen #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #smultronstället #visitsweden #visitroslagen #skattkammare
Vi har talat om hur vi är, hur vi lyssnar, personliga egenskaper, sensibilitet, olyckshändelser, föräldraskap, syskon, syskons plats och förhållande, hur vi uppfattar, att lösa konflikter, att låta - eller tvinga - barnen göra det vi missat, livskontext och mycket annat.
Stort tack, för livgivande och synnerligen inspirerande samtal. Stort tack, också, för fantastiskt goda fikakakor.
Att bokcirkla är magi.
A..
#bokcirkeln #bokvalsbordet #norrtälje #roslagensbokhandel #bokhandeln #TheLittleBookshop
#sägingetomlydia #celesteng #enriktigbokhandel #magiskasamtal #demokratiskasamtal
#swedishfika
Trolläventyret på förskolan.
Elisabet Österlund.
Karin Holmström.
Den här boken är magi. Troll, rim, skog och förskolestoj. Här finns riktigt härliga rim. Här finns goda förutsättningar för många skratt och kluriga funderingsfrågor. Finns trollen på riktigt? Kan man se dem om man tittar noga? Hur bor de? Går trollbarnen i skola, som våra barn?
Och vilka härligt detaljrika bilder. De kan man återkomma till igen och igen.
Peppelipepp så himla härligt skoj.
Hur spelar man pinnebandy? Vad är en kraxofon? Kan man verkligen gå balansgång på en mask?
Läs, bara läs. Här finns skratt, äventyr och skoj.
A...
#Trolläventyretpåförskolan #ElisabetÖsterlund #KarinHolmström #idusförlag #barnböcker 3-6 år # roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt
Ön.
Text Kristina Murray Brodin.
Illustrationer Johanna Rehn
Ruskigt. Hemskt. Hoppfullt. Vackert.
Ön är en saga om en familj som tvingas fly från sitt land. Resan blir lång och tuff. När de till slut når ön, finns möjligheter till ett nytt liv.
Ön går från mörker och rädsla till färger, mod och hopp.
Hur talar vi med barnen om människor som måste fly? Hur kommer det in i familjens samtal? Ja, barnböcker är en viktig ingång till samtalet.
Läsning, funderingar, drömmar, framtidstro, mod, förståelse för andras reaktioner, rädsla, hur du har det och hur andra har det, varför vi har det så olika världen över - ja, det finns verkligen massor som vi behöver talar med barnen om.
När vi vill att de ska växa, förstå världen och andras väl så måste vi ta samtalet på allvar, eller hur? När börjar man? Hur gör du?
Sagoböcker är en bra ingång för viktiga samtal med barnen, eller hur?
#ön #kristinamurraybrodin #johannarehn #kikkuliförlag #magiskasamtal #viktigasamtal
#barnböcker 3-6 år #roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt #ettlevanderoslagen #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #smultronstället #visitsweden #visitroslagen
Vad kan vi kräva av en morfar?
Jag läser Pove Perssons krönika i Mitt Roslagen nr 12/8-20 och tänker att han kan sluta oroa sig för framtidens eventuella barnbarn. Jag hoppas han kasta oron överbord. Det är inte hans sak om dottern är 21 år, fast hon kanske bara utmanar för att hon vet att hon kan. Sådana är de ju ibland. Pove kan läsa sinnesro-bönen och ge sig ut i en roddbåt en stund. Coola ner, helt enkelt. Längtan är en skönare känsla än oro, barnbarn är fantastiskt. Sen kan han börja fundera kring barnböcker och allt han ska göra när dottern nådigt lånar ut det kommande lilla barnbarnet till honom. Det är en fröjd. Det kommer att bli en fröjd.
Kantarellkungen är en kapitelbok för barn i åldern 6-9 år. Jag tänker att den passar fint som högläsningsbok och också som läsa-själv-bok för den som lärt sig läsa själv. Tänk, vilken lycka det är när barnen kan läsa en spännande bok själva. Det är verkligen härlig kunskap. Att läsa, hitta orden, tänka kring berättelsen och sätta in det i egna perspektiv - det är fint, riktigt fint. Snart är det skolstart och då ska fler få lära sig mer om denna ljuvliga konst.
Kantarellkungen handlar om Elmer och hans farfar. Det är utflyktsdags, ryggan är packad och de ger sig av ut i skogen. De har en fin relation tillsammans och det händer spännande saker under dagen. Det blir nästan lite farligt både för Elmer och för farfar, men det går fint till slut och de gör rätt när de lugnat sig.
Elmers farfar gör som en farfar eller morfar ska, han lär Elmer om skogens guld, skogens konung, hur man hittar hem och vem som är Kantarellkungen. Elmers dag rymmer allvar, fniss, rädsla, eftertanke, ny kunskap och väldigt viktig tid tillsammans med sin farfar. Mötet med älgen är fantastiskt. Ja, man kan fatta att Elmers mamma blev lite orolig när hon fick veta vad som hänt.
Den där viktiga tiden för Elmer i skogen med farfar får mig att le. Det kan ju också göras med morfar, mormor eller farmor. Grejen är ju allt det där - tillsammans - man kan göra. Bara vi. Kanske inte kräva, men verkligen vilja. Själv minns jag en gång när jag tillbringade tid i skogen med min pappa. Det var älgjakt i Östergötlands skogar. Jag satt bakom pappa. Tyst och stilla. Plötsligt hör vi hur det knakar i skogen. En älgko och två kalvar dyker upp. De är mäktiga och ståtliga, vackra och imponerande. Pappa lyfter sakta bössan. Jag lyfter min kamera, tyst och stilla. Jag trycker av en bild med min (dåtida skramliga) kamera. I den tysta skogen hördes ett tydligt klick. Älgarna bytte raskt riktning med sina långa kliv. Han sänkte sin bössa och vände sig sakta om mot mig. Han sa inget, men jag förstod vad jag hade gjort.
De där minnena, om upplevelserna med mina äldre generationer är viktiga, varma och också något jag vill föra vidare till nästa gren som nu bildas i våra släktträd. Skogen, naturen, fåglarna och djuren är en underbar lyx att få uppleva. Allemansrätten och naturvettet, att sova i tält, andas frisk luft och drabbas av spännande upplevelser är verkligen fantastiskt. Tänk att bara sitta på en stubbe, äta en macka och dricka varm choklad med ett nyfiket barn eller barnbarn. Tänk att få njuta tystnaden, färgerna, dofterna och ljuden.
Att läsa med barn och barnbarn, skapar bilder och längtan. Att sen också göra - tillsammans - något av det vi läser om är rent fantastiskt. Jag tänker att Kantarellkungen är exempel på en bra berättelse som grund för prat, läsning och riktiga äventyr. Sen kan man bygga kojor, titta på bajs och spår, fiska, bygga holkar eller bihotell, spana på fåglar, lära sig segla eller ro en roddbåt och prata om livets allvar. Och så är det svampletardags snart, eller hur?
Med värme från mig till dig.
Anette Grinde
Min medverkan i Mitt Roslagen!
Mitt Roslagen nr 26/8 20; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen200826
Mitt Roslagen nr 12/8-20; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_200812
Mitt Roslagen nr 15/7-20; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_200715
#mittroslagen nr 28/8 2020. #roslagensbokhandel #weyler #jonkalmanstefansson #naturochkultur #fantastiskafaktaomdjur #idusförlag #jeanettepalm #kantarellkungen #lillapiratförlaget #rymlingarna #ulfstark
Ölands fågellokaler
Avium förlag
Ölands Ornitologiska förening
Vid vilken tidpunkt inser man att fåglar är fantastiska, inspirerande och något att sätta span på? Kanske är det klockan fem på morgonen i ljuvlig kvittertid? Kanske är det när man mött människor och intressen i unga dagar eller när de flyger i vackra formationer över en klarblå himmel? Kanske är det när man mött nya människor under årens lopp eller kanske är det när man får en fantastisk bok i sin hand?
Våra intressen kommer ibland från barndomen men inte sällan dyker de upp under resans - livets - gång. Det är fantastiskt att upptäcka nytt, som förut inte legat så högt på intresselistan. Natur, att resa, se nya och gamla vyer, har alltid intresserat. Nu tänker jag att man också kan se både nya och gamla vyer med nya verktyg i sin hand. Vad sägs om en fågelbok som reseguide?
Reser du med husbil, löparskor eller cykel? Bor du i bilen, i tält, på vandrarhem eller hotell? Ja, det spelar ingen roll. Den här boken blir en riktigt kunnig reseguide i Ölandsfararens hand.
Öland har ett vackert, nästan exotiskt landskap. Trollskog, stränder, alvarsmarker och ljuvliga skogar. Djurlivet och naturen är något magiskt, annorlunda magiskt. Man kan variera sig genom att färdas i ensamhet längs den vackra Stenkusten i nordväst, besöka Ottenby fågelstation i syd, spana efter trollen i Trollskogen i nordost, frottera sig med folket i Köpingsvik, njuta stillsamhet på ensamma stränder, plocka bär i de nordliga skogarna eller äta glass i Borgholm, men däremellan kan man leta fågellokaler med hjälp av denna informativa och vackra bok. Eller bara, om man så vill. För det är verkligen gott nog. Glass och folk i stan kan man ju välja bort, när fantastisk djur och natur finns att njuta runt knuten.
Magisk magi. Ja, boken om Ölands fågellokaler är magisk magi.
Anette Grinde
**** ****
Min medverkan i Mitt Roslagen!
Mitt Roslagen nr 26/8 20; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen200826
Mitt Roslagen nr 12/8-20; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_200812
Mitt Roslagen nr 15/7-20; https://issuu.com/mittro/docs/mittroslagen_200715
#ölandsfågellokaler #aviumförlag #ölandsornitologiskaförening #öland #elsybrittschildt #anderswaldenström #reseguide #hemester #svemester #miljömagasinet
Välkommen till bokhandeln på lördag den 29/8 2020.
Kl 1200-1400 kommer Henrik Fock och signerar sin nya bok; Misstaget i Petrograd.
Kläder efter väder. (Vi håller till utomhus).
Efter första världskrigets slut följer den ena ekonomiska krisen på den andra i Europa. Folkhemmet börjar trevande byggas under 1930-talet, samtidigt som Sverige räddhågat kryper ihop när nazismens framväxt leder till nästa stora krig 1939.
Påverkade av tiden lever människorna vidare med sina liv. Rikedom är inte nog för Gustaf Cronhielm. Han vill ha samhällets respekt, men möter misstänksamhet. Hans mörka förflutna flyter upp till ytan och en skandal briserar. Långsamt börjar han ompröva sitt liv. En tidningsartikel om kommunister i Moskva, där han identifierar sin bror Arvid, får honom att ta ett avgörande steg.
Agnes Skogh är fastlåst i ett olyckligt äktenskap med Karl. När makens gamle vän Sten Seger hyr ett vindsrum i deras stora villa i Visby inleds en dramatisk förändring i hennes liv. För Agnes och Karls sköra dotter Kristina ställs tillvaron på ända.
Arvid Hjelm lyckas övertala sin hustru Greta att de ska emigrera till Sovjetunionen. Stalins terrorvälde, där vem som helst kan bli hämtad till förhör för att aldrig återvända, får honom att börja tvivla på sin tro – medan hans son Hans svär Hitler trohet och ansluter sig till det svenska SS-kompaniet på östfronten.
Misstaget i Petrograd utspelar sig under den dramatiska perioden 1920–1945 och är en fristående fortsättning på Gulaschbaronen som kom ut 2019.
#misstagetipetrograd #gulaschbaronen #henrikfock #hoiförlag #roslagensbokhandel #välkommentillbokhandeln #kläderefterväder #vihållerdistans #tvåmetersregeln #boksignering #lördag
Det här är en roman om Hillary Rodham. Curtis Sittenfeld utforskar vad som skulle kunna ha hänt om Hillary inte hade gift sig med Bill Clinton. Den utmanar många läsare, eftersom det är lite extra svårt att läsa fiktion om en verklig person. Vad är fiktion och vad är sanning? Det jag vet påverkar min läsning, resten får mig att undra. Jag kanske nu måste läsa en biografi om Hillary Clinton. Måste, för att jag blivit nyfiken och vill.
Jag läser om en person - romankaraktären Hillary - som är framåt, aktiv och engagerad. Det gör mig glad. Jag blir mer intresserad av henne. Jag blir också intresserad och engagerad i en mängd andra frågeställningar, sådana som handlar om livet, principer, mänsklighet, värdighet, rättvisa. Ja, frågor som tål att diskuteras och är olika för oss alla.
Hillary Rodham lär sig tidigt att hon är mer som en kille än en tjej och vad det innebär för relationer, kärleken, arbetsförhållanden och livet. Många män är uppenbart rädda för starka kvinnor, kanske är kvinnor det också. Som alltid gäller det att möta rätt personer, där kemin personerna emellan matchas väl. Det är spännande hur personkemi fungerar, eller hur? Hur tänker du kring människor, kemi och relationer? Ligger alla beslut i våra egna händer?
Jag upplever språket och miljöerna torrt, det är många namn och situationer. Nästan som en biografi, men ändå inte. Jag tänker att berättelsen, fiktionen - om inte om vore - är av intresse. Den poängterar alternativ.
“För att vara flicka har du väldigt mycket åsikter.”
Jag blir upprepat beklämd av att läsa om samhällets tanke om mäns behov av en hustru för markservice och kvinnors självklara plats i hemmet. Det är uppenbart att du som kvinna behöver ha väldigt mycket skinn på näsan för att åstadkomma något annat än att ansvara för vård av make, hem och barn. Vi lever i en modern tid, skulle man kunna drista sig till att tycka, men ändå är det fortfarande en realitet (även om berättelsen börjar i Hillary och Bills unga dagar). Jag tänker att många av synsätten fortfarande hänger kvar. Hur skiljer sig USA från Sverige i dessa perspektiv - då och nu?
I boken beskrivs Bill som en sexmissbrukare. Nu trillar det in, det där som gör det så svårt att läsa en fiktion om en faktisk person. Vad är sanning och vad är fiktion? Jag tänker att det är sanning, men låter det inte prägla min bild av honom. Eller jo, kanske gör jag det. Är en människa sin sexualitet? Präglar det hans liv och omvärldens tanke om honom? Ja, det spelar förstås roll hur han lever ut den. Min tanke går till skandaler i vita huset och hur man som hustru kan stå ut med otrohet. Kanske förklarar det händelser. Om man är en missbrukare (oavsett form) är livet svårare att leva (ur vissa perspektiv), men det går att komma långt ändå. Kan man stå ut med otrohet? Det är det många som gjort, och alla med sina unika skäl. Jag tänker att jag aldrig skulle stå ut med att leva med en otrogen man, men kan man egentligen säga (eller tänka) så innan man står mitt i något sådant?
“Mod är att behärska rädsla, inte frånvaro av rädsla.”
Kan vi leva våra liv utan att känna eller uppleva rädsla? Jag behöver fråga mig hur jag förhåller mig till rädsla. Vad är rädsla? Hur gör du?
“Kanske går livet inte ut på frånvaron av pinsamheter, utan att behärska pinsamheterna.”
Ja, det är säkert alla kvinnors skräck, att missa att dra ner kjolen efter ett toalettbesök. Att stå framför en klass eller annan församling med kjolen inkilad mellan strumpbyxor eller trosor känns inte som något man vill drabbas av. Lätt hänt, ja, men huga så pinsamt.
Jag tänker på livet, de människor vi möter och de beslut vi fattar. Det gör skillnad för livet när vi fattar ett beslut i förhållande till ett annat. Den person vi gifter oss med - eller inte - spelar en stor roll för utvecklingen av vårt liv. Både som plus och minus. Det går inte att tro att de människor som korsar vår väg inte spelar roll. Det gör de verkligen. Både just då och under lång tid framöver.
Här finns frågor om kvinnors roll i samhället, deras utvecklingsmöjligheter - sina egna och i förhållande till männens, ledarskap, statsapparaten, klädval, uppträdande, politiken, relationer mellan och i familjer, mutor, köpta röster, otrohet, sexmissbruk, övergrepp och personlig kemi. Vad är det som gör att vi - eller att vi inte - matchar med andra människor? Hur länge sörjer vi den kärlek vi har förlorat? Hur går vi vidare? Och - vad avgör varför vi gör som vi gör?
Jag läser om hur man - och kvinna - anklagas för sexuella trakasserier. Jag tänker att varje obetänksamhet genom livet kan användas emot en när man hamnar i en högt uppsatt position, att människor aktivt letar för att hitta sådana saker. Ibland är det rätt och relevant, men ibland inte. Gamla vänner blir fiender, små tillfälliga omständigheter blir plötsligt stora berg av övertramp och människor vänder sig mot varandra. Förlåtelsen ligger långt bortom allt när mycket står på spel. Vad som är mycket är individuellt, men pengar och makt spelar uppenbart roll.
“Nu ska vi inte tänka för mycket. Och förresten har vi redan klämt tandkrämen ur tuben.”
Det som är gjort är gjort, eller hur? Hur lätt är det att inse konsekvenserna av sitt handlande, förrän det är för sent? Hillary Rodham strävar men behandlas alltid efter en annan måttstock än män. Ju högre upp i hierarkin hon strävar, destor tuffare blir det. Männen kommer undan med helt andra saker än hon. Det är makabert att läsa, och förstå, att det är så. Det är också makabert att läsa vad männen faktiskt gör. Jag hörde Gunilla von Platens sommarprat i somras. Hon talade om kvinnor och män, skillnaden och männens makabra agerande. Ju mer man hör starka och framgångsrika kvinnor uppmärksamma oss andra (som inte utsatts så hårt för det mest makabra) desto mer beklämd blir man. Ja, vi fattar att det inte gäller alla män, men vi fattar också att problemet är stort.
Politik. Kärlek. Makt. Agendor. Familj. Ansvar. Livsglädje. Liv. I Rodham visar Hillary framfötterna. Ja, det har hon gjort i livet också.
Är det lätt eller svårt att läsa fiktion om en verklig person? Ja, både och, tänker jag. För mig skapar Rodham en hel del tankar om livet, möjligheter, livsval, möten, skelett i garderoben och hoppfullhet. Den som vill försöka förändra måste bestämma sig, hur svårt det än må vara. Må bäste person vinna är ett synnerligen svårt uttryck, eftersom trixen längs färden inte alltid är rättvisa.
Jag läste boken med stor behållning och med många skrapande tankar att fundera över. Jag hoppas att den landar väl hos dig också.
Jag kan definitivt tänka mig att läsa mer av Curtis Sittenfeld.
Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
Bibliografi enligt wikipedia - Curtis Sittenfeld
*** ***
Jag är tacksam för att vi - gemensamt - alltid ser till att vi håller god distans till varandra när vi möts i eller utanför butiken. Jag vill inte bidra till smittspridning eller medverka till att någon blir sjuk. Jag vill förstås inte själv bli sjuk heller. Två meter är ett bra avstånd, eller hur?
