Tack, för att du respekterar platsen, varorna och människorna.

Tack, för att du respekterar platsen, varorna och människorna. Tack, för att du inte förstör.

Ja, visst är det en särskild plats, butiken i det gamla huset. Men, kära ni, det är inte ett museum. Det är inte en gratis plats. Jag måste be att ni tänker er för. Jag klarar inte butiken, om ni inte handlar. Jag klarar inte butiken om ni sliter och förstör. Jag klarar inte platsen om ni kommer i storfamilj och inte avser handla. Jag ber er om respekt och varsamhet. 

På den här platsen finns mängd, samtal och lust. Jag tillbringar all min tid här, jag lägger krut, service och glädje mer än något annat. Möt mig inte med skit och förstörelse. Det är verkligen inte plättlätt att driva en plats som denna. 

De senaste veckorna har jag fått många böcker förstörda i butiken. Föräldrar med barn, oftast små barn men också ungdomar, bryter upp, leker med och läser böcker i butiken på sätt som förstör.  Jag ber er att betala för böckerna innan ni läser dem eller innan ni sätter böcker i händerna på de fantastiska små barnen. Om din avsikt inte är att hitta en bok, vänligen avstå från att röra varorna. De slits och förstörs. 

Jag har en särskild korg med böcker för barn, att läsa i butiken. Det finns föräldrar som talar i positiva toner när jag berättar om korgen. 

 - Så bra, då slipper vi striden. Vilken bra ide. 

Det finns också föräldrar som blir förnärmade eller förbannade. Som inte ser eller förstår varför, trots tydlighet. En viktig regel för sådana är förstås att inte prata med dem, vilket är svårt eftersom jag vill prata med kunderna, höra deras preferenser, vad de letar eller vill ha hjälp med. Jag kan heller inte i förväg veta vilka som är fantastiska människor och vilka som väljer att avstå sitt vuxenansvar. Kanske behöver jag berätta att ni är på min plats, i mitt vardagsrum? Kanske behöver jag berätta att du njuter av min bokhylla. 

 - Får inte tvååringen läsa? Va? (Ja, boken barnet läst blev förstörd av hennes hantering. Kunden lämnade huset med aggressiv ton. Hon betalade inte den förstörda boken, med hänvisning till att jag talat med henne.) 

- Jo, två-åringen får verkligen gärna läsa, men du behöver köpa boken först. 

Kanske ska jag berätta hur mycket förstörelsen kostar? Hjäper det? Nej, förstås inte. Den som väljer att inte förstå att någon annan står för kostnaden gör just det. Avstår att se. Eller tänker att hen har rätten att förstöra. 

Jag ber er att inte sätter böcker i händerna på de små barnen och jag ber er tala med barnen om varsamhet. Betala varan först. 

Jag ber er titta på era barn, ta ansvar för deras göranden och be dem hålla händerna i styr. Jag ber er själva också tänka er för själva. Varför ska du röra en vara du inte ska köpa? Varför ska du hårdbläddra i en bok som du inte köper? Den ägs av någon och med lite flyt vill någon köpa den, fräsch och snygg, förstås. Du tär när du gör . Det klarar inte varorna och det klarar inte butiken. Kostnaden landar hos mig. 

Det går att titta försiktigt. Det går att vara varsam och respektfull. Det går att bry sig. 

Ja, jag får varor förstörda av vuxna också. De tänker sig inte för, hårdbläddrar, bryter och sliter, vilket leder till förstörda varor. Det är en stor sorg, för den som vill driva en butik med nya och fräscha varor. 

Ja, visst är det en fin butik, men den överlever inte om besökarna bara tittar, bläddrar och sen går. Den överlever inte barnens röj och lek. Den överlever inte på prat och vackra ord (oj, vilken fin butik eller tack, för titten). Den överlever bara om du handlar. 

De flesta sköter sig, även om för få handlar. Det finns en klick som förstör. Under sommaren, när turismen är här, ökar förstörelsegraden markant. 

- Jag ska bara titta. 

Betyder det att du tänker att det är ok att gå in i stora grupper och slita och dra i varorna? Att det är gratis? Att det tillför hos någon? Vad händer med butiken när många tittar och få handlar? Vilket ansvar har en kund för en butiks överlevnad eller dess förstörelse? 

Vissa dagar är allt annat än roliga. 

Idag var en sådan. 

A..