Tritonus - Kjell Westö

Tritonus. Kjell Westö.

Berättelsen handlar om vänskap. Kändisskap, byhålan i skärgården, musik och vänskap. Ja, den handlar om sorg, musikalitet och relationer också. Och mycket mer.

Brander och Lindell är grannar. Brander är världsberömd och besöker den lokala krogen. Han får skäll för att han tackar nej till dans. Han blir anklagad och utsatt, får nästan stryk innan någon kommer till hans räddning. Jag tänker kring berömdhet, hur man uppfattas och varför en världsberömd person ses som allmänt gods och inte får vara ifred. Hur man blir - uppfattas som - förmer fast man inte är. Varje människa är fortfarande en egen liten varelse, rädd och ensam, fast man är störst och bäst.

Vänskapen växer fram. Trevar. En man som normalt befinner sig i de stora rummen blir osäker i andra. Som vi alla. Rädsla och osäkerhet i naturen beror på okunskap. Vad gör mårdhunden med andra djur? Hur låter skogen om natten?

Jag tänker på vänskap, ser Brander och hans osäkerhet på den ensliga platsen. Kan man vara annat?

Lindell söker vänskapen. Brander också. Det är stillsamt, de försöker milt navigera utan att ge eller ta för mycket av sig själva eller den andre. Jag tänker det som vackert. Stillsamt, sakta och vackert.

Berättelsen handlar om musik. Brander utövande, känslor och tankar kring musiken, hans arbete, tar stor plats. Jag kan inte musikens termer eller de stycken han spelar eller dirigerar, men de tar plats. Det är vackert för att det beskriver honom och hans glöd, hans engagemang, längtan och kunskap. Hans kärlek till musiken blandas med hans kärlek till människor, som tex till Krista. Kärleken både höjer och sänker honom.

Jag är själv inte så förtjust i kärlekspratet, det där när han längtar - fysiskt - efter en kvinna, inte nödvändigtvis den han är tillsammans med. Det kan vara av värde för berättelsen, men jag själv hade klarat mig utan de delarna. Jag kan förstås också förlika mig, stå ut. Lindells rekapitulation av ungdomshändelser speglar förstås en utveckling, han skäms sent omsider. Kanske spelar ändå de berättelserna roll, visar hur de är. De, just dessa män, men jag undrar ändå varför det är viktigt. För mig blir de mindre, och det kanske är just det som avses. Sexualiteten är en del av mänskligheten, förstås. Viktig och naturlig, men hur förhåller vi oss och vad säger andra om den? Vad vet jag? Och varför tycker jag som jag gör? 

Männens samtal om allvarsamma frågor får mig att tänka kring hur vi talar med varandra, erkänner (eller inte) våra inre sorger och vår längtan. Hur lång tid tar det att ens erkänna sorg och känslor för sig själv och hur får man andra att se och förstå? Hur viktigt är just det, att andra förstår och respekterar ens sorg, kärlek och längtan? Ja, den tanken tål att tänkas och talas om. Om man blir klok på't är nog en annan fråga.

Livet går vidare. Det händer saker i bygden, som berättelsen sakta väver fram. Det finns orosmoln på himlen. Barnen, ungdomarna, flyktingarna, djuren och musiken. Det är tydligt att vi påverkas av och bearbetar saker olika beroende av livets erfarenheter och att vi ibland inte förstår hur andra ha det, eller reagerar. Hur lyssnar vi, egentligen?

Brander är inte så munter. Han är en rik, duktig, men en väldigt olycklig figur. Lindell saknar förståelse för Brander olycka, men de är ändå grannar. Han fortsätter att försöka. Brander lider i sitt yrkesliv, förmår inte ta sig ur sorgerna, ältar konsekvenserna av sina handlingar. Kanske är det handlingar i god tro, i gemenskap med andra, som ändå slår fel i efterhand. Som metoo-anklagelser, till exempel. Hur många kärleksaffärer har förvandlats till övergrepp i efterhand, tro? Vem tänkte och gjorde vad, utan att förstå den andres perspektiv. Vem sörjer i saknad och vem skadar för att möjligheten finns?

Ibland skapas konflikter av avundsjuka. Någon tror att den som tros ha mycket är förmer än andra, utan att förstå att deras olycka är lika stark som deras egen. En stor och känd man kan verkligen vara något annat inombords. Brander och Lindells liv går sakta framåt. Kanske står det och stampar en aning lite nu och då, men de är intressanta att följa över sidorna. Musiken spelar roll för de båda männen, helt olika men ändå betydelsefullt.

Jag hade velat att det hade gått bra för den unge 19-årige mannen, att någon av musikerna hittat hans kärna och låtit honom blomma i berättelsen. Jag tänker att Brander är en sur gubbe, som tar evinnerligt långt tid på sig att växa och förstå. Jag tänker att det säkert är vanligt, att det tar evinnerligt lång tid att förstå och skaka av sig livets oförrätter. Ja, för mig också.

Det finns mycket kärlek, musik och natur i berättelsen. Den är långsam och musiken är högst närvarande. För den som är musikintresserad har den säkert många fler nyanser och skikt än den har för mig, som inte fångas av musiken så. Jag fångas istället av människors komplexitet, svårigheten att förstå livets svårigheter och släppa livssorger, avskyn mot de vi inte känner närhet med, djurens närvaro, skärgårdens lukter och ljud och det där makabra huset mitt i allt. Vad är mänsklig storhet? 

I bokcirkeln kan vi t ex tala om; Metoo. Miljöfrågor. Musik. Vänskap. Hämnd. Avundsjuka. Dåligt alkoholsinne. Ensamhet. Överdåd. Anpassning till andra. Storhetsvansinne. Lättläst långsamhet. Kärleken till språket. Rädsla. Föräldraskap. Skärgården. Förlåtelse. Insikt om sina egna tillkortakommanden. Förmågan att gå vidare i livet. Med mera. 

Rekommenderad läsning. I lugn och ro. Sida för sida.

A.. 

 #tritonus #kjellwestö #bokvalsbordet #bokcirkeln #albertbonniersförlag #roslagensbokhandel #norrtälje #välkommentillbokhandeln #dinlokalabokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt #sensusnorrtälje