Dorit Rabinyan
Norstedts förlag
2018
En israel och en palestinier, i USA, förälskar sig i varandra. De befinner sig på neutral mark, men är präglade av sin bakgrund och sin utgångspunkt. De är fostrade, de är som de flesta är när vi fostras in i ett liv med närstående, vänner, ja, i ett liv som präglar.
Är det skillnad när vi hamnar på annan mark, med andra vänner? Eller ligger grunden, den livslånga fejden eller kärleken kvar, oavsett? Liat är israeliska och Hilmi är palestinier. Det är stater som ligger i fejd, inte människor vars kemi skapar kärlek tillsammans. Det är historien som skapar fejden, för att man måste ha historien kvar. Det är som att man aldrig kan förlåta de ens eller annans förfäder har gjort mot andra. Vedergällningen måste ändå finnas kvar och gödas. Mänskligheten kan inte glömma, förlåta och gå vidare i andra spår. Det är som att det inte går. Historien, om än flera 1000 år gammal måste fortsätta att gälla.
Liat forskar. Hilmi är konstnär. Liats familj är kvar i Israel och Liat döjer sin relation för familjen. Av rädsla. Av brist på mod. Av tron att föräldrar, syskon eller vän är oförsonliga. - "De skulle hänga mig i det högsta trädet i Tel Aviv".
En relation är svår nog mellan två enskilda människor utan en folkfejd liggande i bagaget. En relation är svår nog där vi samsas med våra egna och personliga egenskaper och egenheter. Någon är känslig, den andre är kavat. Något är slarvig, den andre är noggrann. Någon är dagmänniska, den andre ett nattdjur. Med mera, med mera. Om man dessutom skall leva med en 1000-årig historia, som bygger på människors olika värden och rättigheter, hur ska man då klara sig tillsammans? Hur kan man koppla bort denna historia, om man är präglad av den, för att hitta lika/samma värden och rättigheter - tillsammans? Det är en grannlaga uppgift, som förstås är viktig att hantera. Så viktig för mänskligheten och så viktig för de enskilda personerna - här för Liat och Hilmi.
En viktig konstellation i livet är familjen. För många nästan allt, som i livsnödvändig. Familjen, uppväxten och bakgrunden. Det är detta vi ofta trillar tillbaka i. Det är svårt att bryta sig loss ifrån. Är det ens möjligt, tänker jag när Liat har fokus på sin bakgrund och sin bild. Och Hilmi på samma sätt - på sin. Argumenten är desamma, de håller fast i sin bild. Den andre från ett annat håll.
Jag läser att Alla floder flyter mot havet förbjöds av Israels utbildningsministerium efter det att den utkommit och gav upphov till en politisk kontrovers som fick internationell uppmärksamhet. Bara detta är spännande, eller kanske snarare absurt. Vilken var kontroversen? Är det så politiskt dramatiskt - eller varför kan vi (någon) tillåta oss (sig) att tycka att det är dramatiskt - att kärlek uppkommer mellan människor? Kärlek är kemi, förstås inte politik.
Hilmi blev arg, när Liat inte förmådde vara sann. När hon teg, eller kanske t o m ljög, om sin lycka inför andra. När hon inte vågade dela med sig till människor som bör stå henne nära. Om vi är så lyckliga, hur kommer det sig att vi - någon/några - ändå inte törs vara sanna. Att vi - Liat - inte vågade tala om sin lycka inför andra viktiga människor i hennes liv. Hur vanligt är detta? Hur sanna är vi i våra relationer? Var går gränsen för lögnen och hur skadar den oss själv och relationerna?
Boken handlar om Liat och Hilmi, men också om relationer, om konflikter och om alla våra likheter och olikheter. Vad är kärlek? Vad betyder vår bakgrund och vad betyder det var våra vänner och familjer tycker, säger och gör? Eller politiken - hur kan den påverka vår relation till den vi älskar? Vad är rimligt?
Vad är det som är viktigt? Vad styr vi själva?
Ja, läs boken!
Vi talar om boken i en av våra bokcirklar i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje alldeles inom kort. Låt oss veta om du vill vara med i en av våra cirklar. Där läser vi spännande böcker och samtalar tillsammans om vad vi tycker om den. Boken förändras i samtalet, den blir mer, bättre och större. Det är oändligt fint.
A..
 |
Våra bokcirklar sker i samarbete med Sensus studieförbund |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar