torsdag 20 januari 2022

Jordens ansikte. Lars Andersson


Flickan från norr bär ett mullbär in över sin släktings tröskel. En far minns vart och ett av sina fem barns födelse. En indisk städerska ropar den länge försvunne sonen ner från taket. Kanske är det ändå inte han. Kristus förnimmer i Getsemane de omgivande nattdjurens lystring. Slavkaravaner drivs över snöfält och öknar. En nioårig pojke leker i aprils vårljus, uppflugen på en sten i skogen. I Lofta kyrkas altarskåp upplyfts i förminskad storlek Maria från sin döda kropp, förtroligt hjälpt av två änglar, eller om de är bevingade ekorrar. Efter rosenkransbönens mönster mediterar dessa dikter - en del vidsträckt vindlande, en del formfasta som psalmer - över människoblivandet, natursammanhanget, lidandet, uppståndelsen.  

Detta är Lars Anderssons första diktsamling, närmare femtio år efter romandebuten.

Jordens ansikte är en dialog, ett samspel, mellan Lars Anderssons lyriska rosenkrans och porträtt av konstnären Katrin Westman.  


Lars Andersson är uppenbart produktiv (se listan nedan). Det finns gott om böcker att läsa för den som gillar hans stil och riktning. Just nu peppar vi för hans roman Nu, men också Jordens ansikte kanske kan vara något. Gillar du poesi? 

Välkommen till bokhandeln! 


Länkar; 



  • 1974 – Brandlyra
  • 1976 – Vi lever våra spel
  • 1977 – Gleipner
  • 1979 – Snöljus
  • 1980 – Försöksgrupp
  • 1982 – Mossbilder (tillsammans med Öivind Harsem)
  • 1982 – Bikungskupan
  • 1983 – Väderstreck
  • 1984 – Från pråmkanalen och blankeberget
  • 1984 – Begynnelsebokstäver
  • 1986 – Löv till läkedom
  • 1988 – Pestkungens legend
  • 1989 – Kattfiske och annat
  • 1991 – Jorsalafärder. Ett reportage 1984–91
  • 1993 – Vattenorgeln
  • 1995 – Skuggbilderna
  • 1995 – Platsens ande. En bok om Tage Aurell
  • 1995 – Artemis
  • 1998 – Jag, Herulen. En värmländsk historia (tillsammans med Tomas Andersson)
  • 1998 – Kievs vår
  • 2001 – Kavita
  • 2002 – Berget
  • 2004 – Vägen till Gondwana
  • 2004 – Fylgja
  • 2005 – Vattnets bok
  • 2008 – Ljus från ingenstans
  • 2012 – De levandes land
  • 2014 – Lomjansguten
  • 2014 – Uppenbarelser
  • 2015 – De våra, en kriminalistisk roman
  • 2016 – En by invid älven. Om människotiden (Foto: Kari Løvaas)
  • 2017 – Salome Alexandra
  • 2019 – De Gaulles dotter och kommissarie Ringer
  • 2021 – Nu




tisdag 18 januari 2022

Nu. Lars Andersson.


Han har flyttat in i farbror Hasses hus (för andra gången) i februari 2020; i juni ser det plötsligt ut som om han har flyttat in i farbror Hasse. Tänker han, och skriver det till Nu, men raderar det från skärmen givetvis.  

En fullkomligt obekant människa vid namn Nu Bergdahl har hört av sig med frågor kring ett uppsatsarbete. Dags då kanske att klara ut vissa saker. Men trasslet snarast tilltar när Sten Wadh, som är kulturarvsforskare med genusinriktning och halsstarrig samtidsskeptiker, ska veva in sina tankegångar och anfäktelser i coronans år. Hur hamnade han i kyrkofullmäktige på ett mandat för Sverigedemokraterna? Kan han få Nu att förstå det som hägrar i hans kommande projekt kring fiskekatalogen Napp och Nytt? Tvärs över staketet skymtar dessutom Bat Seba.  


Lars Andersson räknas alltsedan 1970-talet som en av sin författargenerations främsta prosaister. Bland hans romaner finns Snöljus, Bikungskupan, Vattenorgeln, det tvådelade Värmlandseposet 1) Ljus från ingenstans  och 2) De levandes land och två kriminalromaner om Leonard Ringer.   


Nu. Lars Andersson. 

Karaktären i berättelsen, Sten Wadh arbetar på universitetet, bor i en ärvd villa och söker rättfärdiga eller kanske bara förklara sitt liv och sina handlingar. En viktig del i det är ett SD-mandat i kyrkofullmäktige. Det tillkom av en tillfällighet, var viktigt just i stunden, men präglar livet sen. Det finns som en oro. Vad kan det leda till? Han är inte medlem i partiet, kanske inte ens bryr sig om platsen, men den stör livet flera år senare. Oroar. 


Bat Seba. Han kallar sin granne så. Han är nyfiken, vill veta mer, men tittar bara på håll. Känslor vandrar mellan värme och kyla, han resonerar med sig själv och håller i sig. Han vill inte utmana, men kan inte hålla blicken borta. Varför inte bara gå dit och hälsa, kan man undra. 


Skriver Lars Andersson för män? Eller för kvinnor också? Vilken litteratur tilltalar båda? Vi läste Per Pettersson i bokcirkeln häromåret: Män i min situation. Vi resonerade en hel del om hur män är, någon (en man) sa att alla var som mannen i boken. Vi andra (kvinnor) höll det för osannolikt, ja, dom helt orimligt. Vi tror inte det om män, om karaktären, ja, om enstaka män, ja, men definitivt inte om alla män. Var och en är på ditt vis, precis som du och jag. Lika ibland och olika ibland. 


Sven i Nu är man, en enstöring som funderar över sitt liv. Han funderar rätt ytligt, men bryr sig ändå en del om vad andra tycker. Han oroar sig för SD-mandatet. Det kan man förstå. Vad tänker folk om honom för att han sitter på ett sådant? Vad gör det med elevunderlaget, vänner och jobb. Jag undrar: på vilken grund kan man sitta på ett partipolitiskt mandag i kyrkofullmäktige? Måste man sen följa partiets frågor, eller kan man lika raskt bli en vilde? 


Jag tänker på honom som en grå man som inte vill eller orkar ta del i livet, som inte vill möta människor, som mest häckar framför en dator och muttrar för sig själv. 


Nu skriver till honom. Han svarar. Varför svarar man okända människor, eller varför svarar man alls? Han svarar, kanske utan att svara på frågan, och vaknar nästa dag med ångest. Han frågar sig varför han svarade, vad han svarade och vilka konsekvenser det för med sig. 


Sten drömmer mardrömmar. Han drömmer t ex om Hasse, som han ärvt huset av. Han återkommer från vattnet, där han tog självmord. Återkommer för att hämnas, tänker Sten. Vad säger drömmar? Hur kan vi skaka av oss de delar av livet som bygger på undermedveten eller medveten oro om sådant vi inte kan göra något åt. Som människor som lämnat oss, fysiskt eller psykiskt, faktiskt genom död eller genom tydligt agerande. Har du lätt för att lämna oro bakom dig? Sten i Lars Anderssons Nu har det uppenbart inte. 


Jag tänker på de som säger; det där lägger jag inte min tid på. Livet är för kort, så jag lägger inte tid på en dålig bok eller en människa som inte passar. Jag kan tänka lika, men säger oftast till mig att jag då skulle missa så ohyggligt mycket i min läsning och i min utveckling. Ja, att det inte är ok för mig, att avsluta, strunta i, utan att anstränga mig. Att inte försöka, att inte orka lägga några timmar som grund för ett samtal med andra människor, vad säger det om mig? Nej, så vill jag inte göra, så vill jag inte vara. Jag vill vara en öppen, begrundande och lyssnande människa som försöker. Jag vill försöka anstränga mig för att se litteraturens ingångar (även när jag inledningsvis inte förstår eller gillar något alls) och de människor jag möter (även de som skäller och väldigt orättvisa). Även det som bär mig emot kan lära mig nytt. 


Sten skriver och arbetar, sitter i sitt bibliotek, anstränger sig för sina uppgifter. Hans tankar går ofta till Nu. Hon påverkar honom, tveksamt varför, och han har svårt att hålla sina tankar borta från henne. Varför ska han bry sig om någon som bara plötsligt mailat, som han inte vet något om? Ja, varför bryr man sig om? Vad är det som triggar igång oss i något avseende, gott eller vredskande? Det är svårt att veta varför man påverkas av olika saker. Det här är uppenbart en sådan. Jag bryr mig inte om Nu, jag bryr mig dock om Sten, undrar över honom och hans sätt och hans tankar. Han får mig att fundera över honom, andra och mig själv. När Nu inte är den han säger sig vara, en hon blir en han, mitt i ett samtal då drabbas den 50-årige Sten av känslor som blir svåra att hantera. Jag får ett olyckligt skrattanfall, tänker; - stackars Sten, vad har du givit dig in på?


En viktig fråga i läsningen är; om man hänger upp cd-skivor i ett träd för att skrämma bort fåglarna. Kan man spela dem ändå sen? Hur mycket väder tål cd-skivor? Hur länge kan de hänga ute? 


Han träffar sin granne. Miranda och hennes son Nils. Han får ett mer vettigt liv, skulle man kanske kunna säga. Mer livsmöten än mailväxling. Ja, han håller i Nu också, men att ge sig ut och fiska med Nils är ju ändå en bra grej att göra. Om man nu är kompetent uppgiften, förstås. 


Sten. Miranda. Nils. Nu. Och Nils pappa som undrar vem Sten är när han lånat fiskeutrustningen. Ja, det kan man ju undra, när sonen nästan dött.


Livet är svårt. Sällskap är fint. Vi människor är olika, men det finns nog ändå ganska många som är som Sten.


Det är bara när jag läser, fördjupar i min läsning, som jag kan upptäcka nyanserna i en bok. Det är vackert när jag upptäcker både det lilla och det större. Vad vill författaren berätta, där bakom. Vad är viktigt för honom. 

Ja, det är en bok om en förskansad människas längtan. Längtan efter liv, tillhörighet och samtal tillsammans. Hur många sådana finns nu, i coronans tid? Som låser in sig, men längtar efter andra. Ja, det måste ändå vara rätt många. 


A..




#nu  #larsandersson #bokförlagetpolaris   #roslagensbokhandel  #norrtälje #välkommentillbokhandeln  #sensusnorrtälje  #kulturiroslagen   #kulturtorget  #bokvalsbordet #bokcirkeln


Till vildingarnas land - Maurice Sendak


Max har vargkostymen på sig och busar så vilt att han skickas i säng utan mat. Men han låter sig inte kuvas, utan morrar tillbaka åt sin mamma och samma kväll växer en djungel fram i hans rum. Ett hav brusar fram med en båt, så han kan segla iväg ända till vildingarnas land.

Där rullar de hemska varelserna med sina hemska ögon och de visar sina hemska klor, men Max lyckas tämja dem med sin magiska blick och blir deras kung. Han dirigerar deras vilda och farliga upptåg, ända tills han tröttnar på all utlevelse och längtar hem igen, till någon som tycker om honom. Men vildingarna vill inte släppa iväg honom och ryter än farligare, men Max hoppar bara i sin båt och vinkar adjö. Och när han åter stiger in i sitt rum, väntar den varma kvällsmaten på honom.

Maurice Sendak är en av vår tids allra största bilderbokskonstnär och han fick sitt stora genombrott med den här boken, som så klart har kommit i flera upplagor. Det har sagts att detta var den första bilderbok i USA som erkände att barn har våldsamt starka känslor, alltifrån besvikelse och vrede till skräck och längtan efter trygghet, och att sådana känslor måste finna uttryck. När boken kom skrämde de vitala vildingarna mer de vuxna läsarna!

Om man blädddrar igenom boken, kan man se hur medvetet Sendak jobbar med text och bild. Texten reduceras till ett minimum medan bilden får växa över uppslagen, i samma takt som handlingen flyttar in i fantasin och spänningen stiger, för att sedan sluta med enbart text. En bilderbok i ordets rätta bemärkelse som älskas av både stora och små bilderboksentusiaster.


Boken finns i bokhandeln. Just nu både som ny och som begagnad. Den begagnade finns i butiken (antikvariatet), men är också annonserad på Bokbörsen. 


#tillvildingarnasland #mauricesendak  #antikvariatetnorrtälje  #entrappauppibokhandeln  #välkommentillbokhandeln #välkommentillnorrtälje  #roslagensbokhandel



söndag 16 januari 2022

19-21/5-22; Vill du leka med språket? Skriva poesi? Vill du framföra din text på stadens lilla torg i maj 2022?

Haiku är en kortdikt, en kortform av poesi som rymmer en upplevelse. Det är ett minimum med ord för ett maximum av innehåll. Den kommer från Japan, kan gärna innehålla ett ord som anger en årstid och en överraskning på slutet. Den kan förmedla en känsla. Eller kanske finns det inga måsten? 

Poesi - haiku - är en lek med språket, med respekt för dikten. Finns det några måsten, eller är det bara en lek? Vi vill uppmuntra människor till att skriva poesi. Vi vill också uppmuntra dem till att läsa sin text inför andra. 


Att stå på en scen och läsa sin text kräver mod. För någon är det lätt, för någon annan är det ett stordåd. Vi vill uppmuntra den som vill att delta. Att skriva, att läsa och att våga tillsammans. Det skapar en stark känsla att skriva och att sedan läsa sin egen text med stolthet och glädje. 


Vi söker samarbete med skolan, kommunen och med kyrkan i Norrtälje. Vi vill gärna bidra i tanken kring att barnen och ungdomarna skriver eller får möjlighet att skriva och framföra poesi. Poesiformen haiku är minimalistiskt, men annat är förstås också möjligt. 


Om kommunen (t ex biblioteket), skolan, lokala organisationer och/eller kyrkan ordnar aktiviteter med poesiskrivande för ungdomarna kan vi erbjuda en plats som scen för läsning, för den som vill. 


Syfte; uppmuntra ungdomar att upptäcka poesin genom det egna skrivandet och att uppträda inför publik

Målgrupp; den som vill skriva poesi, fokus ungdomar

När; skrivande januari-maj 2022

När; läsning 19-21 maj 2022 

Var; Kulturtorget – Lilla torget i Norrtälje


Arrangemang; Norrtälje litteraturfestival 19-21 maj 2022 


Arrangör; 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje

Mångfald Tillsammans (ideell förening)


Sensus studieförbund Norrtälje



fredag 14 januari 2022

Jag har sett - Jan-Peter Lahall och Arne Johnsson


 Klicka på bilden för att komma till texten som finns i artikeln 
(vidare till annat inlägg i denna blogg, alltså).

Artikeln är införd i Miljömagasinet 14/1-22

Att skriva i onda tider : skriftställning 2005-2021 - Jan Guillou


Under mer än 30 år har 
Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou varit Sveriges mest läste, kanske också mest kontroversielle, kolumnist.

Hans texter i Aftonbladet har handlat om allt från föreställningen att de fattiga får det bättre om man sänker skatterna för de rika, till hot och hat mot framför allt kvinnliga skribenter, om tilltron till hårdare straff och utbyggda fängelser och till och med om vargfrågan. Men allra mest om terroristlagstiftningen och frågan om likhet inför lagen.

Under senare år har texterna förskjutits mot den växande högerextremismen som det största hotet mot Sveriges demokrati sedan andra världskriget.

Det har gått 16 år sedan han samlade sina kolumner i en volym. Det har blivit hög tid på nytt.


Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou är onekligen en produktiv författare. Han har ord om mycket, vilket naturligtvis gör honom utsatt för kritik i ett samhälle som gärna kritiserar. Det öppna och demokratiska samhället, och människorna däri, ska ju tolerera kritik, men hur man orkar är en gåta. Jan Guillou förfaller dock inte dra sig tillbaka i någon form, vilket är glädjande. 

Att skriva i onda tider innehåller krönikor över tid (2005-2021) Det innebär berättelser om vår tid, om vad som hänt och hur han - och andra - sett på saken. Krönikor över tid är därmed en tidsberättelse, att läsas med glädje, känslor och med en möjlighet att skapa nya minnesbilder. 

När jag betraktar Jan Guillous bibliografi kan jag inte mer än häpna. Produktiv är verkligen ordet. Romansviten om Det stora århundradet är fortfarande en uppskattad serie. Jag ser till att ha den uppdaterad i pockethyllan. Han har nu avslutat serien. Därmed inte sagt att han har slutat skriva. Nej, för det kommer nytt alldeles strax igen. Ja, han är en uppskattad skribent. Misströsta icke, säger bokhandlerskan. Vilken dag som helst - i närtid - har vi nästa bok här; Den som dödade helvetets änglar.  


#JanGuillou  #attskrivaiondatider  #piratförlaget  #roslagensbokhandel  #norrtälje #välkommentillnorrtälje  #välkommentillbokhandeln  #skattkammare  #kulturtorget 




Bibliografi enligt https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Guillou

Romaner om Carl Hamilton

Fristående fortsättning

Romaner om Arn Magnusson


Fristående fortsättning

Romaner om polisintendent Eva Johnsén-Tanguy


Romansviten Det stora århundradet

Övriga romaner

Andra böcker



#JanGuillou  #attskrivaiondatider  #piratförlaget  #roslagensbokhandel  #skattkammare  #kulturtorget  

torsdag 13 januari 2022

Christer Hermansson - Kontorschefen och cellisten – prosatexter om arbete, chefskap och liv

 

Jag upptäcker Christer Hermansson genom en kund. Han talar varmt och länge, som om de haft en lång relation. När jag dyker in i information om författaren upptäcker jag att han har skrivit rätt mycket. Det dyker hela tiden upp nya författare att förkovra sig om. Det är verkligen fint! 

Hermanssons senaste alster - Kontorschefen och cellisten - läggs nu på nattduksbordet. Dolda gudar kommer först på läslistan, men dessförinnan ska jag läsa klart Debutant, om Ryssland, staten och mänskligheten. Kontorschefen och cellisten är liten och tunn, så den kanske t o m får plats emellan. Det tål att tänkas på.  Jag känner lust och längtan för läsningen. Vi dödar Stella ligger också högt på listan. Prioritet, god läsning. 

Kontorschefen och cellisten – prosatexter om arbete, chefskap och liv, är en bok som bygger på Christer Hermanssons erfarenheter som bibliotekschef, museichef, kultur- och kontorschef i Strängnäs kommun, där han varit verksam sedan 2006. 

Jag vill alltid prioritera den godaste läsningen, men ibland är det så mycket så det inte hinns. Det här ska i varje fall hinnas. 

Vad läser du, just nu? 

A..


#ChristerHermansson  #kontorschefenochcellisten  #Tromboneförlag  #Roslagensbokhandel  #Doldagudar  #vidödarstella  #debutant   #skattkammare  #kulturtorget 


Bibliografi Christer Hermansson enligt wikipedia;   https://sv.wikipedia.org/wiki/Christer_Hermansson
  • 1990 – Inklination
  • 1992 – Galleri
  • 1994 – Cilliman
  • 1999 – Världen är bara prat
  • 2001 – Ich bin ein Bibliothekar!
  • 2003 – Jag önskar att jag vore lika vacker som Sebastian tror att han är
  • 2006 – Pappa Luigi betraktade mina smala handleder
  • 2008 – Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?
  • 2010 – Kulturchefen
  • 2011 – Det är jag som är chefen!
  • 2012 – Kontorsmannen
  • 2014 – Förälskelsebok
  • 2014 – Jag, Bruce och Preben
  • 2015 – Det är väl inget jävla bibliotek heller!
  • 2017 – Avanti! - en roman om New Public Management
  • 2018 – Cilliman i Florens
  • 2020 - Två slipsar - en kontorsroman
  • 2021 - Kontorschefen och cellisten - prosatexter om arbete, chefskap och liv.


onsdag 12 januari 2022

Du gör mig glad, Eva.

Du gör mig glad, Eva. 

Utan dig, Eva på SPES Norrtälje, skulle det inte varit möjligt att ha de viktiga samtalen om psykisk ohälsa och suicid prevention. Det är samtal för människor som talar om suicid och psykisk ohälsa, människor som sörjer och söker lindring. Vi gör det i bokhandeln för att det är en bra plats och för att frågan - människan i sorg - är viktig. Det är sånt vi gör, för att det är viktigt, för att det behövs. 


Utan din kunskap och samtalsengagemang, Eva, skulle vi missa denna möjlighet. Utan din glöd, vilja och insikt skulle det inte vara möjligt. Det är resultatet av händelser som krokar i varandra, som spelar roll och som har gjort skillnad. Det är intressant att se hur vi påverkar varandra och vad det kan leda till. Jag bugar och tackar mycket stort för ditt engagemang.


Samtalet leder till utveckling. Det är livsfördjupande att delta i samtalsgruppen, att se modet. Någon vågar tala i gruppen, berättar om saker som plågar livet. Genom att berätta, tala, ger man sig själv ett nytt perspektiv. När de tar upp en fråga i ljuset och bemöts med omsorg kan samtalet leda framåt, tas vidare och vidare. Din berättelse har bäring hos andra, även om den inte är lika hos övriga. Tankespåren hjälper fler när vi talar om dem tillsammans. Det är fint att se hur det bär. 


Initiativet skapar ny kunskap om psykisk ohälsa och oro för andra - för alla som deltar. Det ger människor tillgång till viktiga samtal och ger möjlighet till samtal på en ny plats. En ny plats som inte är sjukvård, men framåtsyftande och en tanke om egenvård. Vi lyssnar, hittar nya vägar för det egna måendet eller förändringstanke. Det här samtalet kräver ingen kötid, remiss eller särskild landstingsvård. Vi ersätter inte sådan vård, det är inte samma typ av samtal. Oro för psykiskt ohälsa eller suicid skadar livet. 


Det behöver talas om. Så då gör vi det. Med den som behöver och vill. I en liten grupp. 


Du gör mig glad, Eva. 


Tack, Eva. Låt oss fortsätta med dessa samtal. Låt oss fördjupa. Låt oss dela tankar och lära av varandra. Tack. 


Tack, Sensus studieförbund

Tack, SPES Norrtälje

Tack, Roslagens Sparbanks stiftelser


A..




#sensusnorrtälje #spesnorrtälje #roslagenssparbanksstiftelser 

#närproduceradbank #vimåsteprataompsykiskohälsa 

#spesstockholm 

#suicideprevention 

#psykiskohälsa  #duärinteensam #medmänskligasamtal

#samtalgörskillnad 

#roslagensbokhandel #norrtälje 

#godasamtalärlivsförändrande  #Spes_riksförbund

#detsomsägsirummetstannarirummet 

måndag 10 januari 2022

En kvinnas frigörelse - Édouard Louis


”Under en stor del av sitt vuxna liv levde min mor i fattigdom och misär, kuvad och ibland rentav förnedrad av maskulint våld. Hennes tillvaro framstod som för alltid begränsad av klassförtryck och av kvinnoförtryck. Men så en dag, vid fyrtiofem års ålder, gjorde hon uppror mot det livet, flydde och började bit för bit skapa sig en frihet. Den här boken är berättelsen om hennes förvandling.”

Édouard Louis, en av de mest nyskapande och hyllade författarna i Frankrike idag, tecknar i "En kvinnas frigörelse" ett ömsint, inkännande porträtt av sin mor, av hennes vilja och förmåga att slå sig fri – och hans eget såriga förhållande till henne. En gripande berättelse om uppbrott och försoning.


En kvinnas frigörelse - Édouard Louis

Ja, det handlar kanske lika mycket om honom, sonen, som om henne, modern. Det handlar om förklaringar, samvete och vad som leder till vad. Det är förstås aldrig ett barns fel när saker slår fel, men kanske blir barnet också vuxet vad tiden lider. Det kan läka sår, även hos en förälder, kanske förutsatt att man talar om dem. Kanske är hela närkretsen ansvarig för hur en familj,  föräldrar och barn blir och sluter sig samman? Jag vet inte vad som går att göra åt en bedrövlig situation, där alkohol, förödmjukelser, våld, fattigdom och social misär påverkar livet. Berättelsen är kort, men den känns i kropp och själ. 

Men, hur ska man kunna tala om misären när man inte får tala om saken? Matpaket, fattigdom, våld i hemmet, ohälsa och homosexualitet är exempel på onämnbara ting. Hur ska man då kunna stå upp för sig själv när man inte har de basala värdena tryggade? 

  • Hur som helst var vi aldrig fina nog...
Att tillhöra en socialgrupp och inte tillåtas röra sig i en annan präglar livet. Det är igen det där med värde, att vi alla är lika mycket värda, men inte kan ta oss någonstans, inte lyckas åstadkomma värdiga liv utan sorg, slag och alkohol. 

Hans mamma ber att få städa hos honom mot betalning. Det sätter igång tankar hos honom, vad eller vilka de privilegierade och hur de står i förhållande till de som inte är det. Är han en sådan, privilegierad, när hon ber om hans hjälp? Vad gör det med honom? 

Så småningom lyckas hon ta sig ur sin misär, sin fattigdom och våldet. Hon tar sig ur, lyckas lyfta sig på samhällsstegen och skapa ett bättre liv. Han försöker förstå hur livet ser ut, har sett ut och hur de kan hitta tillsammans igen. 

Är texten ett förlåt, mor, nu ser jag dig? Nu ser jag och förstår vad som hände, säger kanske det vuxne barnet när han skriver den här berättelsen, Kanske var det samma sak han försökte göra när han skrev om sin far? 

Ja, fattigdom och våld är verkligen misär. 

Låt oss tala om alla människors lika värde. Värdefullhet. Värderande. Rättigheter. Och rätt till ett värdigt liv. 

A..




Miljömagasinet 19 augusti 2022 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...