Vi talte om Johan Mathias Sommarströms bok igen.

 

Vi talte om Johan Mathias Sommarströms bok igen. Det var där vi mötte mörkret är en viktig bok, en skönlitterär berättelse om hur det är att leva i krig. Jag tänker att vi aldrig kan föreställa oss hur det är. Den här boken känns viktig. Det känns också oerhört viktigt att fortsätta samtalet om fred. 

Någon säger: olyckan staplas på varandra, det blir kletigt. Ja, boken handlar om livet i kriget, på riktigt. Det som gränsar till döden, en sekund senare är allt förbi. Helvetet fortsätter nästa stund, fler bomber, prickskyttar, drönare styrda från håll, anfall och en ny flykt. Sommarström beskriver, berättar från de drabbades perspektiv där helvetet pågår, både inombords och de facto genom regn av bomber. 

Det minsta vi kan göra är att läsa, ställa oss upp och protestera, fortsätta prata om det som händer i världens katastrofer. Inte glömma eller låtsas som att det inte är vår sak. Vi är en del av världen, den är vår sak. 

I Gaza finns inga internationella journalister, det finns död och förödelse utan hejd. Det är en konsekvens av frånvaron av internationella ögon. Död, där män, kvinnor och barn, äldre och yngre, människor i alla åldrar - civila - offras som om de inte är värda något alls. Förödelse, där förstörelsen är så omfattande att det är omöjligt att leva och bo där. Ändå ska människor leva och bo där. 

Jag har inte varit i Gaza. Jag har besökt Israel och Västbanken, lyssnat till människors längtan och mött människor som vill leva sina liv i trygghet och fred. Liv, med mat, vatten, tak över huvudet, en trygg bostad, vänner, jordbruk, olivträd, vandringar, möjligheter till studier, förkovran och arbete. Jag kan inte föreställa mig hur det är att leva varje dag i krig, förtryck och rädsla, där dagens mål är överlevnad. Inte bara en dag, kriget fortsätter, intensifieras och det finns inget skydd. Det finns inte heller en fredssträvan från de stridande parterna. Vare sig Israel eller Hamas har nått sina respektive mål, att förinta den andre. Mitt emellan sitter de civila, de som straffas för att de är födda och lever där. 

Det var där vi mötte mörkret är en mycket stark bok, en bok att läsa och prata om. Igen och igen. Den rör människor, deras liv. Sådana som du och jag.

Det hade lika gärna kunnat vara du och jag. Vem hade kommit till vår hjälp då?

A..