Män och kvinnor. Lena Andersson.

Män och kvinnor. Lena Andersson. 

Jag läser Lena Anderssons nya bok. Jag gläds åt hennes text, tankespår och romanen i sin helhet. Den är vävd i vackra stycken, inte helt bekväma, väl reflekterbara och med högst mänskliga karaktärer, både män och kvinnor. Den rymmer känslor, vrede och uppbrott, helt enkelt brottstycken ur människors liv. 

Peter, Douglas och Paul är män med väldigt olika egenskaper. Lotta, Josefin och Ester likaså. De har alla olika bevekelsegrunder för livet och relationerna, de tar sig an, lägger ner, ignorerar, bär sin stolthet, förlorar och vinner. 

Lena Andersson för resonemang och samtal om hur man är, eller inte, hur skolan är, eller inte, vad man kan, eller inte. Och vad man gör, eller inte. Stolthet, att inte bli trampad på och att respektera varandra i en relation är den utgångspunkt vi alla lever i. Hur lyckas vi med det? Ja, väldigt olika, för att vi alla lägger nivån och vikten på olika sätt. Det jag ser som viktigt, ser du som fjomsigt, och vice versa. 

Jag bugar och tackar för läsningen. Jag uppskattar språket, fördjupningen av karaktärerna, det någon ser och inte den andre, stoltheten, insikten, olikheterna, kopplingarna mellan människorna och den sammanhållna berättelsen. Jag tackar Lena Andersson för en fin läsupplevelse. Nu väntar samtal om denna, vad tiden lider. Det ser jag fram emot. 

A..