Love - en roman om Greta Garbo - Kerstin Gezelius & Alexander Onofri

Love - en roman om Greta Garbo.
Kerstin Gezelius och Alexander Onofri
Polaris förlag

Det här är en roman, nästan som ett filmmanus, om den fantastiska Greta Garbo.

Hon är en unik skådespelerska, men livet är förstås inte helt lätt för en sådan person. Vi har ju alltid hört talas om henne, trots att hon tillhör en tidigare generation. Det är inte våra filmer, här och nu, som hon syns i. Hon är en historisk ikon, något gåtfullt.

Berättelsen är en roman, inte en biografi. I romanens form kan man måla lite mer. Man kan berätta om känslor, fantisera om kläder, uppskatta reaktioner, med mera. Jag tänker att det är en färglagd biografi där man, som författare, gör sitt yttersta för att hålla sig till sanningen utan att ha kravet på sig att allt måste vara exakt sant. Romanens form är fiktion. När man skriver om en offentlig person, någon som "vi alla känner" vill det sig att man håller sig till sanningen så långt det är möjligt. Förstås.

Men, hur är det att skriva en roman om en person som Garbo? Vill vi att allt ska vara sant eller kan vi förlika oss med att delar också är fabricerade? Ja, det här är en roman, inte en biografi.

Love är skriven av två manusförfattare. Den kanske kan bli film. Den har väldigt många repliker som berättar historien. Själv föredrar jag berättelser utan fullt så många repliker, men jag tycker ändå mycket om Love. Jag är nöjd med den sannolika mängden sanning, som jag kan tro finns i berättelsen. Det stör mig inte alls att veta att författarna inte alltid kan ha vetat exakt vad hon tyckt, känt och sagt. Det är tillräckligt trovärdigt för att skapa god läsning om en historisk person som har spelat roll för många.

Love - romanen om Greta Garbo - är intressant för att den handlar om Greta Garbo. Just den här berättelsen hade inte blivit läst av mig om den rört någon annan eller beskrivit någon, vem som helst. Den berör mig, just för att det ger mig en bild av Greta Garbo och hennes tidiga år i Hollywood. Den rör sig över en relativt kort tidsperiod, så det finns mer att forska kring om denna fantastiska skådespelerska. Här får vi möta de människor som finns runt omkring henne, vi får möta hennes känslor, hennes relationer och reaktioner och de hon särskilt tycker om.

Vi kan tänka att personerna omkring henne, de som finns beskrivna i boken, är i huvudsak verkliga personer och att de är beskrivna så sanningsenligt som det är möjligt. Vill vi veta mer exakt vilka de är, är det möjligt att finna dem med en smula egen forskning, annars får vi nöja oss med berättelsen och att eller hur just dessa människor påverkade Garbos färd denna tidiga tid av hennes karriär.

Vi talar om vad som är tillåtet att skriva eller inte, hur man får måla bilden av en känd person. Någon tycker att hon blir för mycket utlämnad när vi läser om hennes nära relationer och hennes kärleksliv. Någon gläds istället för just detta, för att hon har goda relationer med män och kvinnor som spelar roll för henne. Hon omfamnar livet, även om hon också sörjer. Flera personer i samtalet uppfattar att berättelsen skildrar hennes relationer med omsorg, inte med ett olämpligt utlämnande. Hon har relationer som spelar roll - stor roll, för henne. Allt detta ger oss en bild av henne, kanske är den ny, eller kanske bekräftar den vad vi tänkte tidigare, ja, den ser förstås olika ut för dig och för mig. Vi ser alltid olika på saken.

Greta Garbo var ung när hon kom till USA. Hon formades av tiden, av människorna runt omkring sig, av platsen och av de som försökte kapitalisera på henne. Hon hade "skinn på näsan" och god integritet. Vad hade det blivit annars, kan man undra. Det fanns mycket fester, alkohol och liknande i de kretsar hon nu fanns i, men hon ser inte ut att ha fastnat i drogernas grepp. Hon rökte som bara den, ja, det framgår med all tydlighet i boken, men inte andra droger eller mer än så.

Jag får en känsla för varför hon inte vill möta pressen, vad det är som gör att hon därmed blir en smula hemlig. Hon vill kanske inte tala med människor - framförallt journalisterna - som fyller ut tomrummen i berättelserna med sina egna ord, de som hittar på och tolkar det som inte sägs. Man kan förstås att skrivandet om det privataste, det som man inte ens visste själv, är plågsamt och påfrestande. Sanningen är något väldigt svårt, eftersom den ser så olika ut i varje persons ögon. Man kan förstås tycka att huvudpersonen äger sanningen om sig själv, även om många journalister inte verkar se det så.

Om inte författare målat och hittat på, skulle många berättelser - film och böcker - inte ha funnits. Det vore att göra jorden och hela livet mindre färgrikt.

Det är fint med historiska romaner som berättar om en händelse, människor, situationer i den enklare formen. Romaner är lättare än biografier och historieböcker, som blir mer kompakt kunskap. Romanen ger oss ändå ny kunskap och en ny möjlighet till samtal och reflektioner.  Love är lättläst och vacker.

Nu ger romanen, och det nyväckta intresset, oss en känsla att vi vill se henne på film. Vi vill veta mer om Greta Garbo och vi vill se några av de filmer hon skådespelat i.

Historiska romaner är fantastiska. De lär mig mer.

Love -  romanen om Greta Garbo - rekommenderas.

A..