Modersmjölken - Nora Ikstena

Nora Ikstena skriver om Lettland. 

Vad vet vi om hur det var eller är att leva där? Då och nu? Hur tänker vi om Lettland? Är det som Litauen och Estland? Är länderna lika i sin historia? 

Hon är själv född 1969, som en av karaktärerna i boken. Hon lär veta hur det känns att bo och leva, utvecklas i Lettland.

Hon skriver om tiden, frånvaron av friheten, kontrollen och övervakningen. Hon skriver om mormor, mor och dotter. De som har levt i olika tidsåldrar och olika system - från frihet till förtryck. Det finns människor som kan anpassa sig till systemet, leva i det eller låtsas leva i det, som lär sig vad man får eller inte. Andra klarar inte det, går under istället. Sakta, sakta, men i riktning mot sorgen. Vilka egenskaper är vi utrustade med, de som gör att vi kan eller inte, förmår se en annan bild och ta fram det goda i alltet? Kan vi ändra det över tid eller är vi statiska? Hur får vi syn på våra egna egenskaper och hur gör vi för att ändra det negativa, det som drar oss till sorgen istället för glädjen?

Hon skriver om familjen, hur de och samhället påverkar varandra; ser, känner och längtar efter förståelse, kärlek och att bli sedda. Det är för dem som för oss alla, oavsett start i livet, känsla eller personliga egenskaper. Vi vill förstå och förstås, men motverkar genom livets omständigheter och känslan kring rätt och fel. Vad kan vi? Vad får vi? Ja, hur förstår vi andra? Hur förstås vi av andra? 

Jaget i berättelsen är mor och dotter. Ibland vet jag inte vem som är mor eller dotter, kanske för att hon är just det - både mor och dotter. Snart förstår jag ändå vem som talar, det blir förstås mer trovärdigt när vi hör var och en. Jag-formen gör ju att det kommer direkt ifrån källan, inte ifrån någon annan som ska omvandla tanken.

Diktaturen fostrar människor i rädsla. Angiveriets regler fängslar tanken, skapar oro i själen. Vad får vi säga och göra, vad får eller ska vi tro på? Poesi och religion är viktigt för många - hur är det i en diktatur, när vi inte får tänka i de banorna? När bara något specifikt är tillåtet. Jag funderar kring hur det präglar oss som människor. Vad skulle det göra med mig? Vad gör det med den här familjen - mormor, mor och dotter? Hur präglar det deras liv?

Språket är vackert, passande för berättelsen. Formuleringarna och tankarna vänder över sidorna, för mig sakta framåt. Jag sörjer och njuter, strävar sakta vidare i min läsning. Jag njuter texten även om den också gör ont. Jag tänker kring vårt eget lands frihet - hur rädda vi ska vara om friheten, omsorgen, glädjen i yttrandefriheten och öppenheten. Var och en anpassar sig till de omständigheter som finns där vi är, vi gör vårt yttersta för överleva på det sätt vi ändå tror är bäst. Vad är egentligen bäst? Bäst för oss och våra nära eller kanske bäst för landet? Hur präglar det oss? Beror det på vilka människor vi är, i våra hjärtan och själar? 

Att vara mormor, mor och dotter för med sig förpliktelser. Vi förväntar oss, vill vara tillräckliga, förmå - men förstås är vi bara människor. Vi kan inte mer än vi kan och det är inte säkert att den andra parten förstår. Kanske förstår vi inte själva heller. Vem ansvarar för vem och hur sitter vi ihop? Är det av plikt eller kärlek? Hur uppkommer den; plikten och kärleken? Hur älskar du din mor och din dotter? Vad får eller vad ska en mor göra för sin dotter? Och tvärtom.

Flera bokcirkeldeltagare har kommit in i butiken och berättade om sin läsupplevesle. En person var glad, men också ledsen. Ledsen för att boken tog slut. Glad för tankarna, skavet, upplevelsen och den fina texten. Hon vill gärna läsa mer av Nora Ikstena. Det vill jag också. En annan funderade över moderskapet. En tredje över diktaturen, föräldraskapet och hur vi påverkas av samhället. Vems minne och vems fostran är starkast? En fjärde talade om det viktiga i att reflektera, vilket vi verkligen kan göra över Modersmjölken. Vad står just Modersmjölken - bokens titel - för? Bara det, mjölken, är ett ämne för samtal där frihet och tvång, konventioner och avståndstagande, äckel och lust står som motpoler. Nu ser vi mycket stort fram emot ett fortsatt samtal om den här boken - här finns många frågor att vända på.

Ja, om denna vackra men också tunga roman ska vi tala i en cirkel inom kort. Tala, tänka, reflektera, vända och njuta. Vill du vara med i någon av våra bokcirklar, så pågår dessa löpande och året runt, så är du välkommen att höra av dig till bokhandeln. Vi hittar gärna en plats till just dig. 

Anette Grinde

bokhandlerskan

Expressen.

#modersmjölken #noraikstena #bokförlagettranan 
#roslagensbokhandel #enriktigbokhandel #handlalokalt 
#norrtälje  #välkommentillbokhandeln 
#sensusnorrtälje #bokvalsbordet #bokcirkeln