En sekund är jag evig - av Maria Gustavsdotter - Historiska Media

En sekund är jag evig 
Maria Gustavsdotter 
Historiska media
2018

Jag läser om ett 1700-talets Sverige, med Karl XII och den tidens förhållningssätt till ägandeskap av kvinnor. Ägande. Styvfadern äger henne och hon har inget att säga till om. Jag läser om förstånd eller oförstånd, om alkohol, om skvaller, om våld och om våld. Knytnävar och makt hör onekligen ihop. Rädslan fostrar kvinnorna när männen slår. Gör dem fogliga. Tvingar in dem i ett litet, litet hörn av huset. Får henne att huka och göra det hon blir tillsagd.

Jag tänker på hur historien upprepar sig för nästa kvinna som står på tur. Hur våldet går vidare till nästa - och hur lätt det kan fostras till att både tillåtas och verkställas också av den står bredvid och tittar på. För vem törs säga ifrån när det också kan drabba denne?

Jag tänker på mod och sorg, hur stark man måste vara för att överleva ibland. Och hur sorgligt det är när man måste offra något eller någon på vägen. Men, visst är det så, att man måste offra något för att åstadkomma något annat. Annat, som man inte ens vet om det är bättre. Vare sig för sig själv eller för andra.

Det handlar om Annikas mor och om mor Gunhild, som är Annikas granne i deras tidiga 1700-tal. Det handlar om Annika och Jens. Brodern Jens som behövde hennes omsorg, för att han inte klarade det själv. Ja, och Annika och Anders. Och om hennes styvfar som påminner att hon inte är av hans kött och blod, men att han äger henne. Att han därför kan göra vad han vill med henne. Och att det är tydligt att det är hans avsikt. Gustavsdotter väver in fasan, omsorgen, våldet, kärleken, hjälpen och insikten om vad hon måste göra.  Vi ser miljön, leran, rädslan och styrkan. Vi ser den, känner den.

Det handlar också om 2000-talet. Det handlar om Birgitta och hennes mamma Ingegärd och pappa Wilhelm. Och Anders. Brodern Anders. Och maken Gunnar. Gustavsdotter väver in avundsjukan och olikheterna mellan syskonen, svårigheterna att konstruktivt tala med varandra och hur det är att ta hand om mammas lägenhet efter hennes död. Hur det är att kämpa sig igenom nattlinnen, trosor och annat - där man ska välja vad som ska slängas och vad som ändå kan fortsätta att nyttjas. Och om att förstå och förlika sig med vad föräldrarna har gjort. Både mot henne och mot andra. Det där ältandet utan nytta känns igen. Det vore ju rätt smart att kunna låta bli, eller hur? Rotandet bland prylarna känns som en absurditet och jag hoppas att mina barn ska slippa sådant. Det lär de förstås inte göra, så jag tänker igen att jag måste börja dö-städa ordentligt. Snart och genast, så att de slipper mängder av gammalt skräp.

Det handlar förstås också om våra olika personligheter - om de som klarar problemen och de som inte klarar dem. De som rymmer in i annat, ser andra värden och gömmer eller förtränger det som andra måste se. Vi är olika. Det tär ibland. Tillför ibland. Skapar konflikter ibland. Men, ja, det är sådana vi är. Men, tänk att det ska behöva vara så svårt att riktigt förstå varandra.

En sekund är jag evig - av Maria Gustavsdotter - är en fin och läsvärd bok. Den bär med sig ett stycke historia - 1700-tal och hur det kunde te sig att vara kvinna i denna tid - med koppling till idag. Som ofta i berättelsernas värld går vi mellan då och nu. Vandrar från då till nu och tillbaka, ser hur förhållanden har förändrats över tid.

Det är intressant att se hur olika våra författare skriver. Karin Smirnoff (Jag for ner till bror) skriver si, Sara Stridsberg (Kärlekens Antarktis) skriver så och Elisabet Nemert (Blå längtan) skriver på ytterligare ett annat sätt. Ja, och Maria Gustavsdotter skriver på sitt sätt. Alla dessa är högst läsvärda författare som valts i våra cirklar och som vi därför för samtal tillsammans om. Det gillas, ja, det gillas - både läsning och samtal gillas.

Birgitta klarar sig väl. Hon förhåller sig. Utvecklar och utvecklas. Och fortsätter sitt liv i en något annan ton. Annika gör likaså. Hon är fylld av nya erfarenheter och fortsätter sitt liv med dessa i sitt bagage.

Tack, Maria Gustavsdotter. Tack, Historiska media.

Bokhandlerskan gillar. Och rekommenderar.

A..

Följ oss gärna på facebook!

Denna 1700-talsberättelse infann sig alltså strax 
innan ryssarna kom till den svenska kusten 1719 

och brände och röjde i svenska byar. 

Så också i Norrtälje. 

Vårt hus, som bokhandeln bor i, är  byggt efter 

dessa rysshärjningar. Ryssladan - den östra delen 

av huset - sägs vara från 1700-talets första hälft. 

Ryssarna kom tillbaka - flera årtionden efter de 
våldsamma härjningarna, och sägs ska ha haft för 
avsikt att skydda oss mot danskarna. Några danskar 
syntes dock inte till och folket i bygden fick stå för mat

och husrum till de ryssar som bodde i Rysslandan. 

Hur många de var och hur länge de stannade, 

förtäljer inte historien.  

Vi samarbetar med Sensus studieförbund
i våra bokcirklar.