Språket är nyckeln till ett gott liv, säger vi. Vi säger det igen, vi har sagt det förr.
Modersmålet, språket vi känner med och kan hitta nyanserna i. Språket gör trygghet, identifierar oss och hjälper oss till att vara hela människor. Att kunna fler språk är fantastiskt, men vi behöver ändå ett språk att vara helt hemma i.
Vi har läst Asfaltblomman, om sverigefinnarna. Den är fantastisk och helt förskräcklig.
Vi har samtalat om den i flera grupper, i olika konstellationer. Ibland bara sverigefinnar, ibland blandat med folk som saknar finsk koppling och ibland blandat. Samtalen har blivit helt olika, inte jämförbara med varandra. Vi har ändå ofta talat om språk på olika sätt. Vad betyder språket och vårt hjärtas kultur, för hur våra liv blir?
Några föräldrar har velat glömma språket, inte föra det vidare. Andra tar fram det, för det vidare till barn och barnbarn. De tar med de nya generationerna tillbaka till landet, rent faktiskt, i ord och i handling. Det skapar olika reaktioner, olika tillhörighet inom familjen och till landet där var och en startade och till det de kom till. Språket, familjen, personliga egenskaper, kulturen i det lämnade landet och i det nya landet, uppväxten, med mera spelar roll för hur livet blev eller ska bli - och hur vi förhåller oss till vår historia.
Det finns inte ett resultat, det finns lika många som varje människa som är en sådan vi betraktar. Det är mycket som inverkar på hur vi blir som människor.
Jag är tacksam för alla dessa fantastiska möten.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar