Nathalie Sarraute (1900 - 1999) debuterade 1939 med Tropismer och anses vara en av de främsta företrädarna för Den nya romanen samt en av de viktigaste förnyarna av 1900-talets litteratur. 1964 tilldelades hon Prix international de littérature för boken De gyllene frukterna.
Lind & Co återintroducerar nu Sarrautes författarskap för svenska läsare genom att ge ut Innan bilden bleknat som en av de två första titlarna i en ny klassikerserie med kvinnliga författare.
Innan bilden bleknat (1983) innebar Sarrautes verkliga genombrott som författare och anses vara hennes mest lättillgängliga och känslomässigt öppna verk. Här skildrar hon sin barndom fram till tolv års ålder, då hon omväxlande bodde i Paris och Ryssland. Det är ingen klassisk självbiografi utan fragment och ögonblick, detaljer som visar på minnets kraft, berättat på en prosa som är rolig, sorglig och poetisk. Utan att ge avkall på sin lyriska stil fångar Sarraute atmosfären i Paris och Ryssland i början av 1900-talet vilket gör Innan bilden bleknat till en läsupplevelse både för romanälskaren och för den som uppskattar memoarer. (Ovanstående är förlagets beskrivning av boken)
Innan bilden bleknat är en självbiografiskt stillsamt reflekterande memoar. Hon väver sakta fram en fråga i taget, där hon betraktar, minns och betraktar igen. Hur känns det egentligen? Hon plockar detaljer, som t ex minnen av sagor, bilder i bilderböcker, faderns göranden och smaken av jordgubbssylt. Det är förundrande vad vi minns, lägger tankar på i livet och hur barndomen påverkar oss i vuxenlivet. För några bra, för andra med plåga.
Innan bilden bleknat är inte helt lättläst, men det är ju inte heller nödvändigt. Lite motstånd kan göra mig gott. För mig kräver läsningen långsamhet och eftertanke, den här boken tillåter inte att jag hastar.
Hon skriver om en vacker docka i ett skyltfönster. Hon är uppslukad av bilden, ser inget annat än vackert. Den saknar brister. Hon jämför den med sin mor, som också är vacker men med brister. Hon säger det till modern, som blir stött. Vad händer då hos barnet?
Hon resonerar vidare om barnets tankar om moderns orättvisa mot tjänstefolket. Hur de får sämre köttbitar. Hon har alltid velat prata om allt med modern, men nu vill hon inte. Var går gränsen hos ett barn när hon uppfattar brister hos sina föräldrar som tidigare hade en status av perfektion. Sker det vid en viss ålder eller är det mer en fråga om barnets personlighet?
Barnet, Nathalie, åker till sin far i Paris. Jag undrar om hon förstår varför. Styvmodern säger: "Det är inte ditt hem…" Vad gör det med barnet? Vad gör det med tillhörigheten, minnet och livet? Vem kan hon prata med om sin situation när pappan och mamman inte vill eller kan? Hur påverkar det hennes liv?
Lärarinnan räknar rätt och fel och utifrån det sätta betyg. Antal rätt och antal fel. Det är rättvisa. "Jag är inte annat än det jag skrivit." Nathalie uppskattar uppenbart skolan. Hon har sina ämnen, är duktig på dem men kanske inte på de ämnen som inte är hennes. Ja, så är det ju alltid. Det man inte kan eller gillar blir svårare, ibland oöverstigligt. Hon gillar skolan, prioriterar och går gärna dit. Det blir man (jag) glad åt.
"Så gör man inte", får barnet höra. Hon vågar inte fråga varför. Jag undrar hur många barn (och vuxna) som kränkts av sådana ord, som inte förstått varför utan bara fått en kränkande tillrättavisning. Det är ju rätt lätt att skada, utan att förstå att man gör det.
Hon skriver i reflekterande ton. Hon funderar kring sina minnen, som för att betrakta dem. Objektivt. Mamman, pappan och Vera är viktiga vuxna i hennes liv. De är, som många, många andra vuxna, usla på att se och ta hand om barnet, att se hur de vuxnas handlingar påverkar barnet.
Det är förundrade att det blir duktigt folk av så många barn, men också tragiskt med så många sår bakom människors yttre skal.
Varför är det så svårt att tala om saken?
A..
Du hälsas välkommen till din lokala bokhandel. Jag tar hem boken på nytt om den råkar ta slut i butiken.
Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.
#innanbildenbleknat #nathaliesarraute #memoar #klassiker #palmserien #lindco #carlgustafbjurström #ryssland #frankrike
#kvinnligaklassiker
#bokvalsbordet #bokcirkeln
#roslagensbokhandel #kulturtorget #platsendärsamtalförs
#norrtälje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar