Folk som sår i snö. Tina Harnesk.
Ingen ska komma och berätta för Máriddja när hon ska dö och ingen kan dra ur 85-åringen sanningen om cancerdiagnosen hon fått.
Särskilt maken Biera måste hållas ovetande. Den enda hon kan anförtro sig åt är Siri, en växeltelefonist i den nya telefonapparatmaskinen som gubben skaffat bakom hennes rygg.
Kajs mamma är död utan att ha yppat sin hemlighet. Kan Norrbotten ge Kaj en plats att slå rot och kommer Mimmi våga be honom om det hon längtar efter mer än allt? För sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn för då kan allt gå förlorat.
Det börjar med andra ord bli hög tid att tjuvskjuta en älg. Och tända på en lada.
Tina Harnesk (född 1984) arbetar till vardags som biblioteksassistent och bor på ett berg utanför Arvidsjaur med sin man och barn. Hon är uppvuxen i Jokkmokk. Folk som sår i snö är hennes debut.
Språket är vackert. Annorlunda och vackert. Det är norrländskt, lite slangigt eller kanske snarare dialektalt och lite samiskt. Det får mig att känna värme och glädje. Berättelsen handlar om Máriddja och Biera, och om Kaj och Mimmi. Två olika par som har utkämpat olika strider och drabbats olika av lycka och händelser genom livet. Det är fyra personligheter att lära sig, att begrunda och förstå. Hur är de tillsammans, hur påverkar de varandra och hur påverkar arv, miljö och trakt deras liv? Norrland, samer, vad man får säga eller inte är ju ändå något särskilt, eller hur? Det är att förhålla sig till.
Hon berättar om tvångsförflyttningarna av samerna, om hur split slår sig ner mellan folken men att de ändå måste samsas. Man blir förbannad på den norska och svenska staten som ägnade sig åt sådant tidigt 1900-tal. Ja, kanske förstår de inte heller nu hur vi ska förhålla oss till olika folk och traditioner. Läs Herrarna satte oss hit och Stöld, två mycket bra berättelser om samer, liv och historia. Det är vår, Sveriges, gemensamma historia. Inte bara samernas. Det är vår allas. Tvångsförflyttningarna påverkade människor och djur stort, kanske påverkar det fortfarande?
Boken är skarp, allvarsam och ibland också rolig. Jag ömsom ler, ömsom drar djupa andetag och ömsom förfasas. Kulturkrockar, människor och liv bär svåra frågor, även om berättelsen egentligen bara beskriver livet som det är. Om nu livet någonsin kan klassas som bara. Det finns ju, som bekant, inga enkla liv. Det finns människor som (ibland) inte har lust att prata om sina plågor och vedermödor. Hantering av tystnad, sjukdom och förmåga att tala med sina närmaste, eller i varje fall någon som lyssnar, är avgörande för livets väl. Det någon vill eller inte, påverkar också en annan generation.
Berättelsen smyger sakta framåt, händelse läggs till händelse och liv läggs samman. Tystnad är ett otyg, även om man ibland inte vill berätta om sin sanning. Man tycker sig ha dina skäl. Vem kan förstå hur man har det eller haft det? Varför ska någon annan grotta i det? Vad tycker man själv är skam och sorg, och vad tycker andra? Vad spelar mest roll? Ja, ibland kan det vara livsfarligt, men ändå.
Vad är hemma? Vem är de mina? Vad är föräldrars tystnad och varför kan de inte förstå vikten av samtalet? Hur bär vi vår historia och våra personliga egenskaper?
Jag tänker igen kring hur viktig vår personliga historia är, hur det påverkar vilka vi är. Tillhörighet är A och O i livet, enormt viktigt. Att inte veta ens rötter ger stora svarta hål hos många, man vet inte hur man ska få sina föräldrar att berätta. De vill inte överföra dina sorger och trauman på barnen, men tystnad gör just det. Tystnad skapar sorg och nya trauman.
Jag ler. Jag gråter. Jag njuter. Jag svär. Jag tänker på onödigheterna i att inte kunna tala med varandra, hitta hem och hitta rätt. Jag tänker på hur det är att inte se att det finns andra alternativ. Det är inte för sent förrän det är för sent, men det är sorgligt att slösa bort sin tid. Och skapa onödig sorg för andra.
Folk som sår i snö är en fantastisk berättelse. Den drar starka känslor ur min själ.
Folk som sår i snö vill jag rekommendera många att läsa.
Läs, bara läs. Njut, bara njut!
A..
* Söndagsintervjun 23/10-22. Bland annat om tillhörighet och tystnad: https://sverigesradio.se/avsnitt/henrik-frenkel-fran-felaktig-alzheimers-till-obotlig-cancer-sondagsintervjun
#TinaHarnesk #folksomsårisnö #sapmi #bokfabriken #läsbaraläs #njutbaranjut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar