Bart Moeyaert är född 9 juni 1964 i Brygge i Belgien, är en belgisk barn- och ungdomsförfattare och poet. Han har gett ut ett femtiotal romaner, bilderböcker och poesisamlingar men även skrivit tv-manus och pjäser, jobbat som översättare och undervisat i kreativt skrivande. Han har skrivit i många olika genrer – även för vuxna – men huvuddelen av hans arbete är för unga läsare. Hans böcker finns översatta till flera språk och finns utgivna i mer än 20 länder. Han tilldelades ALMA-priset 2019 för sin goda barnboksutgivning.
Nu är han aktuell med Graz, en roman för vuxna som uppskattar att läsa om människor och nya platser.
" Hermann Eichler har tagit över sina föräldrars apotek i Graz. Där kan han komma med goda råd för vartendaste piller, rekommendera medicinering utifrån årstid och är omtyckt av sina kunder. Det är bara när det kommer till sitt eget liv han känner att han inte har full kontroll över händelserna. Och i sin relation till kvinnor är återhållen och blyg. Det är som att hans far auktoritet ännu tynger ner honom.
En dag inträffar sedan en olycka utanför Hermanns hus då en flicka blir liggandes bredvid sin cykel. Hermann hjälper dock inte men hittar hennes plånbok och inser då att flickan egentligen är en pojke. På natten börjar han genom snö och vind gå in mot det vintriga Graz för att återlämna plånboken. En vandring mot drastiska insikter och ett sexuellt uppvaknande som morgonen därpå får honom att inse vidden av sin ensamhet.
Med en fantastisk prosa lyckas Moeyaert subtilt fånga ett känsloliv som kommer till liv. En vacker hyllning till staden Graz som scen för Eichlers vandringar och insikter i denna omistliga kortroman om kärlek, saknad och ensamhet."
Graz är huvudstad i det österrikiska förbundslandet Steiermark. Staden ligger 140 km sydväst om Wien.
Graz ligger 363 meter över havet och har 320 587 invånare. Staden är Österrikes näst största stad. Graz har fyra universitet och fyra högskolor. Stadens historiska kärna och slottet Eggenberg är upptagna i Unescos världsarvslista, och 2003 var Graz europeisk kulturhuvudstad. Sedan 1786 är Graz stiftsstad i Graz-Seckaus stift.
Varför förlägger Bart Moeyaert handlingen till Graz, Österrike, när han själv bor i Belgien? Ja, han har uppenbart en koppling dit, har varit där för att skriva och ja, varför skulle han inte skriva om Graz, när han nu beskriver staden så fantastiskt fint.
"Det finns pojkar som köper rosor och krämbullar och apelsiner och ser ut som ovanligt söta flickor."
I Graz bor huvudkaraktären Hermann. Ja, han bor, arbetar och handlingen utspelar sig där. Berättelsen börjar med att en person ligger livlös, Hermann blir förhörd om händelsen utan att kunna meddela något, han vandrar stillsamt i närområdet och avslutar promenaden med att hitta den livlösa flickans plånbok. Detta blir starten på berättelsen.
Jag undrar vad han tänker när han betraktar innehållet i plånboken. Ett medlemskort avslöjar ett intresse men också flickans namn. Det visade sig vara en pojke. Hur påverkar det Hermann? Vad gömmer sig bakom människornas yttre?
"They seem just like other people" - Waugh.
Han äter middag med sin far, som lämnar över ansvaret till Hermann. Som inte förstår. De skiljs utanför, i snön som faller sakta. Eller hur är det? Är det nu, eller förr? Hur ser och förstår vi relationen till det som händer? Vad säger han egentligen, fadern? Hur förstår vi middagen?
"Lets have a look through the glasses" - Slater.
Men, visst var middagen med fadern bara en dröm, någon han tänker på. Härnäst tänker han ju på sin far som blev glömsk innan han dog. Jag undrar hur gammal han är i berättelsen? Vad som är nu och vad som har varit. Han är väl inte 28 år nu? Det var han ju när fadern var 60 år år och de åt den där middagen? Nu är ju fadern död, så hur många år har gått? Var i tid är vi nu? Vad minns han, hur har livet utvecklats? Var står han nu? Är fadern med honom, fast han är död? Kan han inte frigöra dig? Ja, det är en smula förvirrande, men det är ju bara jag som kan läsa fram berättelsen och se vad jag förstår. Någon annan kan egentligen inte göra det åt mig, eller hur? Ja, vi kan samtala om den och få en lite klarare bild utifrån vad andra förstått, men det är ändå jag som måste förstå det jag läser. Och det gör jag genom att läsa långsamt och läsa den en gång till när jag kommit till den sista sidan. (Boken är tunn och tål omläsning. Det ger nya bilder.)
Han utforskar pojkens plånbok. Det är som att han bli avundsjuk - eller kanske förundrad - på det som han hittar där. Biljetter, fotografiet och föreningskortet gör något med honom. Vad gör det med oss, när vi upptäcker hur andra har det, vad andra gör?
Moeyaerts språk är mjukt och lätt, utan tvära kanter. Han beskriver tankar, platser, rädslor och händelser allteftersom. Rädsla, den man ser och tänker på, är en medveten känsla som gör att man kan bearbeta den. Han är rädd, han skäms och han tänker. Han är en ensam man som sakta promenerar i sitt närområde innan det är dags att återvända hem. Han saknar uppfattningsförmåga för sin omgivning - säger han - men han är samtidigt väldigt uppmärksam. Han känner ljuden, människorna, knarret och platsen. Kanske är det bara det som plötsligt händer, som han inte kan erinra sig? Att det invanda sitter i honom, men det nya behöver tid att förankra sig.
Berättelsen, hans tankar och medvetenhet, är detaljrik. Jag kommer honom nära, som att jag sitter alldeles intill honom och kan betrakta hur han gör och tänker. För det gör han, tänker och gör.
Jag njuter av språket och lägger den åt sidan. Det finns en brist i boken - inser jag innan jag har läst klart det första kapitlet. Det här är njutning. Det här vill jag läsa. Den kommer att ta slut för fort. Den är alldeles för tunn. Jag fortsätter ändå. Njuter, ler, ja, jag kanske t o m skrattar till en aning.
Jag ser tydligt bilderna framför mig, jag vill besöka staden. Han beskriver husen, känslan, vinden och platserna. Det inte bara är, det också känns hur det är. Vintern känns. Jag ser snön dala sakta, känner halkan och kylan.
Budskapen är dubbla, eller kanske trippliga. Tanken, orden och kroppsspråket säger olika saker. Är det så vi gör? Vad är då sanningen, det vi vill eller det vi ger uttryck för? I Graz möter vi detta ofta, känslan, tanken, och orden tar fram mängder av nyanser när Bart Moeyaert långsamt tar vandringen genom tiden och händelserna framåt. Långsamt och eftertänksamt, som samtidigt beskriver ensamheten.
Jag funderar över översättningen och valet av ord. Ibland (sällan) stämmer det inte med de ord, den känsla jag tänker att författaren velat förmedla. Jag kan förstås ha fel, jag har ju inte läst originaltexten. För det mesta känns det rätt. Jag tänker också att översättare är magi, så otroligt många magiska texter vi annars skulle missa. Ja, som Graz, till exempel.
Jag undrar över hur hans liv är och ska bli. Vad ensamheten kommer att göra med honom. Ska det förbli så? Jag tänker kring hur Graz ser ut, om han är homosexuell eller hur Carla hittar in i hans värld. Jag tänker att jag vill besöka staden, restaurangen, apoteket, lyssna på klockorna och njuta de spår han vandrat i.
Tack, till Bart Moeyaert, för en lugn, lättläst, eftertänksam och njutbar berättelse.
Men, kanske har jag missat något i berättelsen? Kanske finns det mer att fånga på raderna som dansar över sidorna? Det är kort, koncist, men ändå med frågor kvar. Jag tror att jag vill läsa den en tredje gång.
Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
*** *** *** ***
- ALMA-priset 2020; Baek Heena - "Med utsökt känsla för material, miner och gestik iscensätter Baek Heena filmiska bilderböcker berättelser om barns ensamhet, möten och gemenskap. I hennes suggestivt uppbyggda miniatyrvärldar blandas molnbullar och sorbetmånar, djur, badféer och människor. Dörren till det vidunderliga står alltid öppen. Det är sinnligt, skarpt och svindlande."
- ALMA-priset 2019; Bart Moeyaert är en belgisk författare, född 1964 och bosatt i Antwerpen. Han debuterade som 19-åring och har sedan dess genererat drygt 50 titlar - allt från bilderböcker och ungdomsböcker till poesi, dramatik, sångtexter, TV-manus och essäer. Hans böcker finns översatta till mer än 15 språk.
- ALMA-priset 2018; Jacqueline Woodson - Brun flicka drömmer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar