Tacksam.
Idag har vi HLR-utbildat oss. Att utbilda sig i hjärt- och lungräddning har länge känts viktigt. Vi har hört om flera händelser på sistone där de inblandade inte velat vara utan sin hjärtkompressionskunskap. Det har känts nödvändigt att uppdatera min egen kunskap. Jag har länge sökt efter kurser i närheten, utan att lyckas hitta rätt. Till slut ordnade jag själv, som man ju gör när andra inte gör åt en.
En utmärkt instruktör (inkommen från Stockholm släpandes på stora väskor), övningsdockor, övningshjärtstartare, en bra lokal i Norrtälje och andra intresserade samlades och lyssnade, lärde sig nya riktlinjer, övade och delade erfarenheter.
Kursen var utmärkt. Deltagarna likaså. Jag är innerligt tacksam för att det kunde arrangeras och att det blev riktigt bra. Jag tror att alla medverkande tänkte på det som bra, jag hoppas det.
Jag hoppas också att just de här människorna eller andra som övar hjärtkompression och kedjan runt detta är i närheten om något händer, även om man hoppas att inget händer. Jag hoppas att jag inte behöver använda kunskapen, men avser öva (på dockor) igen om ett år eller så.
Den som är först på plats - får gärna ha kunskap och agera. Förutsättningarna ökar när det är många som vet att och hur. Tack.
Tack.
A..
HLR-kurs, Norrtälje, en vacker och snöig trettondag 6/1-26.
Kunskap bildar sammanhang och mening, alltså bildning. Vad är vi utan bildning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar