Sanningen.
Hur får man sanningen att nå folket, så att de kan säga ifrån. En efter en. Och sen en till igen?
Hur får man sanningen att nå åklagaren och domstolen om domslutet är satt redan innan rättegångens start?
.jpg)
Vem kan, med heder i kroppen, verka som rättsvårdare om man inte ser skillnad på rätt och fel?
Vem vågar protestera, när man vet att straffet slår sönder liv och familj?
En av kvinnorna i Pussy Riot säger: "Jag tror att öppenhet ooch offentliga samtal och en hunger efter sanningen gör oss alla en smula friare. "
Hon blir inte särskilt hörsammad i domslutet, eftersom det är bestämt innan. Hennes ord kan dock höras och läsas av andra, spridas till en större krets. Det i sig är viktigt, även om det inte hjälpte henne där och då.
Kan man leva om man inte får ta ansvar, säga ifrån, protestera över oegentligheter?
Brottet.
Genomgående i slutorden pekas mot att brotten är fabricerade, hitte-påiga av staten, polisen och de som går deras ärenden. Hur är det att veta att staten kommer att, i strid med lagen, döma för icke-existerande brott, domar som inte på något sätt står i rimlig proportion till vad som har hänt. Hur lever åklagare, domare, advokater med flera personer med sitt eget samvete efter dessa domar? Kanske är de så rädda för att själv hamna på den anklagades bänk att de bara följer order?
Hur kan man leva med ständig risk för åtal, oavsett vad man gör?
Hopp.
Människor känner hopp, till dess att det är förbi. Man stävar, tror, så länge det är möjligt. Och sen ännu längre än så. Man tror ändå inte att staten vill en ont, eller hur?
När förlorar man hoppet? Vad händer då?
Rättegångar.
Färdiga, beslutade. Innan dess första rättegångsdag. Vad ska medborgarna tro på? Hur ska de leva?
Kreativa yrken, som konst, text, poesi.
Det verkar vara svårt för staten att förstå de kreativa yrkena, se att det är av vikt för mänskligheten och inte kan styras in i en enkel mall. Kreativitet är frihet att tänka, orda, skriva, rimma, måla eller dansa. Det kan inte göras med strikta ramar.
Vad ska all kreativitet ta vägen? Vad blir livet utan färg , text och fantasi?
Lösdriveri.
Att vara mellan jobb eller att inte ha jobb som duger åt staten (t ex författare, poet, konstnär) innebär, om staten får syn på det, att man riskerar att dömas för lösdriveri och sändas till ett fångläger eller fängelse. Man kan också bli betraktad som psykiskt sjuk och medicineras hårt. Staten kan göra - gör - vad den vill med medborgarna. Rättssäkerhet existerar inte. Hur tänker staten att medborgarna ska leva och känna trygghet?
Fängelse.
Hur är det att sitta i fängelse när man vet att man är oskyldig? Hur påverkar det ens inre stridsvilja?
Psykisk sjukdom. Förgiftning.
Det låter som om den ryska staten helt saknar moral. Hur går det för ett samhälle som byggs så?
Läs boken Debutant av Lebedev., dom handlar om säkerhetstjänst och förgiftning.
Domar utan rättvisa.
Vilket samhälle bygger en stat när inget är förutsebart, när man kan dömas till straff utan att gjort något fel?
Sista ordet.
Att våga ge uttryck för sina tankar, väga dem noga trots att man vet att domen redan är bestämd. Det är modigt, viktigt och med dokumentation, text, porsi och litteratur sipprar informationen om orättvisan ändå ut i världen. Om nu det är en tröst för den som drabbas. Vi, utanför, lär oss hur andra har det och världens ledare bör tillsammans arbeta för att sätta press för värdiga livsvillkor.
Utdragna mord.
Staten, genom dess företrädare, plågar ihjäl människor i läger, fängelser eller på psykiatriska kliniker. Vad är poängen med all detta våld, vad vinner samhället, staten och människorna på att plåga människor till de dör, genom brist på mat, vård, genom våld på olika sätt?
Att tvingas emigrera. Att vilja bo kvar.
Varför straffar staten människor för obefintliga brott, är efter år, för att sedan tvinga dem att emigrera? Varför vill människor, som blir fasansfullt behandlade av staten, bo kvar i landet?
Långa straff för att avskräcka. 7 år i arbetsläger. Med sträng regim eller vanlig regim. Till vilken nytta?
På vilket sätt står straffet i rimlig proportion till det påstådda brottet? Hur många straffläger finns i Ryssland, egentligen?
5 år till. Vad vill staten, egentligen? Är det möjlugt att fängsla alla som säger det minsta lilla emot staten? Hur mycket rädsla kan en statsledning skapa?
Att ljuga.
Staten ljuger om sina medborgare, hittar på och driver fram att människan måste protestera eftersom allt är orimligt. De gör aktivister, som de inte önskar, av vanligt folk. Vad är poängen?
Olaglig demonstrationer.
Att hävda att någon arrangerat massdemonstrationer när de sökt tillstånd för en liten. Varför utmana den som inte avser det? Vad är statens poäng med alla frampressade domar? Hur många fängelseplatser finns i Ryssland, egentligen?
Tortyr. Elchocker. Kemikalier. Fabricerade bevis av polisen. Planterade vapen. Usel mat. Myndigheterna försöker tvinga de åtalade att vittna mot varandra efter tortyr.
Att fängsla barn.
Att fängsla barn, för flygblad eller spelade spel. Att förstöra människors liv, göra dem hatiska mot staten, är som att fostra människor till motstånd, tvinga dem att protestera. Vad är statens poäng, mer än att hoppas på tystnad genom rädsla
Är sista ordet farligt för den som säger det? Hur föser man bort diktaturen och våldet från makten?
Herrejösses, ja, läs bara läs!
A..
DN 2/2-23. https://www.dn.se/varlden/georgiens-expresident-doende-i-fangelse-detta-sker-pa-putins-order/
#läsbaraläs
#sistaordet #stigfredrikson #carlssonbokförlag #ickevåld #roslagensbokhandel #norrtälje #kulturtorget #platsendärsamtalförs #roslagen
#boktips #Rödakorset #Debutant #Augustimänniskor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar