lördag 1 februari 2020

Odenplan - Daniel Gustafsson

Odenplan av Daniel Gustafsson - utgiven av Nirstedt/litteratur - blev nominerad till Augustpriset 2019 i kategorin Årets skönlitterära bok. Han fick inte priset, men en nominering är inte fy skam. Det är verkligen inte alla förunnat.

Han glömmer att ge sin son vantarna på morgonen. Men att ta sig till skolan med ett par nya blir svårare än han tänkt. Från den tillfälliga lägenheten rör han sig ut i stadslandskapet vid Odenplan, där de fashionabla, nyrika gatorna måste ge plats även åt det trasiga och bortsållade. Såväl ovan som under jord pågår livet, eller den livsfientliga strävan efter ordning.

Daniel Gustafsson, född 1972, är översättare från engelska och ungerska. Odenplan är hans första roman.

Vi läser nu boken i en av våra bokcirklar, vilket förstås leder till att vi ska tala om den inom kort.

Berättelsen börjar med att pojken kommer hem till pappan. De har inte setts på ett tag. Nu sover han över. Får. Måste. För att mamman behöver vara fri. Det ryms mycket i det, tänker jag. Det ryms många sår redan här. Varför? Vem tar sig rätten att hindra en annan från att träffa sina barn? Och plötsligt kräva att han ska? Hur ser en lägenhet ut? Hur kan och får den se ut om den också ska befolkas av sonen, inte bara av pappan? Krävs det något annat då?

Berättelsen fortsätter när mannen betraktar sin son. Det är stillsamt. Han tänker, förlorar sig i rädsla. Tänker hur han skadat. Författaren beskriver miljön. Jag ser diskhon, hur full den är av odiskat porslin. Jag ser lägenheten, hur spartanskt möblerad den är. Jag tänker kring sonen och pappan, hur de försöker hitta sina roller tillsammans, när de inte fått vara far och son på ett tag. Hur präglar de dem? Vad skulle det göra med mig om jag inte fick vara med mina barn?

Jag tänker kring förlåtelse, hur barn vågar. Kanske för att de måste eller kanske för att de nästan alltid är innerligt lojala med sina föräldrar, även när föräldrarna har missbrukat föräldraförtroendet.

När pappan och sonen sakta vandrar genom staden, nära Odenplan, berättar författaren om känslorna, platserna, tystnaden och människorna. Orden för mig mjukt framåt, som i en långsamt stillsam färd där vi hinner betrakta världen ur något perspektiv. Ja, inte alla eller ens många, men ändå några få. Det är en stillsam berättelse, den hastar inte. Det är skönt att läsa så.

Vi möter människor, yrken, bostäder och nya kvarter. Vi möter tankar, vrede, stillhet och rädsla. Vi möter tomhet och vacker rymd. Vi möter känslor när döden och olyckorna möter dem. Musen i löven frestar sonen, men skrämmer fadern. Olyckan med kvinnan skapar frågor att besvara. Vad har hänt, kommer hon att klara sig?

- Lovar du?
- Jag lovar. Det lovar jag dig.

Kan man lova sina barn något som man inte vet något om? Vad säger det om oss, dig eller mig, som förälder när/om vi gör så? Varför gör vi så? Är det för att trösta eller för att komma undan? Är det omsorg eller är det kanske bara feghet? Eller helt enkelt okunskap om hur vi annars ska hantera situationen, just där, just då, i det ögonblick vi får på oss att svara på frågan?

Han beskriver platserna, besöken på arbetsplatsen och hos läkaren med långsamhetens lov. Han beskriver stegen genom dagen. Känslorna, tankarna och osäkerheten känns. Rädslan känns. Långsamheten känns.

Berättelsen om Thomas, vännen Thomas, skapar eftertanke. Jag hör längtan, eftertänksamheten kring hur relationen såg ut, frågetecknen och undran. Varför blev det egentligen som det blev och varför tyckte han som han tyckte. Hur ser våra relationer ut? Kan vi rå för det som händer, när det plötsligt bara upphör och någon talar eller inte, när vi bara får fundera själva utan tydliggörande svar? Har du haft en vän som plötsligt dragit ett streck och försvunnit? Förstod du varför? Vill man veta? Vad vill man veta? Blev du skadad eller ryckte du bara på axlarna åt händelsen?

Han bufflar sig framåt ibland, kanske för att det råkar sig så. Han krockar, skadar någon, upptäcker att det sker, men avstår eller hinner inte be om ursäkt. Han gör ett mer eller mindre aktivt val, avstår. Hur kan våra enskilda måenden och val påverka andra människor? Är det försumbart att avstå att be om ursäkt eller gör det skillnad för en annan människa? Och vad skulle det göra för skillnad för den som gjort, den som bufflar?

Texten går mellan det som händer, det som stannar och det som fryser till stillhet. Nutid, passerad tid och möjlig framtid ligger nära, vävs in i berättelsen. Jag lär känna honom, lite mer, lite mer. Oroar mig, ser hans ursprung och liv. Undrar hur det ska gå.

Livets händelser skapar eftertanke, eller hur? Så många intryck, så många tankar, så många händelser, så mycket liv. Det skulle nästan kunna vara en hel livstid, men det händer så ofantligt mycket  under en enda dag. Har du tänkt kring hur mycket som händer under en enda dag i ditt liv? Vilka tankar, vilka intryck, vilken ångest, vilken glädje, vilka möten, vilka samtal - med mera - som hänt dig under en enda lång dag? Hur mycket motstånd får en dag bjuda?

Minnen. Föräldraskap. Evigt tjat, som aldrig upphör - och alltid upprör. Oro, olika för alla. Oförmåga att kommunicera, eller att förhålla sig, för allt går så fort. Den respektives, sambons, krav att inte träffa föräldrarna för att de är som de är. Sorgen. Depressionen. Livet. Svårdomen. Tänk, så mycket det ryms. Föräldraskapet, ja, hur innerligt svårt är inte föräldraskapet.

Och, så oändligt stor kärleken till barnen är. Det - den - är störst av allt.

Daniel Gustafsson har skrivit en alldeles fantastisk berättelse, tänker jag. Den skapar många tankar, jag måste lägga bort, lägga ner, plocka upp, vända tanken, väcka mig, få mig att fundera, se platserna och begrunda huvudkaraktärens dag.

Jag njuter i fulla drag av skrapet Odenplan åstadkommer i min hjärna.

A..



Just nu 
- kalendernoteringar - 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje!

samtal om upplevelselöpning - Michael Wolhardt berättar.
 poesi! Mick Saurell - med flera läser poesi.
 
1 april 2020 - kl 1400; Nyfiken på förlag?
Hur blir en bok en bok?
 
boksignering Gunnar Ståhl; Spionen Sidorenko och de ryska bombningarna av Stockholm 1944.

16 maj 2020 - lördag  
skrivarbussen besöker bokhandeln.
Linda - Marie Davidsson; om att skriva, om att bo i en buss och boksignering!

Entréavgift?
Ja! = Köp valfri bok i bokhandeln. 

Frågor om anmälan och övrig information

Besök butiken, ring 0708 905 731 eller mejla till; info (snabel-a) roslagensbokhandel.se




Vi samarbetar med Sensus Studieförbund
i våra arrangemang i bokhandeln.



#nirstedtlitteratur  #odenplan  #danielgustafsson
#dinlokalabokhandel  #roslagensbokhandel  #enriktigbokhandel
#norrtälje  #visitroslagen 
#bokvalsbordet  #bokcirkeln
#sensusnorrtälje 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...