Jag söker berättelser...

Jag läser boken Överlevarna - röster från förintelsen. Vi talade häromdagen i en bokcirkel om Anna Takanens bok Sörjen som blev. Vi talade om att och hur man kan forska, att och hur människors berättelser är viktiga och när jag söker på Riksarkivets hemsida så möts jag igen av just det; fråga, fråga, fråga - så länge tid är för att fråga. Låt människor berätta sina historier. Forska, luska, fråga, notera, betrakta bilder, sammanställ - lär dig av andras historier. Låt människor berätta.

Ibland vill man inte, säger någon. Nej, ja, så kan det vara, men kanske vill man ändå att världen - eller bara ens barn och kommande led, ska få veta, ur något perspektiv, hur det har varit, varför och hur vi kan lära oss av det. Vad säger historien om våra rötter och om vår framtid? Hur påverkar den mig? Kan den också påverka andra?

Jag söker berättelser. Jag söker människor som vill berätta om sitt liv, om händelser som har påverkat dem och deras liv. Händelser som har skapat konsekvenser, som har givit  glädje och sorg. Jag söker berättelser, för att jag tycker om människors berättelser. Jag vill se och lära av det som sker, kanske kan andra göra det också. Jag vill skriva, lyssna och skriva. Skriva, lyssna, fundera och skriva. Ja, skriva och fundera över berättelserna som människor delar med mig och andra.

Vill du berätta? Vill du dela din historia? Berättelser kan delas med eller utan namn, med eller utan möjlighet till identifikation. Ja, för offentlighet med namn eller för offentlighet utan namn, för oss andra att få ta del? Jag tänker att det tar tid att dela en berättelse. Jag tänker att det kräver återkommande samtal, möten, för att fånga känslan, orden och tankarna - ja, händelserna som har påverkat. Vill du? Kan du?

- Vad, var, hur - vad ska du göra av berättelserna, frågar någon?
- Det får tiden utvisa, tänker jag. Det spelar roll vilka och hur berättelserna delas med mig, vem som berättar och varför, hur personen tänker kring ett offentliggörande, hur många berättelser som når mig, och så vidare. Berättelser kan förvaras i tystnad, i ett arkiv, på en blogg för framtidens lärdom och forskning eller kanske t o m i en bok. Allt utgår ifrån berättelsen och personen som berättar. Hur mycket den vill och kan, vad den vill och kan. Och i förlängningen, vad jag vill, kan och förmår. Nej, jag kan inte lova hur berättelsen kommer att te sig, om den blir en bloggtext, tidningstext eller bok. Jag kan lova att avidentifiera texten & berättelsen, om så önskas. Jag kan lova att jag gärna vill skriva, lyssna, fundera och skriva.

- Varje människa bär på en historia. Vilken är din?

För mig handlar det om att höra människors berättelser om livet - som är och som har varit - upp och ner, i glädje och i sorg, men det handlar också om att jag tycker om att skriva. Hur påverkar livet oss? Varför blir det som det blir?

Om du vill berätta din historia, så titta in i bokhandeln för ett prat om detta.

Nu ska jag läsa Flyktingar av Viet Thanh Nguyen. Jag tänker mig där att det är människors berättelser, kanske är gemensam nämnare flykt eller att vara flykting. Vad är det, kan man undra? Kan det gälla oss alla?

A..