Viet Thanh Nguyens debutroman Sympatisören fick ett stort genomslag när den gavs ut i USA, berättar förlaget. Författaren fick ta emot flera utmärkelser, däribland det prestigefyllda Pulitzerpriset 2016. Berättelsen om den namnlöse dubbelagenten är lika mycket en spionhistoria som det är en litterär uppgörelse med Vietnamkriget. Den sägs vara skriven med driv och kryddad med humor och ironiska iakttagelser. Vi har inte läst Sympatisören i våra bokcirklar, men rekommenderar den ändå till läsning eftersom vi tror att det är något riktigt bra att läsa. Det har ordats gott om den, men vi kan ju ändå tycka olika. Det gör vi ju lite till mans och kvinns. Låt oss gärna veta vad ni tycker, om/när ni har läst.
Nu har Viet Thanh Nguyen skrivit och givit ut en ny bok - Flyktingar. Den berättar historier om flyktingar i novellens form. Vi läser den nu i en av våra bokcirklar i bokhandeln, vilket förstås leder till att vi kommer att tala om den där. Det ser jag fram emot. Samtalen gör skillnad, både för förståelse av vår läsning och för livets väl. När vi hör fler perspektiv lär vi oss mer. Det gäller i nästan allt. Vår personliga irritation kan rinna av i ett nafs när vi hör någon annan vinkling av en fråga, något mer, något nytt. Det i sig är en himmelsk fröjd. Jag tänker att det är viktigt att ni rättar mig när jag har fel, för att jag kan lära mig mer av det.
Boken består av nio noveller.
I novellen Mörkögda kvinnor talas om vålnader, spöken och minnen av de som gått. Kanske också om hur vi förhåller oss till dem som är här nu. Hur ser vi på (kanske ser ner på) den äldre generationen (kanske bara någon, inte alla). Hur tänker vi på personer som har lämnat jordelivet? Fortsätter vi att tala med dem, tala om dem, minnas? Hur länge gör vi det? Hur spelar det roll? Ja, förstås olika för oss alla och beroende av vem det är. Jag läser en bit i berättelsen, hör honom tala, tänka och känna. Min bild är att jaget är en han, tills ett ord mitt i berättelsen berättar för mig att det är en hon. Jag undrar hur det kom sig, varför jag tänkte så. Vad i mig - var det som gjorde att jag tänkte så?
Jag tänker på skuld. Han dog. Hur dog han? Varför får jaget leva? Varför drabbas många av sådan skuld? Ja, som t ex flyktingar, förintelsens offer, krigets offer. Vad är det ett utlopp för? Oftast är det ju något vi inte rår över.
- Säg mig en sak. Varför överlevde jag, när du dog.
- Du dog också. Du har bara inte insett det.
Hur minns vi? Hur lever vi? Hur sörjer vi? Hur står vi ut?
Berättelsen handlar om livet och om att minnas, ja, och att föra berättelser vidare.
- varför skriver du ner vad jag berättar för dig?
- någon måste göra det, säger jag med anteckningsblocket i knät och pennan beredd.
Ja, om detta håller jag med. Historier måste berättas, noteras och föras vidare.
Jag läser vidare i Flyktingar och når Den andre mannen. Om att vara på flykt, om att fly. Han är äldsta sonen, den som måste ta hand om familjen. Han lär sig, förstår och flyr. När han kommer till tryggare platser vill han glömma. Han försöker glömma vad han hade upptäckt, hur lite andras liv betydde när hans eget stod på spel. Just det tänker jag att det är viktigt att begrunda. Vad gör vi för oss själva, vad gör vi för våra barn och vad skulle vi göra för andra i en situation av hårt läge. Det gäller inte bara flykt från fasa och krig, utan också i livet där acceptabel fred råder.
Jag tänker på kärlek och på lojalitet, hur kärleken kan slå sönder livet. Hur ärligheten går ut genom fönstret (utan att det ens behöver öppnas). Jag tänker att det på något sätt är viktigt att ge vika för kärleken, men att otrohet alltid mest är bedrövligt. Jag ogillar otrohet och oärlighet ända ut i fingerspetsarna, men man kan också ställa sig frågan vad är otrohet och vad är oärlighet.
En annan reflektion i frågan kring kärlek är förstås vad det innebär att älska någon. Misstar vi oss? Misstar han sig? Blev han utnyttjad av den tillfälligt uppblossande kärleken?
I novellen Krigsår förhåller vi oss till rädslan. Rädslan för bestraffning av landsmän, som också har flytt och också tänker på sin bakgrund, som tar med sig oförrätter, skillnader och kriget till sitt nya land. Kan vi aldrig göra oss fria från sådant?
A..
--- --- --- ---
Pulitzerpriset för skönlitteratur (Pulitzer Prize for Fiction) är ett amerikanskt litteraturpris och en av Pulitzerprisets kategorier. Det har delats ut sedan 1948 till framstående romaner publicerade det föregående kalenderåret. Romanerna är skrivna av amerikanska författare och behandlar företrädesvis det amerikanska livet. Pulitzerpriset för skönlitteratur ersatte kategorin Pulitzer Prize for the Novel (Pulitzerpriset för en roman), som existerade åren 1917 (då Pulitzerpriset instiftades) till och med 1947. 2016 års pris tilldelades; Sympatisören - The Sympathizer - Viet Thanh Nguyen. (Källa; Wikipedia).
Den underjordiska järnvägen (The Underground Railroad) - 2016 - Colson Whitehead - gav Whitehead - National Book Award för romankonst 2016 och Pulitzerpriset för skönlitteratur 2017. Romanen handlar om Cora och Caesar, två slavar i sydöstra USA under 1800-talet, som försöker fly till frihet med hjälp av den "underjordiska järnvägen", ett nätverk som hjälpte många slavar. Colson Whitehead har därefter skrivit Nickelpojkarna (The Nickel Boys), som handlar om färgade pojkars livsmöjligheter - eller kanske omöjligheter - under relativt modern tid. En stark och påfrestande roman, synnerligen läsvärd.
#bokförlagetTranan #flyktingar #VietThanhNguyen
#dinlokalabokhandel #roslagensbokhandel
#enriktigbokhandel #bokcirkel #Norrtälje
#pulitzerprize2016
#pulitzerprize2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar