Dödstvätterskan
Sara Omar
2018
Polaris
Hedersvåld är fasansfullt. Orättvist och fasansfullt. Hedern sitter inte i någon annan. Det är inte någon annan som kan bygga sin heder på dig. Den sitter i dig själv. I hen själv. Hedersproblematiken - där ansvaret läggs på annan än sig själv - är absurd ur så många perspektiv.
Den här boken berättar - i romanens form - om hedersproblematiken i Kurdistan. I Danmark och i Kurdistan. Det händer överallt, så landet är till slut egalt.
Den berättar om familjer, om deras relationer och den berättar om att det finns andra sätt. Den berättar om den vackra kärleken mellan människor, men den berättar också om våldet i relationerna där männen hävdar sin ensidiga makt över kvinnan och gör henne till en ägodel att behandla hur han behagar. Den berättar också om det vansinniga krigen, våldet och döden.
Romanen berättar om hur män och kvinnor håller fast i regeln om sitt ägande även i andra länder och världsdelar. Andra länder än i Kurdistan. Den berättar att du, som kvinna i dessa led, aldrig är säker. Du kan alltid hittas. Mannens heder är helt beroende av dig och är du inte god nog i hans eller någon annans ögon så äger riskerar du livet. Du riskerar grovt våld. Eller livet. Oavsett var du befinner dig i världen. Han hanterar sålunda inte sin heder själv, utan går via dig. Man skulle kunna säga att han är ingenting utan dig.
Oavsett hur du talar om detta är det makabert och orättvist.
Kärleken i boken är fantastisk. Kärleken mellan dödstvätterskan, hennes make och barnet är så fin. Det finns alltid människor som står utanför, som håller en klass för sig - som låter omsorgen och kärleken råda. Det är fint. Väldigt fint. Hoppingivande.
Det djävulska i samhället överväger. Det djävulska beteendet hos alltför många. Hedershelvetet och männens ageranden är bara fördjävliga. Ja, inte bara heder utan mer än vedervärdiga människor. Ja, kvinnor som följer männens lagar också. De är också fördjävliga. Ja, som vanligt inte alla män och inte alla kvinnor - men de som gör. De som utsätter. Och uppmuntrar våld - i ord och i handling.
Den här boken skulle vi behöva prata om. Eller jag. Jag behöver höra hur arbetet går framåt med hedersvåldsfrågorna i Sverige. Jag behöver höra hur vi hindrar övergrepp på kvinnor och barn. Och hur vi ser och talar om problematiken så att man har kunskap om vilka signaler vi behöver se.
Detta är en bok att läsa, ja. Det är långt ifrån en feelgoodbok, men det är definitivt en bok att läsa.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar