Nina Lycke
Wahlström & Widstrand förlag
2018
Ingrid och Jan har varit gifta i under många år. Sönerna är stora, men de bor fortfarande hemma. De uppför sig som hotellgäster och ingen ställer tillräckliga krav för att få dem att agera annorlunda.
För Ingrid har både familjelivet mist sin glans, ja, det har också hennes yrke gjort. Hon arbetar som lärare. Jan, hennes make, har blivit befordrad till departementschef och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn - hur förhåller hon sig till sin situation?
Runt dessa tre individer kretsar Nina Lykkes roman om en medelålders medelklass och deras problem med kärleken och meningen med livet. Nej och åter nej är en satir över privilegierade vuxnas dårskap.
Detta är en bok om relationer. Hur man förhåller sig i ett äktenskap, som har pågått under en lång tid. Hur man ställer sig till sina barns agerande. Hur man inte orkar ta strider, ta sig ton eller att man helt enkelt inte bryr sig om de man har omkring sig - eller kanske ens om sig själv. Hon ledan påverkar livet.
Ingrid. Jan. Hanna. Och de människor som finns i deras närhet. Och spelet dem emellan. Ja, vi hör deras tankar, lyssnar till samtalen och ser deras ageranden. Ser dem kliva över gränserna, skada varandra och sig själva, eller kanske till slut inse att livet ska levas på ett annat sätt. Vad är det som puttar oss över kanten, oavsett vilken kan det rör sig om?
Det går inte att klassa boken som en feelgood-bok. Inte heller som en thriller eller spänningsroman. Den är fylld av mänskliga liv, som många av oss lever livet. Gott, tryggt och fint, men också påfrestande. Den är fylld av skav, vinklingar och mänskliga tillkortakommanden - ja, försök att leva livet utifrån just de roller vi själva sitter i. Vi kan, när vi läser, döma, tänka att de borde göra annorlunda, uppröras - men med vilken rätt skulle vi egentligen göra detta?
Hur är vi egentligen som människor? Hur står vi oss i relation till andra? Hur står det till med troheten i äktenskapen och vad är det som får oss att göra som vi gör. Är felet någon särskilds eller gör alla sitt bästa utifrån sina situationer och roller?
Nina Lykke rabblar en hel del i boken. Alltså, staplar ord, händelser och exempel på varandra. Det i sig är en förundrande skrivteknik som vi nyligen också noterat i Förlåten av Agnes Lidbeck. I Nej och åter nej är det mer, men ändå. Dessa eviga rabblanden, sida upp och sida ner, tillför ändå en hel del till stämning, tankar och beskrivningarna. Det gör något särskilt till berättelsen. Förstås.
Ja, detta är en bok att läsa. Att begrunda, förhålla sig till - ja, den är definitivt värd att läsa.
A..
inte riktigt min smak, skrattet fastnade i halsen...
SvaraRadera