Hur kan jag få dig att se min bild?

 

Han sa: du måste sända så här, det är det enda sättet.

Jag tänker: det har jag redan gjort, jag kan inte göra det 5 gånger på raken, då blir det för mycket.  

Hon sa: jag läser aldrig så, du måste ge mig det så här. 

Jag tänker: ännu ett sätt, ok, hur får jag till det?

Hen sa: jag förstår inte hur man hittar på nätet, jag måste ha det på papper.

Jag tänker: ja, jag markerar att du får det på papper. 

Han, som inte kunde läsa, sa: du måste göra så här, jag kan göra det åt dig. Det är lätt. Jag tackar nej, för att helheten kräver väldigt mycket mer. 

Nästa gång vi ses eller hörs, säger han samma sak, med samma ord, med strängare och hårdare röst: du måste göra så här. 

Jag tänker: vad gör jag av människors begränsningar, de som som inte vill se att andra ser på andra sätt? Vilka kräver han att jag ska utesluta, vad måste jag göra för att han ska blir nöjd, varför gör han inget själv?  

Hon, som inte kunde läsa, sa: du måste göra så här, så att jag kan läsa. 

Jag tänker: ok, igen. Tredje gången gillt så kanske det fungerar. Inte med för liten stil, inte med - för henne - konstigt teckensnitt, inte med ekonomiskt relevant sett (för mig privat, eftersom allt bekostas av mig) och inte med för mycket text. Två rader, eller kanske tre, men inte mer.

Hen säger: fy fan vad otrevligt ("du borde skämmas"!) eller oj, så trevligt. Värderingarna om mig som människa svänger friskt, åt än det ena och än det andra hållet.

Jag undrar: tänker hon aldrig på sakfrågan som diskuteras? Hon ser inte nyanserna, lyfter inte sakfrågorna, informationen, hon dömer bara utifrån sin egen känsla. Hur mycket måste jag anstränga mig, alltid, alltid, för att hen inte ska reagera känslomässigt? Hur behöver jag vända på orden, för att just hon (eller andra) inte ska känslomässigt gå i taket? Vad är mitt ansvar, när passeras gränser och hur gör man för att inte skada varandra?

Jag gör mitt yttersta, varje dag, tänker på att göra saker på olika sätt. Sända, skriva, skriva ut, vrida och vända på orden, ja, också på papper, sms och mail. 

Människor är människor, vi är alla olika, ser och tänker utifrån våra olika roller. Det är otroligt inspirerande att föra samtal med människor, men ibland är det också väldigt påfrestande eftersom våra bilder är så väldigt olika. 

Hur kan jag få dig att se min bild? Jag tror att du vill att jag ser din bild, när du bjuder in till ditt samtal. Jag vill lika, samma, förstås. Men, hur gör jag det? Ibland ter det sig helt hopplöst.

Ja, jag klurar vidare på det.

A..