Häromnyss var Anna Lindman i bokhandeln och pratade om psykiskt våld. Jag har tänkt mycket på hennes bok och ord de senaste veckorna och många har talat om den hos mig. Det finns otroligt många drabbade: utsatta, anhöriga, vänner, förövarens anhöriga, barn, m fl. Det gäller att omgivningen, du och jag, lyfter sin blick. Jag noterar också att var och ens utsatthet är olika, vilket gör råd svåra, om någon nu vill ha råd. Att se oss omkring och agera är en nyckel för allt elände, se varandra. Normalisering och handling med omsorg i förhållande till andra - ska vi prata mer om, förstås.
Carl Thams ord om Tyskland var fint. Kanske är historiska krig lättare att hantera känslomässigt än vardagens olika sorger, som t ex Israels attacker, Syriens nya våndor, halkan på vägen, våldet i den närståendes relation eller vreden i julhandeln. Någon ansträngde sig igår för att slå sönder min ytterdörr (bokhandeln) i sin ilska, det är ett under att den håller. Kanske är det en del i mina stick i ansiktet, alltså min stress över människors vrede. Hur hanterar vi livets alla frågor? Vad har du bakom ditt skal? Hur ser du dig själv och din nästa?
Idag är en ny dag. Vilka frågor som ska passera hos mig idag återstår att se. Ja, sverigefinnarnas livssituation är en, det vet jag med säkerhet. Kanske en del om julklappsböcker också. Nostradamus profetior, kanske är ett bra drag?
Jag önskar er alla en fantastisk dag.
A.
20241220 Norrtälje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar