16/12-24. Anna Lindman. Det jag trodde var kärlek : En bok om psykiskt våld.

SVT-journalist Anna Lindman besökte bokhandeln för att tala om sin bok Det jag trodde var kärlek : En bok om psykiskt våld. 

Rummet var fyllt av människor med erfarenhet om ämnet: någon från utbildning, egen erfarenhet och någon där ens barn eller vänner varit utsatta. Vi vet inte var och ens inre trauma, men vi vet att många i rummet har en relation till våldet. Tjejjouren var där och berättade om sina möten. Våldet går ner i åldrarna, de försöker möta ungdomarna genom digitala möten, med många viktiga ideella timmar. 

Anna Lindmans bok är en intervjubok, hon har blandat informanternas erfarenheter med egna. Det ger en tuff bild och den återkommande frågan är: varför går man inte. Hon beskriver det med trådar, en fläta som håller samman alltet, gör det omöjligt att lämna: kärleken, ekonomin, vännerna, ensamheten, hoten, boendet, tillhörigheten mm binder allt samman. Hur lämnar man en familj, hur lämnar man kärleken?

För någon blev det synligt när hon läste boken: orden, kärleken, hoten, det psykiska våldet, våldtäkter som inte ses som våldtäkter juridiskt, rädslan att förlora kärleken, anpassningen. Minnet återkom och sakers tillstånd fick en förklaring. Skammen öste över henne varje gång hon tänkte på konsekvenserna. För någon annan är det en sekt eller en förälder som påverkat livet. För ytterligare en annan är det en man, någon man älskar eller trott sig älska. Eller en bror. Nycklarna är likartade, där kärleksbombningen finns som del i flera av erfarenheterna. Att kärleksbombas är fantastiskt, man kan tro att straffen däremellan gör det värt det. Kärleken kan drabba ung som gammal, utbildad, klok, stark eller i en känslomässig lucka där skörheten finns. Det vackra kan lika snabbt omvandlas till ett iskallt källargolv, bildligt, kanske också faktiskt. 

Sektens nycklar är likartade, kärlek och tillhörighet, och svårigheten att se sig själv med objektiva ögon. Kärleken är oemotståndlig, skammen att erkänna eller se bristerna och gränslösheten och den stora svårigheten för den utomstående att förstå, för att det inte går att berätta. Skam, kärlek, rädsla och tillhörighet går om varandra: vem vill vara utan kärleken och tillhörigheten?

Norrtelje Tidning 20/12-24.

Vi frågar oss: vem omkring oss är drabbad, vad kan vi göra? Se människan, möt hen med kärlek, undvik sanningar som gör att hen skäms, kritisera inte gemenskapen. Inre skav, komna från egna insikter är bättre än råd från andra. Är det alltid så att råd (ej efterfrågade) slår fel? Nej, inte alltid, men kanske är den egna insikten, skavet i vårt egna inre, det som gör skillnad. Frågan är hur eller när den utsatta ser och vem som står kvar vid hens sida då. Man måste stå kvar, någon måste.

Det finns ett stort antal människor, mitt i våra kontaktnät, som är utsatta. Någon av våra nära kan också vara förövare. Vad gör vi med informationen, hur stödjer vi, hur ser vi, vad gör vi?

Tack, Anna Lindman. Tack, åhörare och deltagare. Tack. 

Min starka rekommendation är att läsa Anna Lindmans bok: Det jag trodde var kärlek. 

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

Anette Grinde 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje 

Måndag 16 december 2024.